1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

And he remembered God Noah and every animal and all the livestock which [were] with him in the ark and he made to pass God a wind over the earth and they subsided the waters.

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

And they were shut up [the] springs of [the] deep and [the] floodgates of the heavens and it was restrained the rain from the heavens.

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

And they turned back the waters from on the earth going and turning back and they decreased the waters from [the] end of fifty and one hundred day[s].

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

And it rested the ark in the month seventh on [the] seven-teen day of the month on [the] mountains of Ararat.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

And the waters they were going and decreasing until the month tenth in the tenth [month] on [day] one of the month they were seen [the] tops of the mountains.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

And it was from [the] end of forty day[s] and he opened Noah [the] window of the ark which he had made.

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

And he sent out the raven and it went out continuously and returned until dried up the waters from on the earth.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

And he sent out the dove from with him to see ¿ were they abated the waters from on [the] surface of the ground.

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

And not found the dove a resting place for [the] sole of foot its and it returned to him into the ark for water [was] on [the] surface of all the earth and he stretched out hand his and he took it and he brought it to him into the ark.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

And he waited again seven days other and he repeated to send out the dove from the ark.

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

And it came to him the dove to [the] time of evening and there! a leaf of olive freshly plucked [was] in mouth its and he knew Noah that they were abated the waters from on the earth.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

And he waited again seven days other and he sent out the dove and not it repeated to return to him again.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

And it was in one and six hundred year in the first [month] on [day] one of the month they were dried up the waters from on the earth and he removed Noah [the] covering of the ark and he saw and there! they were dried up [the] surface of the ground.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

And in the month second on [the] seven and twenty day of the month was dry the earth.

15 Då talade Gud till Noa och sade:

And he spoke God to Noah saying.

16 »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

Go out from the ark you and wife your and sons your and [the] wives of sons your with you.

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»

Every animal which [is] with you some of all flesh among the bird[s] and among the livestock and among every creeping thing which creeps on the earth (bring out *Q(k)*) with you and they will swarm on the earth and they will be fruitful and they will multiply on the earth.

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

And he went out Noah and sons his and wife his and [the] wives of sons his with him.

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

Every animal every creeping thing and every bird every creeping [thing] on the earth to families their they went out from the ark.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

And he built Noah an altar to Yahweh and he took some of all - the livestock clean and some of every bird clean and he offered up burnt offerings on the altar.

21 När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

And he smelled Yahweh [the] odor of soothing and he said Yahweh to heart his not I will repeat to curse again the ground for sake of humankind for [the] inclination of [the] heart of humankind [is] evil since youth his and not I will repeat again to strike down every living [thing] just as I have done.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

Again all [the] days of the earth seed and harvest and cold and heat and summer and winter and day and night not they will cease.

A Dove is Sent Forth from the Ark