< Hebreerbrevet 8 >

1 Men en huvudpunkt i vad vi vilja säga är detta: Vi hava en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himmelen,
Now the sum of the things that have been said is this, that we have such an high-priest, who is sat down at the right hand of the throne of the majesty in the heavens;
2 för att göra tjänst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat, och icke någon människa.
a minister of holy things, and of the true tabernacle, which the Lord hath raised, and not man.
3 Ty var och en som bliver överstepräst tillsättes för att frambära gåvor och offer; därför måste också denne hava något att frambära.
For every high-priest is appointed to offer gifts and sacrifices; wherefore it was necessary that He also should have something to offer.
4 Om han nu vore på jorden, så vore han icke ens präst, då andra där finnas, som efter lagens bud hava att frambära gåvorna,
For if He were on earth, He could not be a priest, seeing there are priests already that offer gifts according to the law:
5 i det att de tjäna i den helgedom som är en avbild och en skugga av den himmelska. Om en sådan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, när han skulle förfärdiga tabernaklet. »Se till», heter det, »att du gör allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.»
who worship under the representation and shadow of heavenly things; as Moses was ordered by God, when he was about to finish the tabernacle. For see, saith He, that thou make all according to the model shewn thee in the mount.
6 Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.
But now He hath obtained a more excellent ministry, inasmuch as He is also the mediator of a better covenant, which is established upon better promises.
7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.
For if the first covenant had been unexceptionable, there had been no room for a second:
8 Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
as we see there was, for after complaining of them, He adds, "Behold the days come, saith the Lord, that I will make a new covenant with the house of Israel, and with the house of Judah:
9 icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.
not according to the covenant which I made with their fathers, in the day when I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt; for they continued not in my covenant, and I regarded them not, saith the Lord.
10 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
But this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, saith the Lord, I will put my laws into their mind, and I will inscribe them on their hearts; and I will be to them a God, and they shall be to me a people.
11 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.
And they shall not teach every one his neighbour, and every one his brother, saying, Know the Lord: for they shall all know me, from the lest even to the greatest of them.
12 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»
For I will forgive their crimes, and their sins and their iniquities I will remember no more."
13 När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.
Now by saying, a new covenant, He hath antiquated the first: and what is antiquated, and groweth old, is near it's exit.

< Hebreerbrevet 8 >