1 Mosebok 50
1 Då föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom och kysste honom.
Yüsüp atisining yüzigǝ ɵzini etip, uning üstidǝ yiƣlap, uni sɵydi.
2 Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel.
Andin Yüsüp ɵz hizmitidǝ bolƣan tewiplarƣa atisini mumiya ⱪilixni buyrudi; xuning bilǝn tewiplar Israilni mumiya ⱪildi.
3 Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för balsamering. Och egyptierna begräto honom i sjuttio dagar.
Buni ⱪilixⱪa ⱪiriⱪ kün kǝtti, qünki mumiya ⱪilixⱪa xunqilik kün ketǝtti. Misirliⱪlar uningƣa yǝtmix kün matǝm tutti.
4 Men när gråtodagarna efter honom voro förbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: »Om jag har funnit nåd för edra ögon, så framfören till Farao dessa mina ord:
Uningƣa ⱨaza tutux künliri ɵtüp bolƣanda, Yüsüp Pirǝwnning ordisidikilǝrgǝ: — Mǝn nǝziringlarda iltipat tapⱪan bolsam, Pirǝwnning ⱪulaⱪliriƣa sɵz ⱪilinglarki: — Atam manga ⱪǝsǝm ⱪildurup: «Mana mǝn ɵlimǝn; sǝn meni mǝn Ⱪanaan zeminida ɵzüm üqün kolap ⱪoyƣan gɵrgǝ dǝpnǝ ⱪilƣin» degǝnidi. Əmdi Pirǝwn manga ijazǝt bǝrgǝy, mǝn berip atamni dǝpnǝ ⱪilip bolup yenip kǝlsǝm, — dedi.
5 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'När jag är död, begrav mig då i den grav som jag har låtit gräva åt mig i Kanaans land.' Så låt mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.»
6 Farao svarade: »Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.»
Pirǝwn jawabǝn: — Sǝn berip ɵzünggǝ atang ⱪǝsǝm ⱪildurƣandǝk uni dǝpnǝ ⱪilƣin, dedi.
7 Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjänare, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land,
Xuning bilǝn Yüsüp atisini dǝpnǝ ⱪilƣili mangdi. Pirǝwnning barliⱪ hizmǝtkarliri, ordining aⱪsaⱪalliri ⱨǝm Misir zeminidiki aⱪsaⱪallar uning bilǝn ⱨǝmraⱨ bolup mangdi.
8 därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
Yüsüpning ɵyidiki ⱨǝmmisi, ⱪerindaxliri wǝ atisining ɵyidikilǝrmu billǝ bardi; ular pǝⱪǝt kiqik baliliri, ⱪoy-kala padilirini Goxǝn yurtida ⱪoyup kǝtti.
9 Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.
Uning bilǝn yǝnǝ jǝng ⱨarwiliri wǝ atliⱪlarmu billǝ bardi; xuning bilǝn ular naⱨayiti qong bir ⱪoxun boldi.
10 När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höllo de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
Ular Iordan dǝryasining u tǝripidiki «Atadning hamini»ƣa yetip kǝlgǝndǝ, xu yǝrdǝ ⱪattiⱪ wǝ ⱨǝsrǝtlik yiƣa-zar ⱪilip matǝm tutup yiƣlaxti. Yüsüp atisi üqün yǝttǝ kün matǝm tutti.
11 Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: »Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla.» Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.
Xu yurtta olturuxluⱪ Ⱪanaaniylar Atadning haminida bolƣan bu matǝmni kɵrüp: — Bu misirliⱪlarning intayin ⱪattiⱪ tutⱪan ⱨazisi boldi, deyixti. Bu sǝwǝbtin u jayning nami «Abǝl-Mizraim» dǝp ataldi; u Iordan dǝryasining u tǝripididur.
12 Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem:
Yaⱪupning oƣulliri uning ɵzlirigǝ tapiliƣinidǝk ⱪildi;
13 hans söner förde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
uning oƣulliri uni Ⱪanaan zeminiƣa elip berip, Mamrǝning udulida, Makpelaⱨning etizliⱪining iqidiki ƣarda dǝpnǝ ⱪildi. Xu ƣarni Ibraⱨim ⱪǝbristanliⱪ ⱪilay dǝp Makpelaⱨning etizliⱪi bilǝn ⱪoxup Ⱨittiy Əfrondin setiwalƣanidi.
14 Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med honom för att begrava hans fader.
Yüsüp atisini dǝpnǝ ⱪilƣandin keyin, ɵzi, ⱪerindaxliri, xundaⱪla atisini dǝpnǝ ⱪilixⱪa uningƣa ⱨǝmraⱨ bolup qiⱪⱪan ⱨǝmmǝ hǝlⱪlǝr Misirƣa yenip kǝldi.
15 Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte de: »Kanhända skall Josef nu bliva hätsk mot oss och vedergälla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.»
Lekin Yüsüpning ⱪerindaxliri atisining ɵlüp kǝtkinini kɵrgǝndǝ: — Əmdi Yüsüp bizgǝ düxmǝn bolup bizning uningƣa ⱪilƣan barliⱪ yamanliⱪimizni üstimizgǝ yandurarmikin, deyixti.
16 Därför sände de bud till Josef och läto säga: »Din fader bjöd oss så före sin död:
Ular Yüsüpning ⱪexiƣa adǝm ǝwǝtip: — Atiliri ɵlüxtin ilgiri bizgǝ wǝsiyǝt ⱪilip tapilap: —
17 'Så skolen I säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa mot dig.' Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de hava brutit.» Och Josef grät, när de läto säga detta till honom.
«Silǝr Yüsüpkǝ: — Akiliring sanga rǝzillik ⱪilƣanidi; ǝmdi ularning asiyliⱪi ⱨǝm gunaⱨini kǝqürgin! — dǝnglar» — degǝnidi. Ⱨazir silidin ɵtünümizki, atilirining Hudasining bǝndilirining asiyliⱪini kǝqürgǝyla! — dedi. Yüsüp bu gǝplǝrni anglap yiƣlidi.
18 Sedan kommo ock hans bröder själva och föllo ned för honom och sade: »Se, vi vilja vara tjänare åt dig.»
Andin akiliri kelip uning aldida ɵzlirini yǝrgǝ etip: — Mana, biz silining ⱪulliridurmiz! — dedi.
19 Men Josef sade till dem: »Frukten icke. Hållen I då mig för Gud?
Lekin Yüsüp ularƣa jawabǝn: — Ⱪorⱪmanglar! Mǝn Hudaning ornida turuwatamdim?
20 I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid liv.
Silǝr dǝrwǝⱪǝ manga xu ixni yaman niyǝt bilǝn ⱪildinglar; lekin Huda bügünki kündikidǝk nurƣunliƣan hǝlⱪning jenini tirik saⱪlap ⱪelix üqün xu ixni yahxiliⱪⱪa bekitkǝnidi.
21 Frukten därför nu icke; jag skall försörja eder och edra kvinnor och barn.» Och han tröstade dem och talade vänligt med dem.
Xunga ǝmdi ⱪorⱪmanglar; mǝn ⱨǝm silǝrni ⱨǝm bala-qaⱪiliringlarni baⱪimǝn, — dedi wǝ ularning kɵnglini hatirjǝm ⱪilip meⱨirlik gǝp ⱪildi.
22 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio år gammal.
Yüsüp atisining jǝmǝti bilǝn billǝ Misirda turup ⱪaldi. Yüsüp bir yüz on yil ɵmür kɵrdi.
23 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte.
Bu tǝriⱪidǝ Yüsüp Əfraimning üqinqi ǝwladini kɵrdi; Manassǝⱨning oƣli Makirning balilirimu uning tizliri üstidǝ tuƣuldi.
24 Och Josef sade till sina bröder: »Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.»
Yüsüp ⱪerindaxliriƣa: — Mǝn ɵlüp ketimǝn; lekin Huda qoⱪum silǝrni yoⱪlap silǝrni bu zemindin qiⱪirip, Ibraⱨim, Isⱨaⱪ wǝ Yaⱪupⱪa berixkǝ ⱪǝsǝm ⱪilip wǝdǝ ⱪilƣan zeminƣa yǝtküzidu, — dedi.
25 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.»
Andin Yüsüp yǝnǝ ⱪerindaxliriƣa ⱪǝsǝm iqküzüp: «Huda silǝrni qoⱪum yoⱪlaydu; xu qaƣda silǝr mening sɵngǝklirimni elip, bu yǝrdin qiⱪip ketixinglar kerǝk», — dedi.
26 Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten. Hebr ébel. Hebr. misrájim.
Yüsüp bir yüz on yaxⱪa kirgǝndǝ wapat tapti. Ular uni mumiya ⱪilip, Misirda bir meyit sanduⱪiƣa selip ⱪoydi.
