Habackuk 1

1 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.

Ang palas-anon nga nakita ni Habacuc nga manalagna.

2 Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?

Oh Jehova, hangtud anus-a ang akong pagtu-aw, ug ikaw dili mamati kanako? Ako nagatu-aw kanimo tungod sa pagpanlupig nga nahimo, ug ikaw dili moluwas kanako.

3 Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.

Ngano nga gipakita mo kanako ang kasal-anan, ug nagatan-aw ka sa pagkadautan? kay ang pagkalaglag ug ang pagpanlupig ania sa akong atubangan; ug adunay kagubot, ug mitindog ang pagkabingkil.

4 Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.

Busa ang Kasugoan walay gahum, ang justicia wala gayud magapadayon; kay ang dautan nagalibut sa matarung: busa ang justicia nagapadayon nga binalit-ad.

5 Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.

Tuman-aw kamo sa taliwala sa mga nasud, ug sud-onga ninyo, ug managkatingala sa dakung kahibulong; kay ako nagabuhat sa usa ka dakung bulohaton sa inyong mga adlaw, nga dili ninyo katuhoan, bisan pa kini ginasugilon kaninyo.

6 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.

Kay, ania karon, akong bangonon ang mga Caldeahanon, kanang mapait ug madali-dalion nga nasud, nga nagasuroy sa kinalapdan sa kalibutan, aron sa pagpanag-iya sa mga puloy-anan nga dili man unta ila.

7 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.

(Sila) makahahadlok ug makalilisang; ang ilang paghukom ug ang ilang pagkahalangdon nagagikan sa ilang kaugalingon.

8 Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov

Ang ilang mga kabayo usab matulin pa kay sa mga leopardo, ug labing mabangis kay sa mga lobo sa kagabhion; ug, ang ilang mga magkakabayo nanagpadayon nga mapahitas-on: oo, ang ilang mga magkakabayo nagagikan sa halayo; (sila) nagalupad ingon sa agila nga nagadali aron sa paglamoy.

9 Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.

(Sila) nangabut ang tanan kanila aron sa pagpanlupig; ilang gipahamutang ang dulong sa ilang mga nawong paingon sa unahan; ug (sila) nagatigum ug mga binihag ingon sa bonbon.

10 Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.

Oo, iyang gibugalbugalan ang mga hari, ug ang mga principe mga kataw-hanan lamang alang kaniya; iyang gikataw-an ang tanang mga kuta; kay siya nagatapok ug abug, ug iyang ginaagaw kini:

11 Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.

Unya siya mohuros ingon sa hangin, ug mosaylo sa ibabaw, ug mahimong sad-an, kadto siya kansang gahum mao ang iyang dios.

12 Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.

Dili ba ikaw gikan sa walay katapusan, Oh Jehova nga akong Dios, ang akong Balaan? kami dili mamatay, Oh Jehova, imong gitudlo siya aron sa paghukom kaniya; ug ikaw, Oh Bato namo, imo siyang gitukod aron sa pagsaway kanila.

13 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?

Ikaw man ang may labing maputling mga mata kay sa pagtan-aw sa kadautan, ug ikaw nga dili makatan-aw sa pagkamasupilon, ngano man nga nagatan-aw ikaw kanila nga nagabuhat sa pagkamabudhion, ug nagahilum ka sa diha nga ang tawong dautan nagalamoy sa tawo nga labing matarung kay kaniya:

14 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.

Ug nagahimo sa mga tawo nga maingon sa mga isda sa dagat, maingon sa mga butang nga nanagkamang, nga walay nagadumala kanila?

15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.

Iyang gikuha (sila) ngatanan pinaagi sa taga, iyang gisikup (sila) sa iyang pukot, ug (sila) gitigum niya sa iyang tapsay; busa siya nagamaya ug nagamalipayon.

16 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.

Busa nagahalad siya alang sa iyang pukot, ug nagasunog incienso alang sa iyang tapsay; kay pinaagi kanila ang iyang bahin matambok ug daghan ang iyang makaon.

17 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning

Iyabyab ba diay niya ang iyang pukot, ug dili pagsayloan sa pagpatay nga dayon ang mga nasud?