Jesaja 32
1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
Lo, for righteousness doth a king reign, As to princes, for judgment they rule.
2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
And each hath been as a hiding-place [from] wind, And as a secret hiding-place [from] inundation, As rivulets of waters in a dry place, As a shadow of a heavy rock in a weary land.
3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
And not dazzled are the eyes of beholders, And the ears of hearers do attend.
4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
And the heart of those hastened Understandeth to know, And the tongue of stammerers hasteth to speak clearly.
5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
A fool is no more called 'noble,' And to a miser it is not said, 'rich;'
6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
For a fool speaketh folly, And his heart doth iniquity, to do profanity, And to speak concerning Jehovah error, To empty the soul of the hungry, Yea, drink of the thirsty he causeth to lack.
7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
And the miser — his instruments [are] evil, He hath counselled wicked devices, To corrupt the poor with lying sayings, Even when the needy speaketh justly.
8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
And the noble counselled noble things, And he for noble things riseth up.
9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
Women, easy ones, rise, hear my voice, Daughters, confident ones, give ear [to] my saying,
10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
Days and a year ye are troubled, O confident ones, For consumed hath been harvest, The gathering cometh not.
11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
Tremble ye women, ye easy ones, Be troubled, ye confident ones, Strip and make bare, with a girdle on the loins,
12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
For breasts they are lamenting, For fields of desire, for the fruitful vine.
13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
Over the ground of my people thorn — brier goeth up, Surely over all houses of joy of the exulting city,
14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
Surely the palace hath been left, The multitude of the city forsaken, Fort and watch-tower hath been for dens unto the age, A joy of wild asses — a pasture of herds;
15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
Till emptied out on us is the Spirit from on high, And a wilderness hath become a fruitful field, And the fruitful field for a forest is reckoned.
16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
And dwelt in the wilderness hath judgment, And righteousness in the fruitful field remaineth.
17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
And a work of the righteousness hath been peace, And a service of the righteousness — Keeping quiet and confidence unto the age.
18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
And dwelt hath My people in a peaceful habitation, And in stedfast tabernacles, And in quiet resting-places.
19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
And it hath hailed in the going down of the forest, And in the valley is the city low.
20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
Happy [are] ye sowing by all waters, Sending forth the foot of the ox and the ass!
