1 Mosebok 45
1 Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.» Och ingen fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina bröder.
Hichun Joseph ana tohkhompi ho masanga ama le ama akitim jou tapon hichun awthong jejun akaptan, mijouse hikoma kon in asoldoh in ama asopi ho lah a akiphong doh tan ahi.
2 Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.
Chuin ama hatah in akaptan ahile Egypt miten jong aja uvin, chule hiche thu kisei chu apet petin Pharaoh in ajatan ahi.
3 Och Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef. Lever min fader ännu?» Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta blevo de för honom.
Joseph asopi ho lah a akiphongtai “keima Joseph chu kahi kapa chu dam nalai hinam ati, Hinlah asopihon adonbut thei tapouve ajeh inem itile ama angsung laitah a chu moh tijat a thigam ahitauve.
4 Då sade Josef till sina bröder: »Kommen hitfram till mig.» Och när de kommo fram, sade han: »Jag är Josef, eder broder, som I sålden till Egypten.
Hung kikhin naijun ati, amapan hichun ama hon anai lut un, chuin ama aki phongdoh kit in “Keima hi Joseph kahi,” ati, na sopiu soh chang dinga Egypt gam'a na joh pa'u chu kahi ati.
5 Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit; ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder.
Ahin nang hon nopmo sahih un, chule nangho lunghan khat jong bolda tauvin, keima hiche gam'a neina joh doh uhi hichu Pathen thil gon ahi bouve, nangho hinkho huhdoh na dinga Pathen in eina masol ahibouve ati.
6 I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år under vilka man varken skall plöja eller skörda.
Hiche gamsung a hi kum ni bou kel hah hung kipan bep ahin, ahung lhung ding kum nga sunga chang um talou ding ahiye.
7 Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.
Pathen in nangho huh doh dinga eina sol masat joh ahi, nangho le na insung mite thilouva leichunga achi aman na lou ding ahi.
8 Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.
Hiche chu nanghon na bol ahipon, Pathen in eina masol joh ahi, chule Pathen in Pharaoh hithei ding ama lenggam ma Egypt gamsung a semang a pang ka hitai.
9 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till honom: 'Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.
Hijeh chun gangtah in kino uvin lang kapa koma thu galhut loiyun, gahet sah un, nachapa Joseph in hitin ga seiyun ati; Pathen in Egypt gamsunga vaipo alen pen in eipansah tai hungsuh loiyun geisang lou jen in ati.
10 Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som tillhör dig.
Nangho Goshem gamsunga na chen dingu ahi, keima toh kinai tah a naum dingu na chate chule natute geiya chule na gancha ho le nangho na boncha uva kakom a naum dingu ahi ati.
11 Jag vill där försörja dig -- ty ännu återstå fem hungerår -- så att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall lida nöd.
Hikoma chu keiman neh le chah na nato nange, ijeh inem itile kel lhah na ding hi kum nga jen aum nalaiye, achuti louva ahile na insung mi chule nanei jouse navai mah thah pai dingu ahi,”ati ga tiuvin.
12 I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.
Hichun Joseph in athusei ajom in “Veuvin nangho che un, ka sopipa Benjamin neiven keima Joseph ka hi ati.
13 Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader hitned.»
Cheuvin lang kapa Jacob chu gasei peh loi un, mun phatah hiche Egypt gamsunga kanei uve, chule amachu thil namu jouse seipeh un, chule aganna thei chan in hilanga hinpui jun ati.
14 Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.
Hichun Joseph in Benjamin chu angong koiyin akap tai, chuti ma chun Benjamin in jong akoiyin akap tai.
15 Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.
Joseph in asopi ho chengse chu akoiyin akap tai, chule asopite hon lungthoi na um louvin aki houlimpi tauve.
16 När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.
Joseph sopi ho ahung lhung tauve tithu chu Pharaoh le a insung miten jong aja tauve, chule amaho jong akipa pi lheh un ahi.
17 Och Farao sade till Josef: »Säg till dina bröder: 'Detta skolen I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
Hichun Pharaoh in Joseph koma aseiyin, “Na sopi ho chu seipeh in gangtah in na sangan chung uva napot hou chu hengdoh unlang gangtah in Canaan gam a ki nungle loiyun,” ati.
18 hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I skolen få äta av landets fetma.'
Chule napa ahin adang insung mite jouse keima koma hinle pui loiyun Egypt gamsunga aphapen kapeh diu nahi; chule agam ga soh a hoipen na neh diu ahi ati.
19 Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra: tagen eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.
Hichun Pharaoh in Joseph koma asei in, “Na sopiho chu seipeh tan amahon kangtalai chu kipuiyu hen lang chapang ho le a jiteho'u chule napa'u chu ka henga hinpui jun.
20 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i hela Egyptens land skall höra eder till.'»
Nangma ho thil neocha nangma lannaiya na nei hou chu boipi da tauvin, ajeh chu Egypt gamsunga ahoipen aphapen jouse nang ho a hiding ahitai.”
21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost för resan.
Hichun Israel chaten amaho thu kisei peh bang chun abol'un, Joseph in jong kangtalai ho chu agontup peh in Pharaoh in aphatsah le athupeh dungjui in, chule lampi kah a neh le chah ding jong agontup peh in ahi.
22 Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
Chule aman asopiho chu vonthah apecheh in, Benjamin vang chu golvah von nga chule dangka sum eng jathum toh apen ahi.
23 Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.
Joseph in apa din sangan chal ho poh thei Egypt gamsunga atwi aphapen ho jouse athot in chule sangan anu som dimset changlhah a pohsah in lampi kah a akihinso thei na dingu ahi.
24 Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och han sade till dem: »Kiven icke på vägen.»
Hichun Joseph in asopiho chu alha doh in, amaho akipatdoh ding kon un, Joseph in amaho chu availhah in “Lampi najot lai un nangho kina pa hih un,” ati.
25 Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;
Chuin amahon Egypt chu adalha uvin Canaan gam lang apa Jacob kom anung lhun kit tauve.
26 och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land.» Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
Amahon apao chu aseipeh un hitin atiuve, “Joseph chu ana hing nalaiyin, chule Egypt gam pumpia vaipoa khu ama hijah ahiye,” atiuve. Ahinah vang chun Jacob in la amaho a tahsan loujeh in alungthim akiloh dehpoi.
27 Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.
Ahin amahon Joseph thusei chu avel vel in apao chu a seipeh un, chule Joseph in apa poh na dinga kangtalai chu agah ven amuphat in apao Jacob lhagao chu akidodoh kit tai.
28 Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.»
Hichun Israel in aphong doh tai, “Keima kanomtai adih ahitai, Joseph hi ahing mong nai ka hinkho abei masang in kaga kimupi ding ahi,” ati.
