Jesaja 25

1 HERRE, du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du utför rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande.

Wee Jehova-rĩ, Wee nĩwe Ngai wakwa; nĩngũgũtũũgĩria na ngooce rĩĩtwa rĩaku, nĩgũkorwo nĩwĩkĩte maũndũ ma magegania, na maũndũ marĩa maabangĩtwo kuuma o tene, ũkamahingia na wĩhokeku waku mũkinyanĩru.

2 Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen.

Nĩũtũmĩte itũũra rĩrĩa inene rĩtuĩke hĩba ya mahiga, itũũra rĩu rĩirigĩre na hinya ũgatũma rĩanangwo, itũũra inene rĩrĩa rĩarĩ kĩĩhitho kĩa andũ a kũngĩ, ti itũũra rĩngĩ, na rĩtigaakwo rĩngĩ.

3 Därför måste nu det vilda folket ära dig, den grymma hednastaden frukta dig.

Nĩ ũndũ ũcio andũ arĩa marĩ hinya nĩmagagũtĩĩa, namo matũũra manene ma ndũrĩrĩ iria itarĩ tha magwĩtigĩre.

4 Ty du har varit ett värn för den arme, ett värn för den fattige i hans nöd, en tillflykt mot störtskurar, ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg.

Wee ũkoretwo ũrĩ rĩũrĩro rĩa athĩĩni, na rĩũrĩro rĩa abatari hĩndĩ ya mĩnyamaro yao, handũ ha kũũrĩra hĩndĩ ya kĩhuhũkanio, o na ta kĩĩruru gĩa kwĩyũa riũa. Nĩgũkorwo mĩhũmũ ya arĩa matarĩ tha ĩhaana kĩhuhũkanio kĩrĩa kĩgũthaga rũthingo na nditi,

5 Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm; ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga, så dämpas de grymmas segersång.

ningĩ ĩhaana ta ũrugarĩ wa werũ-inĩ. Wee nĩwe ũkiragia ngũĩ ya andũ a kũngĩ o ta ũrĩa ũrugarĩ ũnyiihagio nĩ kĩĩruru gĩa itu, na nĩ ũndũ ũcio rwĩmbo rwa acio matarĩ tha nĩrũtigĩte kũinwo.

6 Och HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.

Kĩrĩma-inĩ gĩkĩ nĩkuo Jehova Mwene-Hinya-Wothe akaarugithĩria andũ othe iruga rĩa irio iria njega mũno, na iruga rĩa ndibei ĩrĩa njega mũno: iruga rĩa nyama iria njega mũno, o na ndibei ĩrĩa njega mũno makĩria.

7 Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och det täckelse som betäcker alla folkslag.

Kĩrĩma-inĩ gĩkĩ nĩkĩo akaanangĩra taama ũrĩa wohanĩtie andũ othe, na cuka ũrĩa ũhumbĩrĩte ndũrĩrĩ ciothe;

8 Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat.

gĩkuũ nĩkũniinwo gĩkaaniinwo nginya tene. Ningĩ Mwathani Jehova nĩakagiria maithori, kuuma mothiũ mothe, na rũmena rũrĩa andũ ake mamenetwo na ruo arũniine, rũthire thĩ yothe. Jehova nĩwe warĩtie ũhoro ũcio.

9 På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.

Mũthenya ũcio nĩmakoiga atĩrĩ, “Ti-itherũ ũyũ nĩwe Ngai witũ; nĩwe twehokire, nake agĩtũhonokia, ũyũ nĩwe Jehova, nĩwe twehokire; nĩtũkene na tũcanjamũke nĩ ũndũ wa ũhonokio wake.”

10 Ty HERRENS hand skall vila över detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom strå trampas ned i gödselpölen.

Nĩgũkorwo guoko kwa Jehova gũgaikaraga kĩrĩma-inĩ gĩkĩ; no Moabi gũkaarangĩrĩrio rungu rwake, o ta ũrĩa nyeki nyũmũ ĩrangagĩrĩrio thumu-inĩ.

11 Och huru han än där breder ut sina händer, lik simmaren, när han simmar, så skall dock hans högmod bliva nedbrutet, trots hans händers alla konster.

Magaatambũrũkĩria moko mao kuo, o ta ũrĩa mũthambĩri atambũrũkagia moko agĩĩthambĩra. Ngai nĩwe ũkaaharũrũkia mwĩtĩĩo wao, o na marĩ na wara wa wĩra ũrĩa marutaga na moko mao.

12 Ja, dina murars höga fäste störtar han omkull och ödmjukar, han slår det till jorden, ned i stoftet.

Nĩakamomora thingo cianyu iria ndaihu ciakĩtwo na hinya, acigũithie thĩ; agaacimomora igwe thĩ, o rũkũngũ-inĩ.