1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

And Elohim remembered Noah, and every living thing, and all the cattle that was with him in the ark: and Elohim made a wind to pass over the earth, and the waters asswaged;

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

The fountains also of the deep and the windows of heaven were stopped, and the rain from heaven was restrained;

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

And the waters returned from off the earth continually: and after the end of the hundred and fifty days the waters were abated.

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

And the ark rested in the seventh month, on the seventeenth day of the month, upon the mountains of Ararat.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

And the waters decreased continually until the tenth month: in the tenth month, on the first day of the month, were the tops of the mountains seen.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

And it came to pass at the end of forty days, that Noah opened the window of the ark which he had made:

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

And he sent forth a raven, which went forth to and fro, until the waters were dried up from off the earth.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

Also he sent forth a dove from him, to see if the waters were abated from off the face of the ground;

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

But the dove found no rest for the sole of her foot, and she returned unto him into the ark, for the waters were on the face of the whole earth: then he put forth his hand, and took her, and pulled her in unto him into the ark.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

And he stayed yet other seven days; and again he sent forth the dove out of the ark;

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

And the dove came in to him in the evening; and, lo, in her mouth was an olive leaf pluckt off: so Noah knew that the waters were abated from off the earth.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

And he stayed yet other seven days; and sent forth the dove; which returned not again unto him any more.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

And it came to pass in the six hundredth and first year, in the first month, the first day of the month, the waters were dried up from off the earth: and Noah removed the covering of the ark, and looked, and, behold, the face of the ground was dry.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

And in the second month, on the seven and twentieth day of the month, was the earth dried.

15 Då talade Gud till Noa och sade:

And Elohim spake unto Noah, saying,

16 »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

Go forth of the ark, thou, and thy wife, and thy sons, and thy sons' wives with thee.

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»

Bring forth with thee every living thing that is with thee, of all flesh, both of fowl, and of cattle, and of every creeping thing that creepeth upon the earth; that they may breed abundantly in the earth, and be fruitful, and multiply upon the earth.

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

And Noah went forth, and his sons, and his wife, and his sons' wives with him:

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

Every beast, every creeping thing, and every fowl, and whatsoever creepeth upon the earth, after their kinds, went forth out of the ark.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

And Noah builded an altar unto YHWH; and took of every clean beast, and of every clean fowl, and offered burnt offerings on the altar.

21 När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

And YHWH smelled a sweet savour; and YHWH said in his heart, I will not again curse the ground any more for man's sake; for the imagination of man's heart is evil from his youth; neither will I again smite any more every thing living, as I have done.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

While the earth remaineth, seedtime and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night shall not cease.

A Dove is Sent Forth from the Ark