1 Mosebok 9
1 Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
Pea naʻe tāpuakiʻi ʻe he ʻOtua ʻa Noa mo hono ngaahi foha, pea ne pehē kiate kinautolu, “Mou tupu, mo fakatokolahi, pea fakakakai ʻa māmani.
2 Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
Pea ʻe ʻi he fanga manu kotoa pē ʻo māmani ʻae manavahē mo e ilifia kiate kimoutolu, pea ʻi he fanga manupuna kotoa pē ʻoe ʻatā, mo ia kotoa pē ʻoku ngaue ʻi he fonua, pea ki he ngaahi ika kotoa pē ʻoe tahi; kuo tuku kotoa pē ki homou nima.
3 Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.
Ko e meʻa moʻui kotoa pē ʻoku ngaue, ko hoʻo mou meʻakai ia; ʻio, ʻo hangē ko e ʻakau mata kuo u foaki ʻae ngaahi meʻa kotoa pē kiate kimoutolu.
4 Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.
Ka ko e kakano ʻoku ʻi ai ʻae moʻui, [ʻaia ]ko hono toto, ʻe ʻikai te mou kai ia.
5 Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ;
He ko e moʻoni, teu ʻekeʻi ʻae toto ʻa hoʻomou moʻui; teu ʻekeʻi ia ʻi he nima ʻoe fanga manu kotoa pē; pea mei he nima ʻoe tangata; teu ʻekeʻi ʻae moʻui ʻae tangata mei he nima ʻoe kāinga ʻoe tangata kotoa pē.
6 den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.
Ko ia ʻoku lilingi ʻae toto ʻoe tangata, ʻe lilingi hono toto ʻe he tangata: he naʻe ngaohi ʻae tangata ʻi he tatau ʻoe ʻOtua.
7 Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»
Pea ko kimoutolu, ke mou tupu, pea fakatokolahi mo fanafanau lahi ʻi he fonua, pea tupu ke tokolahi ʻi ai.”
8 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:
Pea naʻe folofola ʻae ʻOtua kia Noa, pea ki hono ngaahi foha, ʻo pehē,
9 »Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,
“Vakai, ko au, ʻoku ou fokotuʻu ʻeku fuakava kiate kimoutolu, mo homou hako ʻe tupu fakaholo;
10 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.
Pea ki he ngaahi meʻa moʻui kotoa pē ʻoku ʻiate kimoutolu, ʻae fanga manupuna, mo e fanga manu lalata, mo e fanga manu vao kotoa pē ʻoe fonua ʻoku ʻiate kimoutolu; ʻaia kotoa pē ʻoku ʻalu atu mei he vaka, pea mo e fanga manu vao kotoa pē ʻe ʻi he fonua.
11 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»
Pea te u fokotuʻu ʻeku fuakava mo kimoutolu; pea ʻe ʻikai toe motuhi ʻae kakano kotoa pē ʻe he ngaahi vai ʻo ha lōmaki; pea ʻe ʻikai toe ai ha lōmaki ke fakaʻauha ʻa māmani.”
12 Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
Pea naʻe pehē ʻe he ʻOtua, “Ko eni ʻae fakaʻilonga ʻoe fuakava kuo u fai mo kimoutolu mo e ngaahi meʻa moʻui kotoa pē ʻoku ʻiate kimoutolu, ki he ngaahi toʻutangata taʻetuku:
13 min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
ʻOku ou ai ʻeku ʻumata ʻi he ʻao, pea ʻe fakaʻilonga ʻaki ia ʻae fuakava ʻiate au mo māmani.”
14 Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
Pea ʻe pehē, “O kau ka ʻomi ʻae ʻao ki he fonua, ʻe hā mai ʻae ʻumata ʻi he ʻao:
15 skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
Pea te u manatu ki heʻeku fuakava, ʻaia kuo u fai mo kimoutolu mo e ngaahi meʻa moʻui kotoa pē ʻoe kakano kotoa pē; pea ʻe ʻikai toe hoko ʻae ngaahi vai, ko e lōmaki ke fakaʻauha ʻae kakano kotoa pē.
16 När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»
Pea ʻe ʻi he ʻao ʻae ʻumata; pea te u vakai ki ai, koeʻuhi ke u manatu ki he fuakava taʻengata ʻae ʻOtua mo e ngaahi meʻa moʻui kotoa pē ʻoe kakano kotoa pē, ʻaia ʻoku ʻi māmani.”
17 Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»
Pea naʻe folofola ʻe he ʻOtua kia Noa, “Ko eni ʻae fakaʻilonga ʻoe fuakava, ʻaia kuo u fokotuʻu ʻiate au mo e kakano kotoa pē ʻoku ʻi māmani.”
18 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.
Pea ko e ngaahi foha ʻo Noa, ʻaia naʻe ʻalu atu mei he vaka, ko Semi, mo Hami, mo Sefeti: pea ko Hami ko e tamai ʻa Kēnani.
19 Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.
Ko eni ʻae foha ʻe toko tolu ʻo Noa pea naʻe fakakakai ʻa māmani kotoa pē ʻiate kinautolu.
20 Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
Pea naʻe kamata ʻa Noa ke tauhi ngoue, pea ne tō ʻae ngoue vaine:
21 Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.
Pea inu ʻe ia ʻi he uaine, pea kona ai: pea naʻe telefua ia ʻi hono fale fehikitaki.
22 Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.
Pea naʻe mamata ʻa Hami, ko e tamai ʻa Kēnani, ki he telefua ʻo ʻene tamai, pea tala ʻe ia ki hono ongo tokoua ʻituʻa.
23 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.
Pea naʻe toʻo ʻe Semi mo Sefeti ʻae kofu, pea na ai ia ki hona uma, pea naʻa na fakaholomui, pea ʻufiʻufi ʻae telefua ʻo ʻena tamai, pea naʻe hanga kimui hona mata, pea naʻe ʻikai mamata ʻekinaua ki he telefua ʻo ʻena tamai.
24 När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
Pea naʻe ʻā ʻa Noa mei heʻene uaine, pea ʻilo ʻe ia ʻaia naʻe fai kiate ia ʻe hono foha kimui.
25 »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»
Pea pehē ʻe ia, “Ke malaʻia ʻa Kēnani. ʻE hoko ia ko e tamaioʻeiki ʻoe kau tamaioʻeiki ki hono kāinga.”
26 Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!
Pea pehē ʻe ia, “Ke monūʻia ʻa Sihova ko e ʻOtua ʻo Semi; pea ʻe hoko ʻa Kēnani ko ʻene tamaioʻeiki.
27 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»
E fakalahi ʻe he ʻOtua ʻa Sefeti, pea ʻe nofo ia ʻi he ngaahi fale fehikitaki ʻo Semi; pea ʻe hoko ʻa Kēnani ko ʻene tamaioʻeiki.”
28 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
Pea naʻe moʻui ʻa Noa hili ʻae lōmaki ʻi he taʻu ʻe tolungeau ma nimangofulu.
29 alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.
Pea naʻe hivangeau ma nimangofulu taʻu ʻae ngaahi ʻaho kotoa pē ʻo Noa: pea pekia ia.
