Hebreerbrevet 12
1 Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.
Hatdawkvah, hettelah kapap e kapanuekkhaikungnaw ni maimouh na kalup awh dawkvah, maimouh ni hnokari hoi kayawicalah kâbet thai e yonnae pueng hah takhoe awh vaiteh, maimae hmalah sut ta e kontung koe pha hanelah thathout laipalah yawng awh sei.
2 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Yuemnae hah akung lah ta vaiteh maimouh na ka kuep sak e Jisuh hah takuetluet khen awh sei. Bawipa ni a hmalah sut ta e lunghawinae kecu dawk kayanae teh banglahai noutna laipalah thingpalam dawk a khang hnukkhu, Cathut e bawitungkhung aranglah a tahung.
3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
Hatdawkvah nangmouh ni na lungreithai awh teh lungpout hoeh nahanelah, tamikayonnaw e kut dawk hoi hmuhmanae ka khang e Bawipa hah pouk awh.
4 Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.
Nangmouh ni yonnae na tuknae dawk thi lawng ditouh na khang awh hoeh rah.
5 Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
Hahoi, ka ca Cathut e yuenae hah pahnim hanh. Na yue nah na lungpout hanh.
6 Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
Cathut ni a lungpataw e naw teh ouk a yue. A coe e a canaw pueng teh ouk a phep tie hah camonaw dei pouh e patetlah nangmouh koe ka dei e thapoenae lawk hah na pahnim awh toung maw.
7 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
Cathut ni nangmouh teh a ca patetlah na khetyawt awh dawkvah na yuenae hah na khang awh han. Bangkongtetpawiteh, na pa ni a yue hoeh e ca ao boimaw.
8 Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
Canaw pueng ni a khang awh e yuenae hah nangmouh ni na khang awh hoehpawiteh nangmouh teh ca katang nahoeh. Cata ca lah doeh na o awh.
9 Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?
Talai takthai hoi ka kâkuen e napanaw ni a kut hoi na hemnae maimouh ni khang awh navah, ouk bari awh. Hot hlak vah, muitha koelae na Pa hah lawk hoe ngâi pouh mahoeh namaw. Hatnavah maimouh ni hring hloutnae hmu awh han.
10 De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
Bangkongtetpawiteh, hote napanaw niteh amamouh ahawi ati awh e patetlah dongdengca dueng doeh na yue awh. Bawipa niteh amae thoungnae hah maimouh ni hmawngkhai hanlah, maimouh hawi nahanelah na yue awh.
11 Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.
Yuenae tie pueng heh khang awh nateh lunghawinae lah awm hoeh, lungmathoenae lah pouk awh. Hatei, yuenae ka khang e taminaw teh a hnukkhu vah roumnae hoi kâkuen e lannae a coe awh.
12 Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,
Hatdawkvah, tha kayoun e kutnaw hoi a tha kaawm hoeh e khokpakhunaw hah tha awm sak awh.
13 och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
A khok ka cu hoeh e taminaw ni hru kamhoutnae awm laipalah, a dam awh nahanlah, na cei awh nahane lamkalannaw hah rakueng awh.
14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.
Tami puenghoi kâpocalah awm awh. Thoungnae laipalah apihai Bawipa hmawt mahoeh.
15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
Nangmouh dawk apihai Cathut lungmanae hah coe laipalah na o awh hoeh nahanlah thoseh, kakhat poung e a tangpha a payang teh nangmouh runae na poe awh hoeh nahan, hote kecu dawk taminaw ni yon hoi a khin awh hoeh nahanlah thoseh,
16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
kamsoumhoehe napui tongpa yonnae ka sak e tami ao hoeh nahanelah, bu vai touh ca hane dawk camin coungnae kâyawt e Esaw patetlah Cathut ka taket hoeh e na o awh hoeh nahanlah thoseh kahawicalah kâhruetcuet awh.
17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
Bangkongtetpawiteh, nangmouh ni na panue e patetlah ahni ni a hnukkhu vah yawhawinae râw coe han a ngai eiteh pahnawt lah ao teh mitphi hoi bout a hei ei nakunghai pankângai nahane tueng awm hoeh toe.
18 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,
Nangmouh teh tek thai hmu thai e mon, hmai ka kang e, kahmot e, cakho tûilî,
19 icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.
mongka ueng lawk koe thoseh, kamthang kahawi koe thoseh na kahnai awh e nahoeh. Hote lawk kathainaw ni ahnimouh koe lawk bout dei hoeh nahanlah a kâhei awh.
20 Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»
Bangkongtetpawiteh, saring ni patenghai hote mon kânep pawiteh talung hoi kadout lah dêi han tie kâpoelawk hah ahnimouh ni khang thai awh hoeh.
21 Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.»
Hottelah hno a hmu awh e teh taki a tho poung dawk, Mosi ni ka taki lawi ka pâyaw, telah a ti.
22 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,
Hatei, nangmouh teh Zion mon koe thoseh, kahring Cathut e khopui, kalvanlae Jerusalem koe thoseh, touklek hoeh e kalvantami kamkhuengnae koe thoseh,
23 till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,
Kalvan min thut lah kaawm e caminnaw e kawhmoun koe thoseh, taminaw pueng lawk ka ceng e Cathut koe thoseh, kuepnae koe ka phat e tami kalannaw e muithanaw koe thoseh,
24 och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.
Lawkkam katha e laicei Jisuh koe thoseh, Abel e thipaling hlakvah hoe ka talue e lawk ka dei e, kahei e thipaling koevah thoseh, pha awh toe.
25 Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?
Nangmouh koe lawk ka dei e na pahnawt awh hoeh nahanlah kâhruetcuet awh. Bangkongtetpawiteh, talai van lawk kapâphokung kapahnawtnaw teh lawkcengnae dawk hoi hlout thai awh hoehpawiteh, kalvan hoiyah lawk ka pâpho e hah maimouh ni pahnawt awh pawiteh hlout nahane lamthung hoe awm hoeh.
26 Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.»
Hatnavah, Bawipa e a lawk ni talai a kâhuet sak. Hatei atuteh, Bawipa ni talai dueng tho laipalah kalvan haiyah bout kâhuet sak han rah telah lawk a kam.
27 Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.
Bout tie lawk ni kâhuen thai hoeh e hnonaw hah kangning sak nahanelah, sak lah kaawm e kâhuen thai e hnonaw teh raphoe han ti a deingainae doeh.
28 Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.
Hatdawkvah, maimouh teh kâhuen thai hoeh e uknaeram hah coe awh dawkvah, a lungmanae hah pholen awh haw sei. Hottelah lungmanae, pholennae hoi barinae lahoi Cathut ni a ngai e patetlah bawk awh haw sei.
29 Ty »vår Gud är en förtärande eld».
Bangkongtetpawiteh, maimae Cathut teh ka kang e hmai lah ao.
