Jesaja 22

1 Utsaga om Synernas dal. Vad är då på färde, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

Ko e tala mamafa ʻoku kau ki he teleʻa ʻoe meʻa hā mai. Ko e hā kuo hoko kiate koe, koeʻuhi ke ʻalu ai hoʻo kakai kotoa pē ki he ngaahi tuʻa fale?

2 Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svärd, ej dödats i strid.

‌ʻA koe ʻoku ke fonu ʻi he longoaʻa, ko e kolo maveuveu, ko e kolo ʻoe fakavā: ko hoʻo kakai kuo mate naʻe ʻikai mate ʻi he heletā, pe mate ʻi he tau.

3 Alla dina furstar hava samfällt flytt undan, utan bågskott blevo de fångar. Ja, så många som påträffades hos dig blevo allasammans fångar, huru långt bort de än flydde.

Kuo hola fakataha hoʻo kau pule kotoa pē, kuo haʻisia ʻakinautolu ʻe he kau tangata fana: ko kinautolu kotoa pē ʻoku ʻilo ʻiate koe kuo haʻi fakataha, ʻakinautolu kuo hola mei he mamaʻo.

4 Därför säger jag: Vänden blicken ifrån mig, jag måste gråta bitterligen; trugen icke på mig tröst för att dottern mitt folk har blivit förstörd.

Ko ia naʻaku pehē, sio kehe meiate au; te u tangi mamahi, ʻoua naʻa ʻahiʻahi ke fakafiemālieʻi au, koeʻuhi ko e maumau ʻoe ʻofefine ʻo hoku kakai.

5 Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.

He ko e ʻaho ʻoe mamahi ia, mo e malaki hifo, pea mo e faingataʻa, koeʻuhi ko e ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻi he teleʻa ʻoe meʻa hā mai, ʻi he maumauʻi ʻae ngaahi ʻā maka, pea mo e tangi ki he ngaahi moʻunga.

6 Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.

Pea naʻe toʻo ʻe ʻIlami ʻae hōfangahau mo e ngaahi saliote ʻae tangata mo e tangata heka hoosi, pea toʻo ʻe Kili ʻae kofu ʻoe fakaū.

7 Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

Pea ʻe pehē, ʻe fonu ho ngaahi teleʻa lelei ʻi he ngaahi saliote, pea ʻe fakatē ʻae kautau heka hoosi ʻi he matapā.

8 Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

Pea ʻe tatala ʻae meʻa ʻufiʻufi ʻo Siuta, pea te ke vakai ʻi he ʻaho ko ia ki he mahafutau ʻi he fale ʻoe vao lahi.

9 Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

Pea te mou mamata ki he ngaahi ava ʻi he Kolo ʻo Tevita, koeʻuhi ʻoku lahi ia: pea te mou tānaki fakataha ʻae ngaahi vai ki he luo vai ki lalo.

10 Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

Pea kuo mou lau ʻae ngaahi fale ʻo Selūsalema, pea kuo mou veteki ʻae ngaahi fale ke fakamālohi ʻaki ʻae ʻā maka.

11 Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

Pea te mou ngaohi ʻae keli ʻi he vahaʻa ʻoe ongo ʻā maka ki he vai ʻoe luo vai motuʻa: ka ʻoku teʻeki te mou vakai kiate ia ʻaia naʻe ngaohi ia, pe fakaʻapaʻapa kiate ia ʻaia naʻe fakatupu ia ʻi muʻa ʻaupito.

12 Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

Pea ʻi he ʻaho ko ia naʻe ui ʻe he ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau ke tangi, pea ke tangilāulau, pea ke fafai ʻae ʻulu, pea ke vala ʻaki ʻae tauangaʻa.

13 Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»

Pea vakai naʻe ʻi ai ʻae fiemālie mo e fiefia, ko e tāmateʻi ʻoe fanga pulu, mo e tāmateʻi ʻoe fanga sipi, mo e kai ʻae kakano, mo e inu uaine: ke tau kai mo inu; he ko e ʻapongipongi te tau mate.

14 Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

Pea naʻe fakahā ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau ki hoku telinga, Ko e moʻoni ʻe ʻikai te mou maʻa ʻi he hia ni kaeʻoua ke mou mate, ʻoku pehē ʻe he ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau.

15 Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

ʻOku pehē ʻe he ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau, “ʻAlu, ke ke hoko ki he tangata tauhi koloa ni, ʻio, kia Sepina, ʻaia ʻoku pule ki he fale, pea ke pehē,

16 Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

Ko e hā ʻoku ke maʻu ʻi heni? Pea ko hai ʻoku ke maʻu ʻi heni? Koeʻuhi kuo ke tā moʻou ʻi heni ha fonualoto, ʻo hangē ko ia ʻoku tā moʻona ha fonualoto ʻi he māʻolunga, pea ʻoku tongi ha nofoʻanga moʻona ʻi he maka?

17 du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

Vakai, ʻe ʻave koe ʻe Sihova ʻi he fakapōpula fakamanavahē, pea ko e moʻoni te ne taʻomia koe.

18 han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

Ko e moʻoni te ne foki mai pea lī mālohi koe ʻo hangē ko ha meʻa fuopotopoto ki ha fonua lahi: pea te ke mate ai, pea ʻe hoko ʻi ai ʻa hoʻo ngaahi saliote lelei ko e fakamā ʻoe fale ʻo hoʻo ʻeiki.

19 Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

Pea te u kapusi koe mei hoʻo potu, pea te ne toho hifo koe mei ho puleʻanga.”

20 Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

Pea ʻe hoko ʻo pehē ʻi he ʻaho ko ia, te u ui ʻeku tamaioʻeiki ko Iliakimi ko e foha ʻo Hesekaia:

21 honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

Pea te u fakakofuʻaki ia ʻa ho kofu tōtōlofa, pea te u fakamālohi ʻaki ia ho noʻo, pea te u tuku hoʻo pule ki hono nima: pea te ne hoko ko e tamai ki he kakai ʻo Selūsalema, pea ki he fale ʻo Siuta.

22 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

Pea ko e ki ʻoe fale ʻo Tevita te u ai ki hono uma; ko ia te ne toʻo, pea ʻe ʻikai tāpuni ʻe ha taha; pea te ne tāpuni, pea ʻe ʻikai toʻo ʻe ha taha.

23 Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

Pea te u fakamaʻu ia ʻo hangē ha faʻo ʻi ha potu ʻoku maʻu; pea te ne hoko ko e nofoʻanga lelei lahi ki he fale ʻo ʻene tamai.

24 Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

Pea te nau tautau ʻiate ia ʻae lelei kotoa pē ʻoe fale ʻo ʻene tamai, ko e hako mo e fānau, ʻae ngaahi ipu siʻi kotoa pē, mei he kihiʻi ipu inu, ʻo aʻu ki he ngaahi ipu kehe kotoa pē.

25 då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻi he ʻaho ko ia ʻe toʻo ʻae faʻo naʻe fakamaʻu ki he potu maʻu, pea ʻe tuʻusi ki lalo, pea homo ia; pea ko e kavenga naʻe ʻi ai ʻe tuʻusi ke motu; he kuo folofola pehē ʻa Sihova.