Jesaja 22

1 Utsaga om Synernas dal. Vad är då på färde, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

marangransanawHethateh, ayawn hoi kâkuen e vision doeh. Nangmouh pueng teh lemphu na luen awh nahanelah, nangmouh koe bang hno mouh ka tho vaw.

2 Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svärd, ej dödats i strid.

Nang teh ka hrawang e kho, ka hramki e kho, ka kamlue e kho. Na tami ronaw teh, tahloi hoi kadout awh e nahoeh. Taran kâtuknae koe kadout awh e hai nahoeh.

3 Alla dina furstar hava samfällt flytt undan, utan bågskott blevo de fångar. Ja, så många som påträffades hos dig blevo allasammans fångar, huru långt bort de än flydde.

Na kahrawikungnaw pueng teh cungtalah koung a yawng awh. Ahnimouh teh licung sin laipalah, katek lah ao awh. Ahlanae koe a yawng awh eiteh, man e naw teh, cungtalah katek lah ao awh.

4 Därför säger jag: Vänden blicken ifrån mig, jag måste gråta bitterligen; trugen icke på mig tröst för att dottern mitt folk har blivit förstörd.

Hatdawkvah, kai hah na khen hanh. Puenghoi ka kap haw nei. Ka miphunnaw e tanglanaw hoi kâkuen lah, kai hah lungpahawi hanelah kâcai awh hanh lah a, telah ka ti.

5 Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.

Bangkongtetpawiteh, ransahu BAWIPA ni, vision hmunae ayawn dawkvah, paringparang lah onae, rektapnae, kâsanunae, kho rapan raphoenae, monnaw hramkinae hoi kâkuen e hnin teh a hmoun toe.

6 Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.

Elam ram teh, rangleng ransa, marangransanaw hoi cungtalah caritpala a sin toe. Kir ram ni bahling hah a rasa toe.

7 Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

Na ngai poung e ayawnnaw teh taran tuknae ranglengnaw hoi a kawi. Marangransanaw teh longkha koe hmuen a la awh.

8 Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

Judah ram ni a kânguenae teh takhoe pouh lah ao toe. Hatnae tueng dawk nang teh, ratu im dawk e senehmaica hah na khen vaiteh,

9 Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

Devit kho dawk karawk ni teh katim e moikapap na hmu han. Nangmouh teh, akalae tuiim dawk e tui hai na pâtung awh han.

10 Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

Hathnukkhu, Jerusalem kaawm e imnaw hah na parei vaiteh, rapannaw hah kacaklah sak thai nahanelah, imnaw hah raphoe awh.

11 Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

Tuiim karuem dawk hoi tuinaw hanelah, tuiim hai rapan bokhni touh e rahak vah, a sak awh. Hatei, het naw ka sak e, nangmouh ni na khen awh hoeh, na panuek awh hoeh. Ayan hoi hote ka sak e haiyah, banglahai na ngai awh hoeh.

12 Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

Hatnae tueng dawkvah, khuika hanelah, sam ngaw hanelah, buri khohna hanelah, ransahu Bawipa Jehovah ni na coun teh na hroecoe awh.

13 Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»

Hatei, Khenhaw! Lunghawinae, maitonaw theinae, tunaw theinae, maitomoi canae, misur yamu neinae a sak awh teh, maimouh teh tangtho due awh han toung dawkvah, cat net awh sei, telah ati awh bo aw.

14 Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

Rasahu BAWIPA ni a dei e teh, kaie ka hnâ dawk a pâpho e teh, atangcalah, nangmouh teh na due awh ditouh yontha lah na awm mahoeh, telah ransahu Bawipa Jehovah ni a ti.

15 Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

Ka Bawipa ransabawi Jehovah ni a dei e teh, tho nateh, hnokuemkung Shebna, ahni teh im ka ukkung lah kaawm e koe cet nateh,

16 Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

a rasangnae koe nama hanelah phuen tangkom tai nateh, ma o nahane hmuen hah talung dawk ka thuk e, nang teh hete hmuen hoi bangtelamaw na kâkuet teh, phuen tangkom hah nama hanelah na thuk nahanelah, hete hmuen koe nang teh api hoi maw na kâkuet.

17 du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

Oe, athakaawme tami, BAWIPA ni nang teh, puenghoi na pâlei han. Nang hah kacaklah na man han.

18 han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

Nang hah pou na palet vaiteh, akawnae ram dawk na tâkhawng han. Nang teh hote ram dawk na due han. Hote ram dawk, nange lentoe ranglengnaw teh, na bawipa e imthungnaw hanelah, yeiraiponae lah ao han.

19 Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

Na thaw dawk hoi na takhoe han. Na hmuen koehoi beng na sawn han.

20 Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

Hatnae hnin dawkvah, Hilkiah capa, ka san Eliakim hah ka kaw vaiteh,

21 honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

nange khohna hah, ahni ka khohna sak han. Na taisawm hai ka kâyeng sak vaiteh, nange kâtawnnae hah ahni kut dawk ka poe han. Ahni teh Jerusalem vah kaawm e naw hoi Judah miphunnaw e na pa lah ao han.

22 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

Devit im e tho cabi hah, ahnie a loung dawk ka patue pouh han. Ahni ni a paawng vaiteh, apinihai khan thai mahoeh. Ahni ni a khan e teh apinihai paawng thai mahoeh.

23 Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

Kacake hmuen koe pâkhinae rui patetlah ka caksak han. Ahni teh a na pa e im dawk, bawilennae bawitungkhung lah ao han.

24 Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

Kawlung koehoi kamtawng teh, ailo manang pueng, hnopai e pueng, na pa imthung hoi catounnaw e bawilennae teh, ahnie van vah bang lah ao han.

25 då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.

BAWIPA ni a dei e teh, hatnae tueng dawkvah, kacak hmuen koe kaawm e pâkhinae rui teh, a hmuen koehoi puen vaiteh, thouk bouk vaiteh, a rawp han. Ahni van kaawm e hnokari hai takhoe lah ao han, telah Rasahu BAWIPA ni a ti.