1 Mosebok 42
1 Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina söner: »Varför stån I så rådlösa?»
Karon nasayran ni Jacob nga adunay trigo sa Ehipto. Miingon siya sa iyang mga anak nga lalaki, “Nganong nagtinan-away lang man kamo sa usag-usa?”
2 Och han sade vidare: »Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö.»
Miingon siya, “Tan-awa dinhi, nakadungog ako nga adunay trigo sa Ehipto. Panglugsong kamo didto ug pamalit kamo ug pagkaon aron mabuhi kita ug dili mangamatay.”
3 Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.
Ang napulo ka mga igsoon ni Jose milugsong aron mopalit ug trigo sa Ehipto.
4 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob sänd åstad med sina bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända honom.
Apan wala gipakuyog ni Jacob si Benjamin nga igsoon ni Jose, uban sa iyang mga igsoon, kay miingon siya, “Tingali adunay daotan nga mahitabo kaniya.”
5 Så kommo då, bland de andra, också Israels söner för att köpa säd; ty hungersnöd rådde i Kanaans land.
Miabot ang mga anak nga lalaki ni Israel aron sa pagpalit uban niadtong mga miabot, kay ang kagutom anaa na sa yuta sa Canaan.
6 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som sålde säd åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kommo dit, föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.
Karon si Jose mao ang gobernador sa tibuok kayutaan. Siya mao ang tigbaligya ngadto sa tanang katawhan sa yuta. Miabot ang mga igsoong lalaki ni Jose ug mihapa sila sa iyang atubangan.
7 När då Josef fick se sina bröder, kände han igen dem; men han ställde sig främmande mot dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: »Varifrån kommen I?» De svarade: »Från Kanaans land, för att köpa säd till föda åt oss.»
Nakita ni Jose ang iyang mga igsoong lalaki ug nailhan niya sila, apan nagpakaaron-ingnon siya sa iyang kaugalingon ngadto kanila ug masuk-anon nga nakigsulti kanila. Miingon siya kanila, “Asa man kamo gikan?” Miingon sila, “Gikan kami sa yuta sa Canaan aron mopalit ug pagkaon.”
8 Och fastän Josef kände igen sina bröder, kände de icke igen honom.
Nailhan ni Jose ang iyang mga igsoon, apan wala sila makaila kaniya.
9 Men Josef tänkte på de drömmar som han hade drömt om dem. Och han sade till dem: »I ären spejare, I haven kommit för att se efter, var landet är utan skydd.»
Nahinumdoman ni Jose ang iyang mga damgo mahitungod kanila. Miingon siya ngadto kanila, “Mga espiya kamo. Mianhi kamo aron sa pagsusi sa huyang nga mga bahin sa yuta.”
10 De svarade honom: »Nej, herre, dina tjänare hava kommit för att köpa säd till föda åt sig.
Miingon sila kaniya, “Dili, among agalon. Mianhi ang imong mga sulugoon aron sa pagpalit ug pagkaon.
11 Vi äro alla söner till en och samma man; vi äro redliga män, dina tjänare äro inga spejare.»
Mga anak kaming tanan sa usa ka tawo. Matinud-anon kaming mga tawo. Ang imong mga sulugoon dili mga espiya.”
12 Men han sade till dem: »Jo, I haven kommit för att se efter, var landet är utan skydd.»
Miingon siya ngadto kanila, “Dili, mianhi kamo aron sa pagsusi sa huyang nga mga bahin sa yuta.
13 De svarade: »Vi, dina tjänare, äro tolv bröder, söner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste är nu hemma hos vår fader, och en är icke mer till.»
Miingon sila, “Ang imong mga sulugoon dose ka mga managsoon, mga anak nga lalaki sa usa lamang ka tawo sa yuta sa Canaan. Unya, ang among kinamanghoran atua didto karon sa among amahan, ug ang usa namo ka igsoon patay na.”
14 Josef sade till dem: »Det är såsom jag sade eder: I ären spejare.
Miingon si Jose kanila, “Mao kini ang giingon ko kaninyo; mga espiya kamo.
15 Och på detta sätt vill jag pröva eder: så sant Farao lever, I skolen icke slippa härifrån, med mindre eder yngste broder kommer hit.
Pagasulayan kamo pinaagi niini. Pinaagi sa ngalan sa Paraon, dili kamo makabiya dinhi, gawas kung dad-on ninyo dinhi ang inyong kinamanghorang igsoon.
16 En av eder må fara och hämta hit eder broder. Men I andra skolen stanna såsom fångar, för att jag så må pröva om I haven talat sanning. Ty om så icke är, då ären I spejare, så sant Farao lever.»
Papaulia ang usa kaninyo ug ipakuha ang inyong igsoon. Magpabilin kamo sa bilanggoan, aron masulayan ang inyong gipamulong, kung aduna bay kamatuoran diha kaninyo.”
17 Därefter lät han hålla dem allasammans i fängelse under tre dagar.
Busa gibutang niya silang tanan sa bilanggoan sulod sa tulo ka mga adlaw.
18 Men på tredje dagen sade Josef till dem: »Om I viljen leva, så gören på detta sätt, ty jag fruktar Gud:
Sa ikatulo ka-adlaw miingon si Jose kanila, “Buhata kini ug mabuhi kamo, tungod kay aduna akoy kahadlok sa Dios.
19 ären I redliga män, så må en av eder, I bröder, stanna såsom fånge i huset där I haven suttit fängslade; men I andra mån fara eder väg, och föra hem med eder den säd som I haven köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos eder.
Kung tinuod nga kamo matinud-anon nga mga tawo, kinahanglan mabilanggo ang usa sa inyong igsoon, apan panlakaw kamo ug pagdala ug trigo alang sa kagutom sa inyong mga panimalay.
20 Fören sedan eder yngste broder hit till mig; om så edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att dö.» Och de måste göra så.
Dad-a ang inyong kinamanghorang igsoon nga lalaki nganhi kanako aron ang inyong mga pulong mapamatud-an ug dili kamo mamatay.” Busa gibuhat nila kini.
21 Men de sade till varandra: »Förvisso hava vi dragit skuld över oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi sågo hans själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Därför hava vi själva kommit i denna ångest.»
Miingon sila sa usag-usa, “Nakasala gayod kita sa atong igsoon kay niadtong nakita nato ang pagtuaw sa iyang kalag samtang siya nagahangyo kanato wala nato siya gipaminaw. Mao nga midangat kanato kining kalisod.”
22 Ruben svarade dem: »Sade jag icke till eder: 'Försynden eder icke på gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, därför utkräves nu hans blod.»
Mitubag si Ruben kanila, “Dili ba nag-ingon man ako kaninyo, 'Ayaw kamo pagpakasala batok sa bata,' apan wala kamo naminaw? Karon, tan-awa, gipaninglan kita sa iyang dugo.”
23 Men de visste icke att Josef förstod detta, ty han talade med dem genom tolk.
Wala sila masayod nga nakasabot si Jose kanila, tungod kay aduna may tighubad tali kanila.
24 Och han vände sig bort ifrån dem och grät. Sedan vände han sig åter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och lät fängsla honom inför deras ögon.
Mitalikod siya gikan kanila ug mihilak. Mibalik siya ug nakigsulti ngadto kanila. Gikuha niya si Simeon gikan kanila ug gigapos siya samtang sila nagtan-aw.
25 Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem kost för resan. Och man gjorde så med dem.
Unya nagsugo si Jose sa iyang mga sulugoon sa pagpuno sa ilang mga sudlanan ug trigo, ug isulod pagbalik ang salapi sa ilang matag sako, ug hatagan sila ug pagkaon sa ilang pagpanaw. Gibuhat kini ngadto kanila.
26 Och de lastade säden på sina åsnor och foro därifrån.
Gikargahan sa mga managsoon ang ilang mga asno sa mga trigo ug mibiya sila didto.
27 Men när vid ett viloställe en av dem öppnade sin säck för att giva foder åt sin åsna, fick han se sina penningar ligga överst i säcken.
Samtang ang usa kanila miabli sa iyang sako aron sa pagkuha ug pagkaon alang sa iyang asno sa dapit nga pahulayanan, nakita niya ang iyang salapi. Tan-awa, anaa kini sa sulod sa iyang sako.
28 Då sade han till sina bröder: »Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de äro här i min säck.» Då blevo de utom sig av häpnad och sågo förskräckta på varandra och sade: »Vad har Gud gjort mot oss!»
Miingon siya sa iyang mga igsoong lalaki, “Ang akong salapi nahibalik. Tan-awa kini; anaa kini sa akong sako.” Ug nahugno ang ilang mga kasingkasing ug nangurog sila sa usag-usa. Miingon sila, “Unsa ba kining gibuhat sa Dios kanato?”
29 När de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt vad som hade hänt dem och sade:
Miadto sila kang Jacob, nga ilang amahan sa yuta sa Canaan, ug gisuginlan siya sa tanang mga nahitabo kanila. Miingon sila,
30 »Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss såsom om vi ville bespeja landet.
“Ang tawo, nga agalon sa yuta, maisugon nga nagsulti kanamo ug gidudahan kami nga mga espiya sa yuta.
31 Men vi sade till honom: 'Vi äro redliga män och inga spejare;
Miingon kami kaniya, 'Matinud-anon kami nga mga tawo. Dili kami mga espiya.
32 vi äro tolv bröder, samma faders söner; en är icke mer till, och den yngste är nu hemma hos vår fader i Kanaans land.'
Dose kami ka managsoon, mga anak nga lalaki sa among amahan. Ang usa patay na, ug ang kinamanghoran atua karon sa among amahan sa yuta sa Canaan.'
33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Därav skall jag veta att I ären redliga män: lämnen kvar hos mig en av eder, I bröder; tagen så vad I haven köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos eder, och faren eder väg.
Ang tawo, nga agalon sa yuta, miingon kanamo, 'Pinaagi niini, masayran ko kung matinud-anon ba kamo nga mga tawo. Ibilin ang usa sa inyong igsoon kanako, pagdala kamo ug trigo alang sa kagutom sa inyong mga panimalay, ug panlakaw kamo.
34 Sedan mån I föra eder yngste broder hit till mig, så kan jag veta att I icke ären spejare, utan redliga män. Då skall jag giva eder broder tillbaka åt eder, och I skolen fritt få draga omkring i landet.
Dad-a ang inyong kinamanghorang igsoon nga lalaki nganhi kanako. Unya masayran ko nga kamo dili mga espiya, ug kamo matinud-anon nga mga tawo. Unya pagawason ko ang inyong igsoon, makabaligya ug makapamalit na kamo dinhing yuta.'”
35 När de sedan tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. Och då de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de förskräckta.
Miabot ang higayon nga sa dihang gihuwad nila ang ilang mga sako, ug, tan-awa, ang kada iya nga sudlanan nga puno sa plata anaa sa ilang matag sako. Sa dihang nakita nila ug sa ilang amahan ang ilang mga plata, nangahadlok sila.
36 Och Jakob, deras fader, sade till dem: »I gören mig barnlös; Josef är borta, Simeon är borta, Benjamin viljen I ock taga ifrån mig; över mig kommer allt detta.»
Ang ilang amahan nga si Jacob miingon kanila, “Gikuhaan ninyo ako ug mga anak. Patay na si Jose, si Simeon wala na, ug ipalayo pa gayod ninyo gikan kanako si Benjamin. Supak kanako kining tanang mga butanga.”
37 Då svarade Ruben sin fader och sade: »Mina båda söner må du döda, om jag icke för honom åter till dig. Anförtro honom åt mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.»
Misulti si Ruben sa iyang amahan nga nag-ingon, “Mamahimo mong patyon ang duha ko ka mga anak nga lalaki kung dili ko madala pagbalik diha kanimo si Benjamin. Isalig siya sa akong mga kamot, ug dad-on ko siya pagbalik nganhi kanimo.”
38 Men han svarade: »Min son får icke fara ditned med eder. Hans broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka hände honom på den resa I viljen företaga, så skullen I bringa mina grå hår med sorg ned i dödsriket.» (Sheol h7585)
Miingon si Jacob, “Dili nako palugsongon uban kaninyo ang akong anak. Tungod kay patay na ang iyang igsoon ug siya na lamang ang nahibilin. Kung adunay mahitabo kaniya sa dalan nga inyong pagalakwan, nan kamoy makaingon sa pagdala sa ubanon kong buhok ngadto sa seol tungod sa kasub-anan.” (Sheol h7585)
