1 Mosebok 28
1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom; och han bjöd honom och sade till honom: »Tag dig icke till hustru någon av Kanaans döttrar,
Unya gitawag ni Isaac si Jacob, ug iyang gipanalanginan siya, ug nagtugon kaniya ug miingon: Dili ka mangasawa sa mga anak nga babaye sa mga Canaanhon:
2 utan stå upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av Labans, din morbroders, döttrar.
Tumindog ka ug umadto sa Padan-aram, sa balay ni Bethuel nga amahan sa imong inahan, ug mangasawa ka didto gikan sa mga anak nga babaye ni Laban, nga igsoon sa imong inahan.
3 Och må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att skaror av folk komma av dig;
Ug ang Dios nga Makagagahum sa ngatanan magapanalangin kanimo, ug magapa-mabugaon kanimo ug magapadaghan kanimo, aron ikaw mahimo nga pundok sa mga katawohan;
4 må han giva åt dig Abrahams välsignelse, åt dig och din säd med dig, så att du får taga i besittning det land som Gud har givit åt Abraham, och där du nu bor såsom främling.»
Ug ikaw pagahatagan niya sa panalangin ni Abraham, kanimo ug sa imong kaliwatan uban kanimo; aron mapanununod mo ang yuta sa imong mga paglangyaw nga gihatag sa Dios kang Abraham.
5 Så sände Isak åstad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till araméen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.
Ug si Jacob gipalakaw ni Isaac, ug siya miadto sa Padan-aram kang Laban, anak nga lalake ni Bethuel nga Siriahanon, nga igsoon ni Rebeca, nga inahan ni Jacob ug ni Esau.
6 När nu Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att därifrån taga sig hustru -- ty han hade välsignat honom och bjudit honom och sagt: »Du skall icke taga till hustru någon av Kanaans döttrar» --
Karon nakita ni Esau nga si Isaac nagpanalangin kang Jacob ug iyang gipalakaw siya ngadto sa Padan-aram, sa pagpangasawa; ug nga sa pagpanalangin kaniya, iyang gitugon siya, ug miingon: Dili ka mangasawa sa mga anak nga babaye sa mga Canaanhon;
7 och när han såg att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram,
Ug nga nagtuman si Jacob sa iyang amahan ug sa iyang inahan, ug miadto siya sa Padan-aram:
8 då märkte Esau att Kanaans döttrar misshagade hans fader Isak;
Ug nakita ni Esau nga ang mga anak nga babaye nga Canaanhon, wala makapahimuot kang Isaac nga iyang amahan;
9 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru åt sig, utöver de hustrur han förut hade.
Ug miadto si Esau kang Ismael, ug nangasawa kang Maalet, anak nga babaye ni Ismael, anak nga lalake ni Abraham, igsoon nga babaye ni Nabiaiot, labut pa sa uban nga iyang mga asawa.
10 Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran.
Ug si Jacob mipahawa sa Beer-seba, ug miadto padulong sa Haran.
11 Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där.
Ug mipahulay siya sa usa ka dapit ug mipabilin didto sa tibook nga gabii, kay misalop na ang adlaw; ug mikuha siya ug usa sa mga bato niadtong dapita nga iyang giunlan ug mihigda siya sa pagkatulog niadtong dapita.
12 Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego upp och ned på den.
Ug nagdamgo siya; ug ania karon, may usa ka hagdan nga nagatindog sa yuta, ug ang iyang tumoy miabut sa langit; ug ania karon, ang mga manolonda sa Dios, nga nagasaka ug nagakanaug niini.
13 Och se, HERREN stod framför honom och sade: »Jag är HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd.
Ug ania karon, si Jehova nagatindog sa ibabaw niini, ug miingon siya: Ako mao si Jehova ang Dios ni Abraham, nga imong amahan ug ang Dios ni Isaac; ang yuta nga imong ginahigdaan igahatag ko kanimo, ug sa imong kaliwatan.
14 Och din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd.
Ug ang imong kaliwatan mahimong sama sa abug sa yuta, ug mokaylap ka sa kasadpan, ug sa silangan, ug sa amihanan ug sa habagatan; ug diha kanimo ug sa imong kaliwat pagapanalanginan ang tanan nga mga kabanayan sa yuta.
15 Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.»
Ug ania karon, ako magauban kanimo, ug ikaw pagabantayan ko sa bisan asa nga imong pagaadtoan, ug ikaw pagapabalikon ko niining yutaa; kay ako dili mobiya kanimo hangtud nga matuman ko ang akong gisulti kanimo.
16 När Jakob vaknade upp ur sömnen sade han: »HERREN är sannerligen på denna plats, och jag visste det icke!»
Ug nahigmata si Jacob gikan sa iyang paghikatulog, ug miingon: Sa pagkamatuod si Jehova ania niining dapita ug ako wala mahibalo.
17 Och han betogs av fruktan och sade: »Detta måste vara en helig plats, här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.»
Ug nahadlok siya ug miingon: Pagkamakalilisang niining dapita! kini dili lain kondili ang balay sa Dios, ug kini mao gayud ang ganghaan sa langit.
18 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå.
Ug si Jacob mibangon sayo sa pagkabuntag ug gikuha niya ang bato nga iyang giunlanan, ug kini gipatindog niya ingon sa usa ka haligi nga handumanan, ug iyang gibuboan ug lana ang ibabaw niini.
19 Och han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus.
Ug kadtong dapita gihinganlan niya ug Bethel; apan sa sinugdan ang ngalan niadtong lungsora Luz.
20 Och Jakob gjorde ett löfte och sade: »Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig bröd till att äta och kläder till att kläda mig med,
Ug si Jacob naghimo ug usa ka panumpa, nga nagaingon: Kong magauban ang Dios kanako, ug magabantay kanako niining dalana nga akong ginalaktan, ug magahatag kanako ug tinapay nga pagakan-on ug panapton nga igasul-ob,
21 så att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, då skall HERREN vara min Gud;
Sa pagkaagi nga makabalik ako sa pakigdait sa balay sa akong amahan, ug si Jehova mahimo nga akong Dios,
22 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.» D. ä. Guds hus.
Unya kining batoha nga akong gipatindog ingon sa haligi nga handumanan mahimong balay sa Dios; ug sa tanan nga imong igahatag kanako, sa pagkamatuod ang bahin nga ikapulo akong igahatag kanimo.
