1 Mosebok 43

1 Men hungersnöden var svår i landet.

Pea naʻe lahi ʻaupito ʻae honge ʻi he fonua.

2 Och när de hade förtärt den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras fader till dem: »Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss.»

Pea ʻi heʻene ʻosi ʻenau kai ʻae koane naʻa nau ʻomi mei ʻIsipite, naʻe pehē ʻenau tamai kiate kinautolu, “Toe ʻalu ʻo fakatau ʻetau meʻakai siʻi.”

3 Men Juda svarade honom och sade: »Mannen betygade högtidligt och sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

Pea lea ʻa Siuta kiate ia, ʻo pehē, “Naʻe lea fakatotonu mai ʻae tangata kiate kimautolu, ʻo pehē, ‘E ʻikai te mou mamata ki hoku mata, ʻo kapau ʻe ʻikai ʻiate kimoutolu homou tehina.’

4 Om du nu låter vår broder följa med oss, så skola vi fara ned och köpa säd till föda åt dig.

Pea kapau te ke tuku homau tehina ke ʻalu mo kimautolu, pea te mau toe ʻalu hifo ʻo fakatau hao meʻakai.”

5 Men om du icke låter honom följa med oss, så vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

Pea kapau ʻe ʻikai te ke tuku mai ia, ʻe ʻikai te mau ʻalu; he naʻe pehē ʻe he tangata kiate kimautolu, E ʻikai te mou mamata ki hoku mata, ʻo kapau ʻe ʻikai ʻiate kimoutolu homou tehina.”

6 Då sade Israel: »Varför gjorden I så illa mot mig och berättaden för mannen att I haden ännu en broder?»

Pea pehē ʻe ʻIsileli, “Ko e hā naʻa mou fai kovi pehē ai kiate au, koeʻuhi ke fakahā ki he tangata ʻoku toe homou tehina?”

7 De svarade: »Mannen frågade noga om oss och vår släkt; han sade: 'Lever eder fader ännu? Haven I någon broder?' Då omtalade vi för honom huru det förhöll sig. Kunde vi veta att han skulle säga: 'Fören eder broder hitned'?»

Pea naʻa nau pehē, “Naʻe fehuʻi fakatotonu mai ʻe he tangata ki he ʻemau nofo, ʻa mo homau ngaahi kāinga, ʻo pehē, ʻOku kei moʻui hoʻomou tamai? ʻOku ai homou tehina? Pea naʻa mau tala kiate ia ʻo hangē ko e lea ni; he naʻa mau teitei ʻilo te ne lea, ʻo pehē, ‘Omi homou tehina ki heni?’”

8 Och Juda sade till sin fader Israel: »Låt ynglingen följa med mig, så vilja vi stå upp och begiva oss åstad, för att vi må leva och icke dö, vi själva och du och våra kvinnor och barn.

Pea pehē ʻe Siuta ki heʻene tamai ko ʻIsileli, “Tuku mai ʻae tamasiʻi kia au, pea te mau tuʻu hake ʻo ʻalu; koeʻuhi ke mau moʻui, kaeʻoua naʻa tau mate, ʻio, ʻakimautolu mo koe, mo e mau tamaiki foki.

9 Jag vill ansvara för honom; av min hand må du utkräva honom. Om jag icke för honom åter till dig och ställer honom inför ditt ansikte, så vill jag vara en syndare inför dig i all min tid.

Te u totongi ia; te ke maʻu ia ʻi hoku nima: kapau ʻe ʻikai te u toe ʻomi ʻo tuku ia ʻi ho ʻao, ke ʻiate au hono kovi ʻo taʻengata:”

10 Sannerligen, om vi icke hade dröjt så länge, så skulle vi redan hava varit tillbaka för andra gången.»

He ko e moʻoni, ka ne ʻikai ko e tau fakatuotuai ni, pehē kuo mau toe liu mai ko hono tuʻo ua.

11 Då svarade deras fader Israel dem: »Måste det så vara, så gören nu på detta sätt: tagen av landets bästa frukt i edra säckar och fören det till mannen såsom skänk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacienötter och mandlar.

Pea pehē ʻe heʻenau tamai ko ʻIsileli kiate kinautolu, “Kapau ko ia, pea mou fai eni; ʻave ʻae ngaahi fua fungani lelei ʻoe fonua ʻi hoʻomou ngaahi tangai, pea mou ʻave ia, ko e meʻaʻofa ki he tangata, ko e paame, mo e hone, mo e ʻakau namu lelei, mo e paame nanamu, mo e ngaahi foʻi ai, mo e telie.

12 Och tagen dubbla summan penningar med eder, så att I fören tillbaka dit med eder de penningar som I haven fått igen överst i edra säckar. Kanhända var det ett misstag.

Pea ʻave ʻae kato paʻanga ʻe ua ʻi homou nima; pea mo e paʻanga naʻe toe ʻomi ʻi he ngutu ʻo hoʻomou tangai, toe ʻave ia ʻi homou nima: naʻa ko ha fai noa nai;”

13 Tagen ock eder broder med eder, och stån upp och faren tillbaka till mannen.

‌ʻAve foki mo homou tehina, pea mou tuʻu ʻo toe ʻalu ki he tangata:

14 Men Gud den Allsmäktige låte eder finna barmhärtighet inför mannen, så att han tillstädjer eder andre broder och Benjamin att återvända med eder. Men skall jag bliva barnlös, så må det då ske.»

Pea ke tuku kiate kimoutolu ʻe he ʻOtua Māfimafi ʻae ʻofa ʻi he ʻao ʻoe tangata, koeʻuhi ke ne toe tuku mai homou tokoua ʻe taha, mo Penisimani. Kapau ʻe fakamasiva au ʻi heʻeku fānau, kuo u masiva moʻoni.

15 Då togo männen de nämnda skänkerna och togo med sig dubbla summan penningar, därtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och trädde inför Josef.

Pea naʻe ʻave ʻe he kau tangata ʻae meʻaʻofa, pea naʻa nau toʻo ʻae kato paʻanga ʻe ua ʻi honau nima, pea mo Penisimani; pea naʻa nau tutuʻu hake ʻo toe ʻalu ki ʻIsipite, ʻo nau tutuʻu ʻi he ʻao ʻo Siosefa.

16 Då nu Josef såg att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmästare: »För dessa män in i mitt hus; och låt slakta och tillreda en måltid, ty männen skola äta middag med mig.»

Pea ʻi he mamata ʻa Siosefa ʻoku ʻiate kinautolu ʻa Penisimani, pea pehē ʻe ia ki he pule ʻo hono fale; “Omi ʻae kau tangata ni ki ʻapi, pea tāmateʻi [ha manu ]mo teuteu; he te mau kai mo e kau tangata ʻi he hoʻatā.”

17 Och mannen gjorde såsom Josef hade sagt och förde männen in i Josefs hus.

Pea naʻe fai ʻe he tangata ʻo hangē ko e fekau ʻa Siosefa; pea naʻe ʻomi ʻe he tangata ʻae kau tangata ki he fale ʻo Siosefa.

18 Och männen blevo förskräckta, när de fördes in i Josefs hus; de sade: »Det är på grund av penningarna vi föras hitin, de penningar som förra gången kommo tillbaka i våra säckar; ty han vill nu störta sig på oss och överfalla oss och göra oss själva till trälar och taga ifrån oss våra åsnor.»

Pea naʻe manavahē ʻae kau tangata, koeʻuhi ko e ʻave ʻakinautolu ki he fale ʻo Siosefa; pea naʻa nau pehē, “Kuo ʻomi ʻakitautolu ki heni, ko e meʻa ʻi he paʻanga nai, naʻe toe tuku mai ʻi heʻetau tangai, ʻi he fuofua haʻu; koeʻuhi ke nau fakahalaʻi ʻaki ʻakitautolu, ʻo ʻoho mai kiate kitautolu, ʻo puke ʻo fakapōpulaʻi ʻakitautolu, mo ʻetau fanga ʻasi.”

19 Och de trädde fram till Josefs hovmästare och talade med honom vid ingången till huset

Pea naʻa nau ʻunuʻunu ʻo ofi ki he tauhi ʻoe fale ʻo Siosefa, ʻo nau alea mo ia ʻi he matapā ʻoe fale,

20 och sade: »Hör oss, herre. När vi förra gången voro härnere för att köpa säd till föda åt oss

‌ʻO pehē, “E ʻeiki, ko e moʻoni naʻa mau fuofua haʻu ke fakatau meʻakai:

21 och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.

Pea ʻi he ʻemau hoko ki he fale talifononga, pea mau vete ʻemau tangai, pea vakai, kuo taki taha ʻae tangata ʻene paʻanga ʻi he ngutu ʻo ʻene tangai, ʻae paʻanga kotoa; pea kuo mau toe ʻomi ia ʻi homau nima.

22 Och vi hava tagit andra penningar med oss för att köpa säd till föda åt oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i våra säckar.»

Pea mo e paʻanga kehe kuo mau ʻomi ke fakatau meʻakai: ʻoku ʻikai te mau ʻilo pe ko hai naʻa ne ai ʻemau paʻanga, ki he ʻemau tangai.”

23 Då svarade han: »Varen vid gott mod, frukten icke; det är eder Gud och eder faders Gud som har låtit eder finna en skatt i edra säckar; edra penningar har jag fått.» Sedan hämtade han Simeon ut till dem.

Pea pehē ʻe ia, “Mou fiemālie, ʻoua te mou manavahē: ko homou ʻOtua, mo e ʻOtua ʻo hoʻomou tamai naʻa ne tuku koloa maʻamoutolu, ki hoʻomou tangai: naʻe ʻiate au hoʻomou paʻanga.” Pea naʻa ne ʻomi ʻa Simione kiate kinautolu.

24 Och han förde männen in i Josefs hus och gav dem vatten till att två sina fötter och gav foder åt deras åsnor.

Pea ʻomi ʻe he tangata ʻae kau tangata ki he fale ʻo Siosefa, ʻo ne ʻatu ʻenau vai, pea fufulu honau vaʻe; pea naʻa ne ʻatu ʻae meʻakai ki heʻenau fanga ʻasi.

25 Och de ställde i ordning sina skänker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta där.

Pea naʻa nau teuteu ʻae meʻaʻofa ʻo tali ʻae haʻu ki ʻapi ʻa Siosefa ʻi he hoʻatā: he naʻa nau fanongo te nau kai mā ʻi ai.

26 När sedan Josef hade kommit hem, förde de skänkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och föllo ned för honom till jorden.

Pea kuo haʻu ʻa Siosefa ki ʻapi, naʻa nau ʻomi kiate ia ki fale ʻae meʻaʻofa naʻe ʻi honau nima, ʻo nau tulolo ʻakinautolu kiate ia ki he kelekele.

27 Och han hälsade dem och frågade: »Står det väl till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ännu?»

Pea fehuʻi ia kiate kinautolu pe ʻoku nau fēfē, ʻo ne pehē, “ʻOku lelei hoʻomou tamai, ʻae tangata motuʻa naʻa mou lea ki ai? ʻOku kei moʻui ia?”

28 De svarade: »Ja, det står väl till med vår fader, din tjänare; han lever ännu.» Och de bugade sig och föllo ned för honom.

Pea nau talaange, “Ko hoʻo tamaioʻeiki ko e mau tamai ʻoku mālōlō pe, ʻoku kei moʻui ia.” Pea naʻa nau tulolo honau ʻulu ʻo nau hū.

29 Och när han lyfte upp sina ögon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, frågade han: »Är detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?» Därpå sade han: »Gud vare dig nådig, min son.»

Pea naʻa ne hanga hake hono mata ʻo mamata ki hono tehina ko Penisimani, ʻae tama ʻa ʻene faʻē, ʻo ne pehē, “Ko homou tehina eni, ʻaia naʻa mou lea ki ai?” Pea pehē ʻe ia, “Ko hoku foha, ke ʻofa ʻae ʻOtua kiate koe.”

30 Men Josef bröt av sitt tal, ty hans hjärta upprördes av kärlek till brodern, och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i sin kammare och grät där.

Pea fakatoʻotoʻo ʻe Siosefa, he naʻe ngaue lahi hono fatu ki hono tehina: pea naʻa ne kumi ha potu ke tangi ai; pea hū ia ki hono loki, pea tangi ai.

31 Därefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han åter ut och betvang sig och sade: »Sätten fram mat.»

Pea naʻa ne kaukau hono mata, pea ʻalu kituʻa, pea ne fakamaʻumaʻu ʻe ia ia, pea ne pehē, Ke mou teu mai ʻae kai.

32 Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åto tillsammans med honom; ty egyptierna få icke äta tillsammans med hebréerna; sådant är nämligen en styggelse för egyptierna.

Pea naʻa nau teuteu maʻana tokotaha pe, pea [teu ]kehe maʻanautolu, pea ai kehe ki he kakai ʻIsipite naʻe kai mo kinautolu; koeʻuhi naʻe ʻikai kai ʻae kakai ʻIsipite ʻo fakataha mo e kakai Hepelū; he ko e meʻa ia naʻe fakaliliʻa ai ʻae kakai ʻIsipite.

33 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin ålder; och männen sågo med förundran på varandra.

Pea naʻe fakanofo ʻakinautolu ʻi hono ʻao, ko e ʻuluaki ʻo fakatatau ki hono fanauʻi, mo e kimui ʻo fakatatau ki heʻene siʻi; pea naʻe feʻofaʻaki pe ʻae kau tangata.

34 Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.

Pea naʻe toʻo ʻo ange ʻenau meʻakai mei hono ʻao: ka ko e meʻa ʻa Penisimani, naʻe tuʻo nima hono lahi hake ʻi heʻenau meʻa. Pea naʻa nau inu mo nau fiefia mo ia.