Hebreerbrevet 3
1 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
เห สฺวรฺคียสฺยาหฺวานสฺย สหภาคิน: ปวิตฺรภฺราตร: , อสฺมากํ ธรฺมฺมปฺรติชฺญายา ทูโต'คฺรสรศฺจ โย ยีศุสฺตมฺ อาโลจธฺวํฯ
2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».
มูสา ยทฺวตฺ ตสฺย สรฺวฺวปริวารมเธฺย วิศฺวาสฺย อาสีตฺ, ตทฺวตฺ อยมปิ สฺวนิโยชกสฺย สมีเป วิศฺวาโสฺย ภวติฯ
3 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
ปริวาราจฺจ ยทฺวตฺ ตตฺสฺถาปยิตุรธิกํ เคารวํ ภวติ ตทฺวตฺ มูสโส'ยํ พหุตรเคารวสฺย โยโคฺย ภวติฯ
4 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
เอไกกสฺย นิเวศนสฺย ปริชนานำ สฺถาปยิตา กศฺจิทฺ วิทฺยเต ยศฺจ สรฺวฺวสฺถาปยิตา ส อีศฺวร เอวฯ
5 Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
มูสาศฺจ วกฺษฺยมาณานำ สากฺษี ภฺฤตฺย อิว ตสฺย สรฺวฺวปริชนมเธฺย วิศฺวาโสฺย'ภวตฺ กินฺตุ ขฺรีษฺฏสฺตสฺย ปริชนานามธฺยกฺษ อิวฯ
6 men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
วยํ ตุ ยทิ วิศฺวาสโสฺยตฺสาหํ ศฺลาฆนญฺจ เศษํ ยาวทฺ ธารยามสฺตรฺหิ ตสฺย ปริชนา ภวาม: ฯ
7 Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,
อโต เหโต: ปวิเตฺรณาตฺมนา ยทฺวตฺ กถิตํ, ตทฺวตฺ, "อทฺย ยูยํ กถำ ตสฺย ยทิ สํโศฺรตุมิจฺฉถฯ
8 mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
ตรฺหิ ปุรา ปรีกฺษายา ทิเน ปฺรานฺตรมธฺยต: ฯ มทาชฺญานิคฺรหสฺถาเน ยุษฺมาภิสฺตุ กฺฤตํ ยถาฯ ตถา มา กุรุเตทานีํ กฐินานิ มนำสิ ว: ฯ
9 där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
ยุษฺมากํ ปิตรสฺตตฺร มตฺปรีกฺษามฺ อกุรฺวฺวตฯ กุรฺวฺวทฺภิ เรฺม'นุสนฺธานํ ไตรทฺฤศฺยนฺต มตฺกฺริยา: ฯ จตฺวารึศตฺสมา ยาวตฺ กฺรุทฺธฺวาหนฺตุ ตทนฺวเยฯ
10 Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
อวาทิษมฺ อิเม โลกา ภฺรานฺตานฺต: กรณา: สทาฯ มามกีนานิ วรฺตฺมานิ ปริชานนฺติ โน อิเมฯ
11 Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»
อิติ เหโตรหํ โกปาตฺ ศปถํ กฺฤตวานฺ อิมํฯ เปฺรเวกฺษฺยเต ชไนเรไต รฺน วิศฺรามสฺถลํ มม๚ "
12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
เห ภฺราตร: สาวธานา ภวต, อมเรศฺวราตฺ นิวรฺตฺตโก โย'วิศฺวาสสฺตทฺยุกฺตํ ทุษฺฏานฺต: กรณํ ยุษฺมากํ กสฺยาปิ น ภวตุฯ
13 utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
กินฺตุ ยาวทฺ อทฺยนามา สมโย วิทฺยเต ตาวทฺ ยุษฺมนฺมเธฺย โก'ปิ ปาปสฺย วญฺจนยา ยตฺ กโฐรีกฺฤโต น ภเวตฺ ตทรฺถํ ปฺรติทินํ ปรสฺปรมฺ อุปทิศตฯ
14 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
ยโต วยํ ขฺรีษฺฏสฺยำศิโน ชาตา: กินฺตุ ปฺรถมวิศฺวาสสฺย ทฺฤฒตฺวมฺ อสฺมาภิ: เศษํ ยาวทฺ อโมฆํ ธารยิตวฺยํฯ
15 När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,
อทฺย ยูยํ กถำ ตสฺย ยทิ สํโศฺรตุมิจฺฉถ, ตรฺหฺยาชฺญาลงฺฆนสฺถาเน ยุษฺมาภิสฺตุ กฺฤตํ ยถา, ตถา มา กุรุเตทานีํ กฐินานิ มนำสิ ว อิติ เตน ยทุกฺตํ,
16 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
ตทนุสาราทฺ เย ศฺรุตฺวา ตสฺย กถำ น คฺฤหีตวนฺตเสฺต เก? กึ มูสสา มิสรเทศาทฺ อาคตา: สรฺเวฺว โลกา นหิ?
17 Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?
เกโภฺย วา ส จตฺวารึศทฺวรฺษาณิ ยาวทฺ อกฺรุธฺยตฺ? ปาปํ กุรฺวฺวตำ เยษำ กุณปา: ปฺรานฺตเร 'ปตนฺ กึ เตโภฺย นหิ?
18 Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
ปฺรเวกฺษฺยเต ชไนเรไต รฺน วิศฺรามสฺถลํ มเมติ ศปถ: เกษำ วิรุทฺธํ เตนาการิ? กิมฺ อวิศฺวาสินำ วิรุทฺธํ นหิ?
19 Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
อตเสฺต ตตฺ สฺถานํ ปฺรเวษฺฏุมฺ อวิศฺวาสาตฺ นาศกฺนุวนฺ อิติ วยํ วีกฺษามเหฯ
