1 Mosebok 50
1 Då föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom och kysste honom.
To pacoengah Joseph loe ampa nuiah tabok moe, qah pacoengah a mok.
2 Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel.
To pacoengah Joseph mah tasi sah kop a tamnanawk khaeah ampa ih qok to tasi pazut hanah thuih pae; tasi sah kop kaminawk mah Israel to tasi hoiah pazut o.
3 Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för balsamering. Och egyptierna begräto honom i sjuttio dagar.
Anih ih qok to tasi hoiah pazut hanah, ni qui palito akra; ni akoep pacoengah Izip kaminawk mah anih to ni qui sarihto thung qah o haih.
4 Men när gråtodagarna efter honom voro förbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: »Om jag har funnit nåd för edra ögon, så framfören till Farao dessa mina ord:
Qahhaih ni boeng pacoengah, Joseph mah Faro imthung takohnawk khaeah, Nangcae mikcuk naakrak ah ka oh nahaeloe, Faro khaeah na thui pae oh,
5 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'När jag är död, begrav mig då i den grav som jag har låtit gräva åt mig i Kanaans land.' Så låt mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.»
kam pa mah, Khenah, ka duek tom boeh, ka duek naah Kanaan prae ah kaimah han takaeh ih taprong ah na phum ah, tiah lok ang kamsak. To pongah vaihi kam pa aphum hanah ka caeh moe, aphum pacoengah kam laem let han, tiah a naa.
6 Farao svarade: »Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.»
Faro mah, Lok ang kamsak baktih toengah, caeh tahang ah loe nam pa to aphum ah, tiah a naa.
7 Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjänare, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land,
To pongah Joseph loe ampa aphum hanah caeh tahang; Faro ih tamnanawk boih, anih im ih kacoehtanawk hoi Izip prae ih kacoehtanawk boih anih hoi nawnto caeh o,
8 därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
Joseph imthung takohnawk, angmah ih amyanawk hoi ampa imthung takoh boih a caeh o; a caanawk, tuunawk hoi maitawnawk khue ni Goshen ah a caeh o taak.
9 Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.
Hrang leeng hoi hrang angthueng kaminawk doeh anih hoi nawnto caeh o; to pongah kami paroeai pop o.
10 När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höllo de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
Jordan vapui taengah kaom, Atad ih cang atithaih ahmuen to phak o naah, nihcae loe tha hoi qah o; Joseph mah ampa to ni sarihto thung qah haih.
11 Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: »Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla.» Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.
To naah Kanaan prae thungah kaom kaminawk mah Atad cang atithaih ahmuen ih kaqah kaminawk to hnuk o naah, nihcae mah, Izip kaminawk loe paroeai qah o, tiah thuih o. To pongah Jordan vapui taeng ih to ahmuen to, Abel Mizraim, tiah kawk o.
12 Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem:
Jakob ih caanawk loe ampa mah thuih pae ih lok baktih toengah sak o.
13 hans söner förde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
A capanawk mah anih ih qok to Kanaan prae ah caeh o haih moe, Abraham mah Hit kami, Ephron khaeah taprong sak hanah qan ih, Mamre vangpui pha ai naah kaom, Makpelah lawk ih thlung khaw thungah aphum o.
14 Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med honom för att begrava hans fader.
Ampa aphum o pacoengah, Joseph loe Izip prae ah amlaem let, anih loe angmah ih amyanawk, ampa aphum han caeh kaminawk boih hoi nawnto amlaem let.
15 Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte de: »Kanhända skall Josef nu bliva hätsk mot oss och vedergälla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.»
Joseph ih amyanawk mah ampa duek boeh ti, tiah panoek o naah, nihcae mah, Anih nuiah a sak o ih kasae hmuen pongah, Joseph mah aicae hae hnuma ueloe, aicae nuiah kasae hmuen hoi pathok tih boeh, tiah a poek o.
16 Därför sände de bud till Josef och läto säga: »Din fader bjöd oss så före sin död:
To pongah Joseph khaeah kami to patoeh o moe, Nam pa mah dueh ai naah kaicae khaeah hae tiah lok ang thuih,
17 'Så skolen I säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa mot dig.' Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de hava brutit.» Och Josef grät, när de läto säga detta till honom.
Joseph khaeah, Nam yanawk mah na nuiah sak o ih zaehaih hoi sakpazaehaih boih to tahmen ah, tiah nam pa mah tahmenhaih hnik, tiah thui pae oh; nihcae mah na nuiah sak o ih zaehaih hoi nam pa ih Sithaw, anih ih tamnanawk mah sak o ih zaehaih to tahmen ah, tiah ang thuisak, tia a naa o. Nihcae mah thuisak ih hae lok to a thuih pae naah, Joseph loe qah.
18 Sedan kommo ock hans bröder själva och föllo ned för honom och sade: »Se, vi vilja vara tjänare åt dig.»
Amyanawk loe anih hmaa ah caeh o moe, a hmaa ah akuep o; khenah, kaicae loe na tamna ah ni ka oh o boeh, tiah a naa o.
19 Men Josef sade till dem: »Frukten icke. Hållen I då mig för Gud?
Toe Joseph mah nihcae khaeah, Zii o hmah; toe kai loe Sithaw angdoethaih ahmuen ah maw ka oh?
20 I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid liv.
Nangcae mah kai hum hanah na poek o; toe vai hniah kaom hmuen baktih toengah Sithaw mah loe pop parai kaminawk hinghaih to pahlong hanah kho a khan.
21 Frukten därför nu icke; jag skall försörja eder och edra kvinnor och barn.» Och han tröstade dem och talade vänligt med dem.
To pongah zii o hmah; nangmacae hoi na caanawk boih kang kok o han hmang, tiah a naa. Nihcae to patloep moe, lok kanaem hoiah tapring.
22 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio år gammal.
Joseph loe ampa imthung takohnawk boih hoi nawnto Izip prae thungah khosak; Joseph loe saning cumvaito pacoeng, hato hing.
23 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte.
Joseph loe a caa dung thumto haih, Ephraim ih caanawk to hnuk; Manasseh capa Makir ih caanawk loe Jospeh ih khokhu nuiah tapensak.
24 Och Josef sade till sina bröder: »Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.»
To naah Joseph mah amyanawk khaeah, Kai loe ka duek han boeh; toe nangcae abomh hanah Sithaw angzo ueloe, hae prae thung hoiah Abraham, Issak hoi Jakob khaeah paek han lokkam ih prae thungah na hoi o tih, tiah a naa.
25 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.»
Joseph mah Israel ih caanawk to lokkamsak, Nangcae abomh hanah Sithaw angzo tih, to naah hae prae thung hoiah kai ih ahuh hae sin oh, tiah a naa.
26 Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten. Hebr ébel. Hebr. misrájim.
To pongah Joseph loe saning cumvaito pacoeng, hato phak naah duek; anih ih qok to kaqong thai ai tasi pazut o pacoengah, Izip prae ah thingkhong thungah pasong o.
