Jesaja 32
1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
Khenhaw! Siangpahrang buet touh ni lannae hoi a uk han. A kut rahim e bawinaw ni hai lannae hoi a uk awh han.
2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
Tami buet touh teh, kahlî a tho nah kânguenae patetlah thoseh, thingyei yawn dawk e palang patetlah thoseh, ngawt tawnnae koe lungsong e a tâhlip patetlah thoseh ao han.
3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
Kahmawtnaw e mit kacaipanlah a hmu awh han. Ka thai e tami pueng ni hai a hnâ a pakeng awh han.
4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
Lungtawtnae lung hoi ouk ka kâroe e ni hai a thaipanuek han. A lawk ka patak e ni hai kamcengcalah a dei thai hanelah coungkacoe ao.
5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
Tamipathu hah ka talue e telah thoseh, a lai kathout kamhnawng e hah bari kaawm e tami telah thoseh, bout kaw mahoeh toe.
6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
Bangkongtetpawiteh, Cathut laipalah tawksak nahanelah, BAWIPA e kong hah laithoe lah dei nahanelah, vonhlamrincinaw e lungngai pakuep pouh laipalah paktha nahane hoi, tui kahran e hah tui pânei hoeh nahanelah, tamipathu ni pathunae hah a dei teh, ahnie lungthin ni yonnae sak hanelah a pouk
7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
A lai kathout kamhnawng naw hanelah senehmaica teh yonnae hah doeh. Mathoenaw e kâheinae teh thuem pawiteh, mathoenaw hah laithoe lahoi raphoe nahanelah, ahni ni kathoute pouknae hah ouk a pouk.
8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
Hatei, ka talue e taminaw niteh, ka talue e pouknae hah a pouk teh, ka talue e naw hah a kangduekhai.
9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
Awpawp kaawm e napuinaw, thaw awh haw. Kaie lawk hah thai awh haw. Mahoima lungkayouk e napuinaw, ka lawk hah thai awh haw.
10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
Mahoima lungkayouk e napuinaw, nangmouh teh hnin touh, kum touh thung na pâyaw awh han. Bangkongtetpawiteh, misurpaw khinae a pâpout awh han. A paw khinae tue phat mahoeh.
11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
Awpawp kaawm e napuinaw, taki hoi pâyaw awh haw. Mahoima lungkayouknaw, khohna rading teh, tawngtai lah o hnukkhu, buri hah kâyeng awh haw.
12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
Talai kahawi laikawknaw hoi a paw kara e misurkung hanelah, lungtabue ratum awh.
13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
Pâkhing tangdunnaw ni a yawngyen e ka taminaw e talai hane hoi kamthang e kho thung hoi lunghawinae hoi kakawi e im pueng hanelah a tho.
14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
Siangpahrang im teh ceitakhai lah ao teh, tami alumnae kho teh hnoun lah ao toe. Imrasang hoi onae imnaw teh, sarang khu lah a yungyoe ao teh, la kacuetnaw hoi tunaw ni hrampanae hmuen lah ao han.
15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
Kalvan hoi Muitha hah maimouh van a awi teh, ramke teh talai kahawi patue nahane kahawicalah a coung teh, talai kahawi lawhmuen teh ratu telah ti hnin totouh ao han.
16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
Hattoteh lannae teh kahrawngum vah ao vaiteh, lannae teh talai kahawi lawhmuen dawk a yungyoe ao han.
17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
Lannae ahawinae teh, lungmawngnae lah ao teh, lannae ni a thokhai e teh, a yungyoe roumnae hoi lungmawngnae lah doeh ao.
18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
Ka taminaw hai roumnae hmuen, lungmawngnae hmuen hoi duem kâhatnae naw dawk ao awh han.
19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
Hatei, ratu teh talai dawk rep a tabo teh, kho hai talai hoi sue touh lah a rawk toteh, rounnaw a bo han.
20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
Tui onae hmuen pueng koe cati kahei vaiteh, maito e khok hoi la khok naw ka tha e nang teh na yawhawi awh.
