Hebreerbrevet 4

1 Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

Let us be afraid therefore, lest, a promise being left behind to enter into his rest, any of you should seem to have come short.

2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.

For we also are having good news preached, just as also those men, but the word of hearing did not benefit those men, not having been mixed together with faith in those who heard.

3 Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.

For those who believe enter into that rest, just as he said, So I swore in my wrath, They will not enter into my rest, although the works occurred from the foundation of the world.

4 Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk»;

For he spoke somewhere about the seventh this way, And God rested during the seventh day from all his works,

5 här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»

and in this again, They will not enter into my rest.

6 Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,

Since therefore it remains for some to enter into it, and those who formerly had good news did not enter because of disobedience,

7 så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»

again he appoints a certain day, Today, saying in David after so long a time (as it is said), Today if ye will hear his voice, do not harden your hearts.

8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.

For if Joshua had given them rest, he would not have spoken about another day after these things.

9 Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.

There remains therefore a sabbath for the people of God.

10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.

For a man who has entered into his rest, he has also rested from his works, as God did from his own.

11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

Let us therefore be diligent to enter into that rest, so that not any man may fall by the same example of disobedience.

12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

For the word of God is living, and potent, and sharper, above every two-edged sword, and piercing as far as the division both of soul and spirit, of both joints and marrow, and discernible of the thoughts and intentions of the heart.

13 Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.

And there is no creature concealed from his presence, but all things are naked and vulnerable to his eyes, before whom is the word to us.

14 Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.

Having therefore a great high priest who has passed through the heavens, Jesus the Son of God, let us take hold of the affirmation.

15 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

For we do not have a high priest who is unable to sympathize with our weaknesses, but who was tempted in all things in the same way, without sin.

16 Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.

Let us therefore come near with boldness to the throne of grace, so that we may take mercy, and may find grace for timely help.