1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
И Господ походи Сару, као што беше рекао и учини Господ Сари као што беше казао.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
Јер затрудне и роди Сара Авраму сина у старости његовој у исто време кад каза Господ.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
И Аврам надеде име сину који му се роди, ког му роди Сара, Исак.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
И обреза Аврам сина свог Исака кад би од осам дана, као што му заповеди Бог.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
А Авраму беше сто година кад му се роди син Исак.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
А Сара рече: Бог ми учини смех; ко год чује, смејаће ми се.
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
И рече: Ко би рекао Авраму да ће Сара дојити децу? Ипак му родих сина у старости његовој.
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
А кад дете дорасте да се одбије од сисе, учини Аврам велику гозбу онај дан кад одбише Исака од сисе.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
И Сара виде сина Агаре Мисирке, која га роди Авраму, где се подсмева;
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
Па рече Авраму: Отерај ову робињу са сином њеним, јер син ове робиње неће бити наследник с мојим сином, с Исаком.
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
А то Авраму би врло криво ради сина његовог.
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
Али Бог рече Авраму: Немој да ти је криво ради детета и ради робиње твоје. Шта ти је год казала Сара, послушај; јер ће ти се у Исаку семе прозвати.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
Али ћу и од сина робињиног учинити народ, јер је твоје семе.
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
И Аврам устав ујутру рано, узе хлеба и мешину воде, и даде Агари метнувши јој на леђа, и дете, и отпусти је. А она отишавши луташе по пустињи вирсавској.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
А кад неста воде у мешини, она баци дете под једно дрво,
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
Па отиде колико се може стрелом добацити, и седе према њему; јер говораше: Да не гледам како ће умрети дете. И седећи према њему стаде гласно плакати.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
А Бог чу глас детињи, и анђео Божји викну с неба Агару, и рече јој: Шта ти је Агаро? Не бој се, јер Бог чу глас детињи оданде где је.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
Устани, дигни дете и узми га у наручје; јер ћу од њега учинити велик народ.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
И Бог јој отвори очи, те угледа студенац; и отишавши напуни мешину воде, и напоји дете.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
И Бог беше с дететом, те одрасте, и живеше у пустињи и поста стрелац.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
А живеше у пустињи Фарану. И мати га ожени из земље мисирске.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
У то време рече Авимелех и Фихол војвода његов Авраму говорећи: Бог је с тобом у свему што радиш.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
Закуни ми се сада Богом да нећеш преварити мене ни сина мог ни унука мог него да ћеш добро онако како сам ја теби чинио и ти чинити мени и земљи у којој си дошљак.
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
А Аврам рече: Хоћу се заклети.
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
Али Аврам прекори Авимелеха за студенац, који узеше на силу слуге Авимелехове.
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
А Авимелех рече: Не знам ко је то учинио; нити ми ти каза, нити чух до данас.
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
Тада Аврам узе оваца и говеда, и даде Авимелеху, и ухвати веру међу собом.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
А Аврам одлучи седам јагањаца из стада.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
А Авимелех рече Авраму: Шта ће оно седам јагањаца што си одлучио?
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
А он одговори: Да примиш из моје руке оно седам јагањаца, да ми буде сведочанство да сам ја ископао овај студенац.
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
Отуда се прозва оно место Вирсавеја, јер се онде заклеше обојица.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
Тако ухватише веру на Вирсавеји. Тада се диже Авимелех и Фихол војвода његов, и вратише се у земљу филистејску.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
А Аврам посади луг на Вирсавеји, и онде призва име Господа Бога Вечног.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed» likhet med varandra.
И Аврам живеше као дошљак у земљи филистејској много времена.
