Jesaja 10

1 Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar! I skriven, men våldslagar skriven I

Vonhlamrinci hoi kaawm naw rektap nahanelah thoseh,

2 för att vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till edert byte och plundra de faderlösa.

ka taminaw thung dawk e ka mathoenaw ni a coe awh hane kawi hah lawp hanelah thoseh, lahmainunaw rektap hane, naranaw e hnopai lawp hanelah kalanhoehe lah lawk katâtuengkung, caretkacailah ca kathutkungnaw, nangmouh teh na yawthoe awh.

3 Vad viljen I göra på hemsökelsens dag, när ovädret kommer fjärran ifrån? Till vem viljen I fly för att få hjälp, och var viljen I lämna edra skatter i förvar?

Runae na kâhmo hane hnin, rawknae ahlanae koehoi a tho navah, na kabawm hanelah, api koe maw na yawng awh han. Na hnopai tawnta e naw teh namamouh ni na pâtung awh han.

4 Om man ej böjer knä såsom fånge, så måste man falla bland de dräpta. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

Taran tuknae koe na due awh han, hoehpawiteh, san lah na hrawi awh han. Hatei, a lungkhueknae teh roum hoeh, a kut teh pou a dâw rah.

5 Ve över Assur, min vredes ris, som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!

Aya! Assiria teh ka lungkhueknae bongpai lah ao. Ahni ni a patuep e sonron teh, runae ka poe nahanelah ao.

6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.

Cathut banglah ka ngâi hoeh naw onae koe ahni hah ka patoun. Ka lungkhueknae ka khang hane taminaw hah a lawp vaiteh, a raphoe vaiteh, lam dawk e tangdong patetlah a coungroe nahanlah lawk ka thui han.

7 Men så menar icke han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.

Hatei, ahni teh, amae a lung thung vah, alouke pouknae hoi alouke ngainae a tawn. Ahni ni raphoenae hoi miphun moikapap hah thei hanelah a ngainae ao.

8 Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?

Ahni ni hettelah a dei: Kaie ransabawinaw teh siangpahrangnaw nahoehmaw.

9 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis, och Hamat såsom Arpad, och Samaria såsom Damaskus?

Kalno kho teh Kakhemish kho patetlah Hamath kho teh Arpad kho patetlah nahoehmaw, Samaria kho teh Damaskas kho patetlah nahoehmaw ao vaw.

10 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,

Samaria meikaphawk hoi Jerusalem meikaphawk ka talue e meikaphawk ka bawk e uknaeramnaw hah ka lawp e patetlah thoseh,

11 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»

Samaria kho hoi a meikaphawknaw koe ka sak e patetlah thoseh, Jerusalem hoi ahnie meikaphawknaw koe ka sak han nahoehmaw.

12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.

Hatei, BAWIPA ni Zion mon hoi Jerusalem vah thaw a cum hnukkhu, Assiria siangpahrang e a lungthin hoi a kâoupnae hoi, a mit hoi a kâlennae dawkvah, runae ka poe han.

13 Ty han säger: »Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.

Hote siangpahrang ni, kai teh kama e kut thao thasainae hoi, ka lungangnae hoi ka panue thai. Taminaw e khorinaw hah ka tahruet pouh toe. Ahnimae hnopai pueng ka lawp toe. Siangpahrangnaw hah maitotan patetlah beng ka sawn toe.

14 Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud.»

Ka kut ni tava tabu a kasum e patetlah ahnimae hnopainaw teh ka kasum pouh toe. A ceitakhai e tava tadui ka lae patetlah talai hno kaawm e pueng hah ka la toe. Apihai a rathei kâhuen sak hoeh. A pahni ang hoeh. Cairing hoeh ati.

15 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!

Bongpai ni tami tawm hoeh, tami ni doeh a sonron a tawm e patetlah Cakâ ni ka hno kung lathueng a kâoup thai maw. Hlaw ni ka hno kung koe a kâoup kawi na maw.

16 Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.

Hatdawkvah, ransahu Bawipa Jehovah ni, kingking kaboumlah ka cat ka net e siangpahrang koe, pheng kamsoenae hah a patoun pouh han. A bawilennae rahim vah, hmai ka kang e patetlah a kak han.

17 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag.

Isarelnaw e angnae teh hmai lah ao han. Kathounge Cathut teh hmaipalai lah ao han. Hnin touh hoiyah, ahnimae pâkhing buruk hoi rapan pueng teh mueng ka yawng lah a kak han.

18 Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.

BAWIPA ni, ratu bawilennae hoi, caticamu a pawnae laikawk bawilennae hai a raphoe pouh han. A tak hoi muitha hai a tha baw vaiteh, ka ngouk e patetlah ao han.

19 De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.

Camo ni a touk thai nahanelah, ratu youn touh a cawi han.

20 På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige.

Hat hnin toteh, runae ka hlout ni teh kacawie Isarelnaw hoi Jakop imthungnaw teh, amamouh karektapkungnaw koe bout kâuep awh toung laipalah, Isarelnaw e Kathounge BAWIPA koe atangcalah a kâuep awh han.

21 En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.

Kacawiraenaw bout a ban awh han. Jakop miphun dawk kacawiraenaw teh, athakaawme Cathut koe bout a ban awh han.

22 Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod.

Oe Isarelnaw, nange taminaw teh, tuipui rai e sadi yit touh ka phat ei nakunghai, kacawie naw duengdoeh bout ka ban awh han. Rawknae teh sut hmoun e lah ao dawkvah, lannae lahoi ahnimouh teh a ramuk han.

23 Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.

Rasahu Bawipa Jehovah ni, talai van lungui vah a hmoun tangcoung e runae teh a sak han.

24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.

Hatdawkvah, ka Bawipa ransabawi Jehovah ni a dei e teh, Oe ka taminaw, Zion vah kaawm e naw, Assiria siangpahrang hah taket awh hanh. Izip siangpahrang ni a sak e patetlah ahnie bongpai hoi sonron hoi na hem awh han.

25 Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.

Hatei, ahnimouh rawknae koe a pha e lahoi, dongdeng ca dawk ka lungkhueknae teh a roum han.

26 Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i Egypten.

Rasahu BAWIPA ni Oreb lungsong teng Midiannaw a hem e patetlah thoseh, tuipui van sonron dâw e patetlah thoseh, Izipnaw koe a sak e patetlah thoseh, ahnimanaw hah a hem han.

27 På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.

Hatnae hnin dawkvah, ahnie hnokari teh na loung dawk hoi thoseh, na lahuen dawk hoi thoseh takhoe lah ao han. Thâwnae kecu dawk na lahuen dawk e yawcu teh a rek han.

28 Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.

Aiath kho dawk a pha toe. Migron a tapoung toe. Mikmash kho vah hnopainaw teh a ta awh toe.

29 De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.

Sanengnaw a tapuet awh toe. Geba kho vah a tungpup awh toe. Ramah kho teh a taki toe. Sawl onae Gibeah kho teh a yawng toe.

30 Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!

Oe Gallim canu, hramki haw. Oe Laish kho na hnâpakeng haw. Anathoth kho a temdeng toe.

31 Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.

Madmenah kho teh a kampuen toe. Gebim khocanaw teh hloutnae koe a yawng awh toe.

32 Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

Nob kho vah sahnin ao awh teh, Zion canu e mon lah kaawm e Jerusalem mon hah, a kut hoi a kahuet han.

33 Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.

Rasahu Bawipa Jehovah ni thingkangnaw rabat e patetlah takikathopounge bahu hoi, a kangnaw hah bouk vaiteh, ka rasang e a kangnaw hah reprep a satut han.

34 Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige. En anspelning på namnet Sear-Jasub (Jes 7,3) som betyder en kvarleva skall omvända sig.

Ratu kathapounge hah cakâ hoi tâtueng vaiteh, Lebanon teh, athakaawme kut dawk hoi a rawp awh han. Kaie lung hai a roum han.