1 Mosebok 30
1 Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör jag.»
And when Rachel saw that she bare Jacob no children, Rachel envied her sister; and she said unto Jacob, Give me children, or else I die.
2 Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»
And Jacob’s anger was kindled against Rachel: and he said, Am I in God’s stead, who hath withheld from thee the fruit of the womb?
3 Hon sade: »Se, där är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får avkomma.»
And she said, Behold my maid Bilhah, go in unto her; that she may bear upon my knees, and I also may obtain children by her.
4 Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.
And she gave him Bilhah her handmaid to wife: and Jacob went in unto her.
5 Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.
And Bilhah conceived, and bare Jacob a son.
6 Då sade Rakel: »Gud har skaffat rätt åt mig; han har hört min röst och givit mig en son.» Därför gav hon honom namnet Dan
And Rachel said, God hath judged me, and hath also heard my voice, and hath given me a son: therefore called she his name Dan.
7 Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt Jakob en andre son.
And Bilhah Rachel’s handmaid conceived again, and bare Jacob a second son.
8 Då sade Rakel: »Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.» Och hon gav honom namnet Naftali.
And Rachel said, With mighty wrestlings have I wrestled with my sister, and have prevailed: and she called his name Naphtali.
9 Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.
When Leah saw that she had left bearing, she took Zilpah her handmaid, and gave her to Jacob to wife.
10 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.
And Zilpah Leah’s handmaid bare Jacob a son.
11 Då sade Lea: »Till lycka!» Och hon gav honom namnet Gad.
And Leah said, Fortunate! and she called his name Gad.
12 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.
And Zilpah Leah’s handmaid bare Jacob a second son.
13 Då sade Lea: »Till sällhet för mig! Ja, jungfrur skola prisa mig säll.» Och hon gav honom namnet Aser.
And Leah said, Happy am I! for the daughters will call me happy: and she called his name Asher.
14 Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen.»
And Reuben went in the days of wheat harvest, and found mandrakes in the field, and brought them unto his mother Leah. Then Rachel said to Leah, Give me, I pray thee, of thy son’s mandrakes.
15 Men hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?» Rakel sade: »Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen.»
And she said unto her, Is it a small matter that thou hast taken away my husband? and wouldest thou take away my son’s mandrakes also? And Rachel said, Therefore he shall lie with thee to-night for thy son’s mandrakes.
16 När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig.» Så låg han hos henne den natten.
And Jacob came from the field in the evening, and Leah went out to meet him, and said, Thou must come in unto me; for I have surely hired thee with my son’s mandrakes. And he lay with her that night.
17 Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.
And God hearkened unto Leah, and she conceived, and bare Jacob a fifth son.
18 Då sade Lea: »Gud har givit mig min lön, för det att jag gav min tjänstekvinna åt min man.» Och hon gav honom namnet Isaskar.
And Leah said, God hath given me my hire, because I gave my handmaid to my husband: and she called his name Issachar.
19 Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.
And Leah conceived again, and bare a sixth son to Jacob.
20 Då sade Lea: »Gud har givit mig en god gåva. Nu skall min man förbliva boende hos mig, ty jag har fött honom sex söner.» Och hon gav honom namnet Sebulon.
And Leah said, God hath endowed me with a good dowry; now will my husband dwell with me, because I have borne him six sons: and she called his name Zebulun.
21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
And afterwards she bare a daughter, and called her name Dinah.
22 Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.
And God remembered Rachel, and God hearkened to her, and opened her womb.
23 Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har tagit bort min smälek.»
And she conceived, and bare a son: and said, God hath taken away my reproach:
24 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN give mig ännu en son.»
and she called his name Joseph, saying, The LORD add to me another son.
25 Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: »Låt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
And it came to pass, when Rachel had borne Joseph, that Jacob said unto Laban, Send me away, that I may go unto mine own place, and to my country.
26 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för, och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig.»
Give me my wives and my children for whom I have served thee, and let me go: for thou knowest my service wherewith I have served thee.
27 Laban svarade honom: »Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat mig.»
And Laban said unto him, If now I have found favour in thine eyes, [tarry]: [for] I have divined that the LORD hath blessed me for thy sake.
28 Och han sade ytterligare: »Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det.»
And he said, Appoint me thy wages, and I will give it.
29 Han svarade honom: »Du vet själv huru jag har tjänat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vård.
And he said unto him, Thou knowest how I have served thee, and how thy cattle hath fared with me.
30 Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig, varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få göra något för mitt eget hus?»
For it was little which thou hadst before I came, and it hath increased unto a multitude; and the LORD hath blessed thee whithersoever I turned: and now when shall I provide for mine own house also?
31 Han svarade: »Vad skall jag giva dig?» Och Jakob sade: »Du skall icke alls giva mig något. Om du vill göra mot mig såsom jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord och vakta den.
And he said, What shall I give thee? And Jacob said, Thou shalt not give me aught: if thou wilt do this thing for me, I will again feed thy flock and keep it.
32 Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren, så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant må sedan bliva min lön.
I will pass through all thy flock today, removing from thence every speckled and spotted one, and every black one among the sheep, and the spotted and speckled among the goats: and [of such] shall be my hire.
33 Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna.»
So shall my righteousness answer for me hereafter, when thou shalt come concerning my hire that is before thee: every one that is not speckled and spotted among the goats, and black among the sheep, that [if found] with me shall be counted stolen.
34 Då sade Laban: »Välan, blive det såsom du har sagt.»
And Laban said, Behold, I would it might be according to thy word.
35 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter -- alla djur som något vitt fanns på -- och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.
And he removed that day the he-goats that were ringstraked and spotted, and all the she-goats that were speckled and spotted, every one that had white in it, and all the black ones among the sheep, and gave them into the hand of his sons;
36 Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.
and he set three days’ journey betwixt himself and Jacob: and Jacob fed the rest of Laban’s flocks.
37 Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.
And Jacob took him rods of fresh poplar, and of the almond and of the plane tree; and peeled white strakes in them, and made the white appear which was in the rods.
38 Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de nu kommo för att dricka.
And he set the rods which he had peeled over against the flocks in the gutters in the watering troughs where the flocks came to drink; and they conceived when they came to drink.
39 Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.
And the flocks conceived before the rods, and the flocks brought forth ringstraked, speckled, and spotted.
40 Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med Labans hjord.
And Jacob separated the lambs, and set the faces of the flocks toward the ringstraked and all the black in the flock of Laban; and he put his own droves apart, and put them not unto Laban’s flock.
41 Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.
And it came to pass, whensoever the stronger of the flock did conceive, that Jacob laid the rods before the eyes of the flock in the gutters, that they might conceive among the rods;
42 Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
but when the flock were feeble, he put them not in: so the feebler were Laban’s, and the stronger Jacob’s.
43 Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor. Hebr dan. Hebr. naftulím. Hebr. gad. Hebr. óscher av samma stam som namnet Aser (egentligen Aschér) härledes av. Hebr. sakár. Hebr. sébed. Hebr. sabál »bo», varav sebúl »boning». Hebr. asáf. Hebr. joséf.
And the man increased exceedingly, and had large flocks, and maidservants and menservants, and camels and asses.
