< Hebreerbrevet 5 >

1 Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.
Ⱨǝr ⱪetimliⱪ bax kaⱨin insanlar arisidin tallinip, hǝlⱪⱪǝ wakalitǝn Hudaƣa hizmǝt ⱪilixⱪa, yǝni hǝlⱪning atiƣan ⱨǝdiyǝlirini wǝ gunaⱨlar üqün ⱪilƣan ⱪurbanliⱪlirini Hudaƣa sunuxⱪa tǝyinlinidu.
2 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet
Uning ⱨǝrtǝrǝplǝp ajizliⱪliri bolƣaqⱪa, bilimsizlǝr wǝ yoldin qǝtnigǝnlǝrgǝ mulayimliⱪ bilǝn muamilǝ ⱪilalaydu.
3 och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.
Xu ajizliⱪi üqün u hǝlⱪning gunaⱨliri ⱨesabiƣa ⱪurbanliⱪ sunƣandǝk, ɵz gunaⱨliri üqünmu ⱪurbanliⱪ sunuxⱪa toƣra kelidu.
4 Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.
Ⱨeqbir kixi bu xǝrǝplik mǝrtiwini ɵzlükidin almaydu, pǝⱪǝt Ⱨarunƣa ohxax, Huda tǝripidin qaⱪirilƣandila uni alidu.
5 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,
Huddi xuningdǝk Mǝsiⱨmu bax kaⱨin mǝrtiwisigǝ Ɵzini uluƣlap ɵzlükidin erixkǝn ǝmǝs, bǝlki Uni [uluƣliƣuqi Huda] Ɵzi idi; U Uningƣa: — «Sǝn Mening Oƣlumdursǝn, bügün Mǝn Seni tuƣdurdum» degǝn.
6 likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.» (aiōn g165)
U [muⱪǝddǝs yazmilarning] yǝnǝ bir yeridǝ Uningƣa: — «Sǝn ǝbǝdil’ǝbǝdgiqǝ Mǝlkizǝdǝkning tipidiki bir kaⱨindursǝn» degǝn. (aiōn g165)
7 Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
[Mǝsiⱨ] yǝr yüzidiki künlǝrdǝ, Ɵzini ɵlümdin ⱪutⱪuzuwelixⱪa ⱪadir Bolƣuqiƣa ⱪattiⱪ nidalar wǝ kɵz yaxliri bilǝn dua-tilawǝtlǝr wǝ yilinixlarni kɵtürdi. Uning ihlasmǝnlikidin dualiri ijabǝt ⱪilindi.
8 Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;
Gǝrqǝ U [Hudaning] Oƣli bolsimu, azab qekixliri arⱪiliⱪ itaǝtmǝn boluxni ɵgǝndi.
9 och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning (aiōnios g166)
U mana muxundaⱪ mukǝmmǝl ⱪilinƣan bolƣaqⱪa, barliⱪ Ɵzigǝ itaǝt ⱪilƣuqilarƣa mǝnggülük nijatni barliⱪⱪa kǝltürgüqi bolup, (aiōnios g166)
10 och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».
Huda tǝripidin «Mǝlkizǝdǝkning kaⱨinliⱪ tüzümi tǝrtipidǝ bax kaⱨin» dǝp jakarlandi.
11 Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.
Bu ix toƣruluⱪ eytidiƣan nurƣun sɵzlirimiz bar, lekin ⱪulaⱪliringlar pang bolup kǝtkǝqkǝ, bularni silǝrgǝ eniⱪ qüxǝndürüx tǝs.
12 Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.
Qünki silǝr alliburun tǝlim bǝrgüqi boluxⱪa tegixlik bolƣan qaƣdimu, ǝmǝliyǝttǝ silǝr yǝnila Hudaning sɵz-kalamining asasiy ⱨǝⱪiⱪǝtlirining nemǝ ikǝnlikini baxⱪilarning yengiwaxtin ɵgitixigǝ moⱨtajsilǝr; silǝrgǝ yirik yemǝklik ǝmǝs, bǝlki yǝnila süt kerǝktur.
13 Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.
Qünki pǝⱪǝt süt bilǝnla ozuⱪlinidiƣanlarning bowaⱪtin pǝrⱪi yoⱪtur, ular ⱨǝⱪⱪaniyǝt kalamiƣa pixxiⱪ bolmiƣan ƣoridur, halas.
14 Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.
Biraⱪ yemǝklik bolsa yetilgǝnlǝr, yǝni ɵz ang-zeⱨinlirini yahxi-yamanni pǝrⱪ etixkǝ yetildurgǝnlǝr üqündur.

< Hebreerbrevet 5 >