1 Mosebok 9
1 Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
Noane mofavre naga'anena Anumzamo'a asomu hunezmanteno amanage huno zamasmi'ne, Mofavrea kase zamantenke'za ama mopa ruvite'za maniho.
2 Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
Zafafima nemaniza zagaramima, timpima nemaniza zagaramima, namaramima, kazakaza hu'za vano nehaza zagaramina mika kegava hihogu tami'noanki'za tamagoro nehanageta kegava hugahaze.
3 Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.
Ana zagagafa nesnagu meni neramue. Kotera hagu' kamosa tami'noanki'na, menina maka'zana nesnagu neramamue.
4 Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.
Hianagi korama me'nea ame'a onegahaze, na'ankure korampina e'i asimu me'ne.
5 Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ;
Tamage huankino, mago ne'mo'o, mago'a zagagafamo'zama tamahe'za tamagri korama eri fegi tesige'na, Nagranena ahena agri korana eri fegi atregahue. Mago'mo nefuma ahe frisnige'na, Ngaranena, agrira ahe frigahue.
6 den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.
Aza'o mago ne'ma ahe frisiana, ana nera ahe frigahaze. Na'ankure Nagra Anumzamo'na vahera Nagragna trohu zamante'noe.
7 Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»
Kagrane, kagehe'zane, vahera kase hakare huta miko'a mopafina mani viteho.
8 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:
Hagi mago'ane Anumzamo'a Noanku'ene, mofavre naga'agu'enena amanage huno zamasami'ne,
9 »Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,
Menina antahio, kagrane, nagaka'ane kagehe'zane hagerfita mani'sunegu huvempage nehue.
10 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.
Hagi ventefinti'ma atiramiza kagranema mani'naza zagagafane namaramine, kumate zagafaramine, trampi zagagafaraminte'ene ana huvempa kea nehue.
11 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»
Nagra huvempa ke'ni'a huama nehue, runena kora atresanugeno zamasimu ante'za mani'naza zagaramine, mopanena tina hageno zamahe fanane osugahie.
12 Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
Anante Anumzamo'a huno, Nagrama amama nehuana huvempa ke nehue, Nagrane, tamagra'ene hakare zamasimu eneriza zagaramima tamagrane mani'nazane, henkama fore'ma hanaza vahe'ene amu'nontifi huvempa kea nehuanki'na,
13 min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
mago avame'zana monare furagena ante'nanena, negeta antahi vava hugahaze.
14 Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
Hampona huntesugeno mopa refinetenkeno, furagenamo'a monare fore hugahie.
15 skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
Nagrama kagri'ene maka ama mopafima zamasimu eri'za nemaniza zagagafagu'ma huvempama hu'noa ke'ni'agu nagesa nentahi'na, ete tinura tamahe fanane osugahue.
16 När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»
Hagi monare'ma furage'nama Nagrama negesuna, maka zamasimu'ma eri'za nemaniza zagaramina huvempa kema huzamante'noa kegu nagesa antahigahue.
17 Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»
Mopafi vea'ene zagagafane huhagerafinogu avame'a, e'inahu'za fore hugahie, huno furagenakura Anumzamo'a Noana asami'ne.
18 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.
Hagi ama Noa mofavre naga'ma ventefinti atirami'namokizmi zamagi'a, Semi'e, Hamu'e Jafeti'e. Hagi Hamu'a Kenani nefa'e.
19 Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.
Noana tagufa mofavre nagapinti mopafima mani'nona vahera, forehu hakare hu'none.
20 Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
Hagi tima hagetegeno henka, Noa'a hoza ne' mani'neno krepi hoza ante'ne.
21 Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.
Mago zupa waini tima'a neteno negineno kena omasi avufga avapa seli noma'afi mase'ne.
22 Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.
Kenani nefa Hamu'a ome keana Noa'a avufa avapa mase'negeno keteno atiramino nempu'amokizni ome zanasmi'ne.
23 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.
Hagi Semike, Jafetikea tavrave eri'ne zanafunte antetene zanamigati ana seli nompi vu'ne neznafana ome refitentena'e. Zanavugosa arugaziga hunte'ne nezanafa avufga onke'na'e.
24 När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
Hagi Noa'ma negineno mase'nefinti henka ruhari huno negeno Hamu'ma hunte'nea zana keno antahino huteno,
25 »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»
Noa'a amanage hu'ne, Kenani'a sifnafi nemanino, afuhe'mokizmi zamagafinka evuramino amane eri'za vahe'zami manigahie.
26 Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!
Hagi mago'ane Noa'a anage hu'ne, Semi Anumzamofo ra agi nemita agi'a ahentesga hanune. Kenaniga, Semi kato vahe manigahane.
27 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»
Anumzamo'a Jafetina, mopa'a erira huntenkeno Semi'ene tragotene mani'ne snakeno Kenani'a Jafeti eri'za vahe manigahie.
28 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
Timo'a tanetegeno Noa'a mago'ane 350'a Zagegafu mani'ne.
29 alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.
Hagi ana miko 950'a zagegafu Noa'a maniteno fri'ne.
