Hebreerbrevet 4
1 Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
Therefore let's take care to make sure that even though God has given us his promise of entering his rest, none of you miss out!
2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
For we've heard the good news just like they did, but it didn't help them because they didn't accept and trust in what they heard.
3 Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
However, those of us who trust in God have entered into that rest God mentioned when he said, “In my frustration I vowed, ‘They shall not enter my rest.’” (This is so even though God's plans were already complete when he created the world.)
4 Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk»;
Regarding the seventh day there's a place in Scripture that says, “God rested on the seventh day from all his work.”
5 här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»
And as the previous passage stated, “They shall not enter my rest.”
6 Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
God's rest is still there for some to enter, even though those who previously heard the good news failed to enter because of disobedience.
7 så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»
So God again sets a day—today—saying a long time later through David as he did before, “If you hear what God is saying to you today, don't have a hard-hearted attitude.”
8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
For if Joshua had been able to give them rest, God wouldn't have spoken later about another day.
9 Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
So a Sabbath rest remains for God's people.
10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
For whoever enters God's rest also rests from what he's doing, just as God did.
11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
As a result we should try hard to enter that rest so nobody falls through following the same bad example of disobedience.
12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
For God's word is alive and effective, sharper than any twin-edged sword, so penetrating it separates life and breath, bone joints and their marrow, judging the thoughts and intentions of the mind.
13 Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
No living being is hidden from his sight; everything is exposed and visible to the one we're accountable to.
14 Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.
Since we have such a great high priest who has ascended to heaven, Jesus the Son of God, let us make sure we hold on to what we say we believe.
15 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
For the high priest we have isn't one who doesn't sympathize with our weaknesses, but one who was tempted in all the ways we are, but did not sin.
16 Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.
So we should go confidently to God on his throne of grace so we can receive mercy, and discover grace to help us when we really need it.
