Hebreerbrevet 12
1 Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.
Hagi e'i ana hu'negu korapama Anumzamofontema zamentintima hu'naza vahe'mo'za, hamponkna hu'za regagirantenazagu, tazeri knama nehia zane, kumimo'enema rugagino tazeneria zana netreta, Anumzamo'ma tagima hu'nea agamareno tragi zokagopina tagareta kazigazi huta vanune.
2 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Tagra tavuraga Jisasinte kentesune, tamentintima azeri knarema huzamofo agafa'a mani'ne. Na'ankure Agranena musezamo avega'antenegeno, agazegura osuno kazigazi huno knazana erino keka zafarera vuteno, menina Anumzamofo azantamaga kaziga mareri agaterenea tratera mani'ne.
3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
Hagi kumi vahe'mo'zama e'inahukna knazama Jisasima amizageno kazigazi huno erino vu'neazanku, nentahita tamagu'a kragogo onkita tamentintia otreho.
4 Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.
Kumi'ma agaterenaku'ma hama hutama e'nafina, korana oraginaze.
5 Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
Hagi tamagra tamagekaninazo, Anumzamo'ma tamazeri hanaveti nanekema mofavre naga'agna huno tavumaroma anteneana anage hu'ne, Mofavrenimoka Anumzamo'ma tamavumaroma antesia zankura amnezane huta antahi oza osiho, tamazeri fatgoma hunaku'ma hanave kema nehanigeno'a tamagu'amo'a kragogo onkino.
6 Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
Na'ankure Anumzamo'a avesinte'nemofona, azeri fatgo nehie. Na'ankure Nagri mofavre huno himofona, kano amino azeri fatgo nehie hu'ne. (Prov-Knr 3:11, 12)
7 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
Anumzamo'a Agri mofavregna hu'nageno knazana neramie hutma nentahita kazigazi huta knazana erita viho. Na'ankure ina mofavremofo nefa'a avumrora nonte huta hugahune.
8 Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
Anumzamo'a ana miko mofavre zaga'a zamazeri fatgo nehie. Hagi kagrima kazeri fatgoma osanigenka, kagra nerera'ene nefa omani mofavregna hugahane.
9 Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?
Hagi ama mopafi nerafaza tazeri fatgoma hazageta antahinezamune. Hagi tagrama avamupi, Nerafa agorga anteramita manisunana manivava osugahuno?
10 De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
Na'ankure ama mopafi nerafaza antahi'naza avamente onasia kafufima manisunku tazeri fatgo nehaze. Hianagi Anumzamoma tazeri fatgoma nehia zamo'a knare'zantfa hu'negu, Agri ruotage zampina manigahune.
11 Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.
Avumroma antezana musezana omane'neanki atafi ufregahie. Hianagi e'inahukna kantema maninesuno'a, henka mizana arimpa fru erino manigahie.
12 Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,
E'ina hu'negu hanave'a omanea kazane kahirahima nerea krena erinte fatgo huo.
13 och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
Hagi kagamoma vania kana erintefatgo nehugeno, hanavezmi nomanegeno zamagamo haviza hu'nesia vahe'mo'za, oti hanavenetiza trakara osu'za kavaririza viho.
14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.
Miko vahe'enena hanavetinka karimpa fru hunka nemaninka, mani ruotage nehunka, agru hunka manio. Na'ankure mani ruotage osunesimo'a Ramofona onkegahie.
15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
Anumzamofo asunkuzampintima evuramizankura ogava agava hiho. Atrenkeno tamarimpa hezamo'a, tamagu'afina akara heno hazenkezana avreno omena, anazantetira miko vahe'mo'za havizana osiho.
16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
Atrenkeno kefo avu'avazamo'a tamazeri traka nosina, koma Isoma Anumzamofo amagena hunenteno, ese mofavremo eri asomuma atreneakna osiho.
17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
Henkama ana asomuma erinakura agu'areti zavineteno, agu'a rukrahe huno asunkura hu'neanagi agra e'orine. (Jen-Agf 27:30-40.)
18 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,
Tamagra ama mopafi Sainai agonare teve anefa nehigeno, haninenkigeno, hanave zahoko netigeno, Israeli vahe'mo'za hu'nazankna agonare ome'naze.
19 icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.
Ufeneregeno, mago vahe'mo kezatino nehige'za, Israeli vahe'mo'za zamagogogu nehu'za, Mosesena asamiza hugeno taganeno hu'naze.
20 Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»
Na'ankure Anumzamo'ma zamasimia nanekegura koro hu'naze. Zagakafamo'enema ana agonarema erava'o hanigenka havenu ahefriho hune. (Eks-Ati 19:13)
21 Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.»
Ana zama fore'ma hige'za ke'naza zankura tusi koro nehazageno, Mosese enena tusiza huno koro nehuno, Nagranena nahirahi neregena koro nehue huno hu'ne. (Eks-Ati 19:12-22, 20:18-21.)
22 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,
Hu'neanagi kagra ko Saioni agonare, kasefa huno mani'nea Anumzamofo kumapi monafinka Jerusalemi kumate, hampriga osu'nea ankero kevumo'za muse hu'za mani'nafi ehanatinane.
23 till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,
Hagi kagra Anumzamofo zage mofavremokizmi zamagi'a monafinka krentenege'za atru hu'nafi e'nane. Kagra Anumzamofonte mika vahe refko nehia Nete e'nane. Miza sezamantege'za fatgo huza agru huza mani'naza vahe'mofo avamuzmimo mani'nea kumate kagra e'nane.
24 och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.
Jisasi'ma amuno ne'mo'ma kasefa hagerafi huvempa kema huno kora tagitre'nea koramo'a, Ebeli korana agaterenea Nete e'enane.
25 Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?
Hagi kema neramasamia Anumzamofo kema rutregezankura kava hiho. Na'ankure Israeli vahe'mo'za Sainai agonareti kema zamasamige'za rutagre'nazana Agrira agate'orenazanki, tagra ina'kna huta monafinti kema rutragesunana Agrira agateregahune?
26 Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.»
Agrama Sainai agonare'ma kema nehigeno'a, agerumo'a ama mopa azeri tore hu'ne. Hianagi Agra huvempa huno, Nagra mago'anena mopagera eritore osugahuanki, monane eritore hugahue hu'ne. (Hag 2:6)
27 Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.
E'inahu kema hu'neana, Anumzamo'ma ana miko tro'ma hunte'nea zantamimo'a tagosi hanigeno, tagosi'ma osania zantamimo'a mevava hugahie.
28 Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.
E'ina hu'negu tagrama e'neruna kumara eri tagosi osu hanavenentake kuma e'nerune. Hu'negu Anumzamofona muse hunenteta, tagu'a anteramita Agri'ma avesinigeno muse hania mono huntesune.
29 Ty »vår Gud är en förtärande eld».
Na'ankure tagri Anumzamo'a srasra huno teno erivagare tevegna hu'ne.
