Hebreerbrevet 9

1 Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.

Hagi korapa hagerafi huvempa kemofona mono hu trake'a megeno mono hunte seli mono nona ama mopafina me'ne.

2 Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det heliga».

Seli mono nompina tarefi hunaragintene. Ese'ma hunaragintepinka tavima rekru hunte azota megeno, nezante sipa megeno ana agofetura breti me'ne. E'i anama hunaragi ante'neama'agura ruotge hu'ne hu'za nehaze.

3 Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas »det allraheligaste»,

Hagi anantera tavrave tafizageno amefiga'agura ruotage huno ruotge hu'ne hu'za hu'naze.

4 med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.

Anampinka mananentake'za kre manavu ita korire tro huntenaza megeno, erihagerefi huvempe ke hu'za nehazaza vogisi zafareti trohu'naza me'ne. Ana vogisimofona agu'afina korire trohunaza kavofi mana neza megeno, Aroni azompare agatama hagenea megeno, hagerafi huvempama hu'nea kasegea haverera me'ne.

5 Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala.

Ana vogisimofo agofetura kumimofo nona huno apasezane, korireti tare masanentake ankero tro huntegeno, zanagekonanu rutareke ana vogisia refitakeno me'ne. Hianagi menina ana miko'zamofo agafa'a eri ama osugahue.

6 Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten,

E'i ana zantamima ese hunaragintepima noma'arema eriante fatgoma hutegeno, pristi vahe'mo'za mareriza atiramiza hu'za mono eri'zana e'nerize.

7 men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder.

Hianagi ugagota pristi ne'moke mago kafumofona, magoke kna zupa seli mono nomofo agu'afinka hunaragi antegeno ruotge huno, ruotge hu'nefinka, agra kumite'ene vahe'mo'za kefoza nehu'ne hu'za ontahine'za nehaza kumi apase kora erino unefre. (Lev-Pri 16:)

8 Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.

E'i ana avu'avazampinti Ruotge Avamumo'a eriama huno seli nomofo kafanteti ufreta Anumzamofonte vu'zama me'nesigeno'a Anumzamofoma keno antahinoma hu'zamo'a amuho hugahie hu'ne.

9 Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst,

E'i ana seli mono nomo'a menima fore'ma haniaza taveri hu'ne. Na'ankure pristi vahe'mo'zama kre sramanama vazazamo'a zamagu zmagesafima me'nea antahintahizazmia zamazeri amara osugahie.

10 utan allenast äro utvärtes stadgar -- de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning.

Na'ankure ama ana avu'avazamo'a ne'za nezane ti nezane, tagiama tazama sesema huzamofonkuke nehuno, amegazama atupa'a knafima vagaresigeno'a, knarezama esiazanku hu'ne.

11 Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,

Ana hu'negu Kraisi'a ana miko knare zantamima esiazamofo Ugagota Pristi Ne' mani'ne. Agra monafinka mago vahe'mofo azamo tro osigeno, knarezantfa hu'nea seli nompi ufrene.

12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning. (aiōnios g166)

Hagi magoke zupa miko knama kresramnama vuzankura Kraisi'a korana erino ruotge huno ruotge hu'nefinka ufrene. Hianagi e'i ana korana memene anenta kaomofo koranompage, Agra'a koranuti tagu'vazino mani vavama hanunkura mizasene. (aiōnios g166)

13 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,

Ko avu'avapina meme koranki, bulimakaomofo koranki a' kasefa kaomofo tevefi krenaza osa'areti, pehenama hu'nesafintira zamazeri agru hugahie hu'za hu'naze.

14 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! (aiōnios g166)

Hagi tamagesa antahiho, Kraisi koramo'a razankrefa me'neankino, fri avu'avazama nehunkeno tagutagesa azeri agru higeta, kasefa huno mani'nea Anumzamofona monora hunentone. Na'ankure manivava Avamumofo hankavere, Kraisi'a kefozama'a omne ne'mo, Anumzamofontera Agra'a avufga tagri kumikura aguza rune. (aiōnios g166)

15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet. (aiōnios g166)

E'i ana agafare Kraisi'a vahe'mokizmine Anumzamofo amu'no nera kasefa hagerafi huvempa kea mani'ne. Ana hu'negu huhamprima zmantene'mo'za vahe'mo'za Anumzamo manivava maniza erisinti haregahaze hu'neazana erigahaze. Na'ankure Kraisi'a frino, kotema hagerafi kefi manine'za kumima hu'nazana kumizmia mizasezmanteno katufe zmante'ne. (aiōnios g166)

16 Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.

Mago vahe'mo'ma frisigeno fenozama'ama henkama erisinti haregahie huntenenimo'a, avegante'nenigeno ana nemo'a fritenkeno, ana zama'a erisinti haregahie.

17 Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.

Na'ankure frisugenka erisantima haregahane hu'ne'mo'ma frisigeno, erisantima haresimo'a amne erigahie. Hagi amigahuema hunesimoma kasefa huno maninesigeno'a, magore huno anazama erisanti haregahane huno hunesizana e'origahie.

18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.

E'i ana agafare zagagafamofo korantetira kote hagerafi huvempa kemofo eri hanaveti'naze.

19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket

Na'ankure Mosesema Anumzamofo kasegema hamprinoma vahe'ma nezamasino'a, anenta bulimakaomofo korane mememofo korana tine eri hava huteno, erino hisopue nehia trazamofo aninareti'ene koranke hu'nea sipisipi azokateti Anumzamofo kasege me'nea avontafete'ene vahetera, ana korana rutari hu'ne.

20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»

Huteno anage huno zamasmine, Ama koramo'a Anumzamo'ma hagerafi huvempa kema hiho huno tagrima hurante'nea eri hanavenetie. (Diu-Kas 24:8)

21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.

Ana kanteke, anahukna huno korana seli mono nonte'ene kresramnama nevaza eriza zantamintera rutri huntene.

22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.

Mosese kasegemo'ma hu'nea kanteke, tamage huno ana mikozamo'a korantetike sesehu agru hugahie. Na'ankure mago zaga aheno korana erifegu otreresina kumima atrentezana omaneresine. (Diu-Kas 24:6-8.)

23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.

E'ina hu'negu ama mopafi seli mono none agu'afima me'nea zantaminena, monafinkama me'neazamofo avamezane, zaga kfamofo koranteti azeri agru hugahie. Hianagi tamage zama monafinkama me'nea zantamina azeri agruma husaniana, zaga kfamofo korama ageterenea koranteti azeri agru hugahie.

24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.

Na'ankure Kraisi'a vahe'mo azanu ki'nea mono nompina uofrene. Hagi mona kumapi tagriku huno Anumzamofontera amuno nera mani'ne. Mono hunte'naku kintenaza mono nompi Agra uofre'ne. Na'ankure monafinka me'nea mono nomofo avame'zane.

25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.

Hagi e'ima ufreneana, Agra'a avufgama aguzama ru'neana, ama mopafi pristi vahe'mo'zama kafugu kafugu magoke knage'za ruotge hune hu'za nehazafi, zaga kfamofo kora eri'za ufre'za kresramana vuvava hazanknara osu'ne.

26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden. (aiōn g165)

Hanki anara hugara hu'nesiana, ama mopama tro'ma huneregatira fri vava huno visine. Hianagi anara osu'ne. Kumimofo hanavema eri atrenaku, Agra'a avufga tagrikure huno vagare knafi avufga agu'za runo magoke zupa, ana maka knamofonkura fri'ne. (aiōn g165)

27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,

Hu'negu vahe'mofonku'ma hunteneana, magoke zupa fritesuno'a kegagarera otigahie huno huntene.

28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning. Grundtexten har i v. 15 f. samma uttryck för testamente och förbund.

Hu'negu Kraisi'a magoke zupa frino rama'a vahe kumira eritrezamtene. Agrama henkama esu'no'a kumiti eritrerante'nakura omegahianki, Agriku'ma tusiza hu'za avegama ante'namokizmi zmahokeno zmavrenaku egahie.