1 Mosebok 8
1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
And God remembers Noah, and every living thing, and all the livestock which [are] with him in the Ark, and God causes a wind to pass over the earth, and the waters subside,
2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.
and the fountains of the deep and the network of the heavens are closed, and the shower is restrained from the heavens.
3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.
And the waters return from off the earth, going on and returning; and the waters are lacking at the end of one hundred and fifty days.
4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.
And the Ark rests, in the seventh month, on the seventeenth day of the month, on mountains of Ararat;
5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
and the waters have been going and decreasing until the tenth month; in the tenth [month], on the first of the month, the heads of the mountains appeared.
6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,
And it comes to pass, at the end of forty days, that Noah opens the window of the Ark which he made,
7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
and he sends forth the raven, and it goes out, going out and turning back until the drying of the waters from off the earth.
8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
And he sends forth the dove from him to see whether the waters have been lightened from off the face of the ground,
9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
and the dove has not found rest for the sole of her foot, and she turns back to him, to the Ark, for waters [are] on the face of all the earth, and he puts out his hand, and takes her, and brings her in to him, into the Ark.
10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.
And he stays yet seven more days, and adds to send forth the dove from the Ark;
11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
and the dove comes to him at evening, and behold, an olive leaf [is] torn off in her mouth; and Noah knows that the waters have been lightened from off the earth.
12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
And he stays yet seven more days, and sends forth the dove, and it did not add to return to him anymore.
13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
And it comes to pass in the six hundredth and first year, in the first [month], on the first of the month, the waters have been dried from off the earth; and Noah turns aside the covering of the Ark, and looks, and behold, the face of the ground has been dried.
14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.
And in the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth has become dry.
15 Då talade Gud till Noa och sade:
And God speaks to Noah, saying, “Go out from the Ark, you, and your wife, and your sons, and your sons’ wives with you;
16 »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.
every living thing that [is] with you, of all flesh, among bird, and among livestock, and among every creeping thing which is creeping on the earth, bring out with you;
17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»
and they have teemed in the earth, and been fruitful, and have multiplied on the earth.”
18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.
And Noah goes out, and his sons, and his wife, and his sons’ wives with him;
19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.
every beast, every creeping thing, and every bird; every creeping thing on the earth, after their families, have gone out from the Ark.
20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
And Noah builds an altar to YHWH, and takes from every clean beast and from every clean bird, and causes burnt-offerings to ascend on the altar;
21 När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.
and YHWH smells the refreshing fragrance, and YHWH says to His heart, “I do not continue to disfavor the ground because of man anymore, though the imagination of the heart of man [is] evil from his youth; and I do not continue to strike all living anymore, as I have done;
22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»
during all [the] days of the earth, seed-time and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night never cease.”
A Dove is Sent Forth from the Ark
