Hebreerbrevet 6
1 Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,
Antele katileshe gatisambelee aga hwandee ahusu izu elya Kristi, tihwanziwa abha nesuhudi tiganje abhesha nantele amisingi agamwao ege toba afume humbombo zwasezili nowomi na lweteho ulya Ngolobhe,
2 med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. (aiōnios g166)
antele amasingi agasambelele agasambelele aga hwoziwe na abhabheshele amakhono, wala azwozwe bhabhafwiye na ulonzi uwe hanihani. (aiōnios g166)
3 Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.
Na tibhabhombe eshe nkashile Ungolobhe abhatishilere.
4 Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,
Afwanaje sebhawezahane hwabhala ambao bhapatile okhozwo hwisalo ambao bhabhonjile eshipawa esha mwanya na bhombwe abha pandwemo no Roho ufinje,
na bhala bhabhabhonjile uwinza uwizu elya Ngolobhe na humaha age wakati wawayinza, (aiōn g165)
6 men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.
nantele bhagwa - sewenzehene abhawazwe nantele katika toba ene ni kwa sababu bhatesile umwana wa Ngolobhe ulya bhele humoyo gao bhabhombile abha shelelo esho azalaushe pawelele.
7 Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.
Antele ensi yahejeleye evula yetonya wilawila pamwanya yakwa na efumwa eviyao mhimu hwa bhala bhabhabhombile embombo mnsi, bhahwejelela ebalaka afume hwa Ngolobhe.
8 Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.
Lelo nkashile hupape amivwa na magugu na umo antele uwinza ehweli ehatari eyabha na makhosi amalishile hwakwe hutegetele.
9 Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.
Abhe antele tiyanga eshi, bhamwelu mbhinza tibhalabhila na amambo aminza gagahusu amwe na mambo gagahusu owokovu.
10 Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.
Afwanaje Ongolobhe sakhopela hata aje ayelwe embombo yenyu na hulugano wamwaonesyezwa kwa ajili yitawa lyakwe, katika eli mwabhavwizwe abhoziwa na msele nantele mlisamubhavwa.
11 Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,
Titamanile tee aje shila muntu hwilimwe awezwe abhonesye ebiidi yela yela hadi humalishilo mhakikizwaje nujasiri wonti.
12 så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.
Setiwanza mubhe bhoto, lelo mubhe bhabhenjezi hwabhala bhabhagala endagano ezwe lyeteho na ujivi.
13 Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --
Antele Ongolobhe apiye U Ibrahimu endagano alapile humwoyo gwakwe afwanaje sahe mzagalape hwawamwao yoyonti yali gosi ashile umwahale.
14 och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»
Ayanjile, “Lyoli embahusaizwe embahusaizwe embahumwonjezwe empapo yaho tee.”
15 Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.
Hwidala eli u Ibrahimu ahejeleye shila shabhalagene baada ya golezwe na jimbizwe.
16 Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.
Antele abhantu bhalapa hwamwahale yaligosi ashile abhahale na hwabhahale humalishe ashinda na hwonti ne ndapo ezwa hakikizwe.
17 Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.
Antele Ungolobhe nahamuye abhoneshe pahwelele zaidi hwabhala bhabhagala endagano ezwe sebho zwakwe eyinza zwasezigaluhana ahakikizizwe hundapo.
18 Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
Abhombo esho ili evintu vibhele vyaseviwezwe agaluhane antele katika evyo oNgolobhe sawezwe ayanje ilenka hwiliti tetishembelee ahwifise tipate apelye omwoyo ugwa hwavwanywe humaha, itumayini lyalibhehwelye hwitagalila lyeteo.
19 I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
Tilinao udandamazu neshe enanga imala eyasobhelehe eye roho zwetu, no udandamazu nantele uhwinjila husehemu eya mhati hwisalo eyi paziya.
