1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
The LORD visited Sarah as he had said, and the LORD did to Sarah as he had spoken.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
Sarah conceived, and bore Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
Abraham called his son who was born to him, whom Sarah bore to him, Isaac.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
Abraham circumcised his son, Isaac, when he was eight days old, as God had commanded him.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
Abraham was one hundred years old when his son, Isaac, was born to him.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
Sarah said, “God has made me laugh. Everyone who hears will laugh with me.”
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
She said, “Who would have said to Abraham that Sarah would nurse children? For I have borne him a son in his old age.”
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
The child grew and was weaned. Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
Therefore she said to Abraham, “Cast out this servant and her son! For the son of this servant will not be heir with my son, Isaac.”
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
The thing was very grievous in Abraham’s sight on account of his son.
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
God said to Abraham, “Don’t let it be grievous in your sight because of the boy, and because of your servant. In all that Sarah says to you, listen to her voice. For your offspring will be named through Isaac.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
I will also make a nation of the son of the servant, because he is your child.”
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
Abraham rose up early in the morning, and took bread and a container of water, and gave it to Hagar, putting it on her shoulder; and gave her the child, and sent her away. She departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
The water in the container was spent, and she put the child under one of the shrubs.
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
She went and sat down opposite him, a good way off, about a bow shot away. For she said, “Don’t let me see the death of the child.” She sat opposite him, and lifted up her voice, and wept.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
God heard the voice of the boy. The angel of God called to Hagar out of the sky, and said to her, “What troubles you, Hagar? Don’t be afraid. For God has heard the voice of the boy where he is.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
Get up, lift up the boy, and hold him with your hand. For I will make him a great nation.”
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
God opened her eyes, and she saw a well of water. She went, filled the container with water, and gave the boy a drink.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
God was with the boy, and he grew. He lived in the wilderness, and as he grew up, he became an archer.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
He lived in the wilderness of Paran. His mother got a wife for him out of the land of Egypt.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
At that time, Abimelech and Phicol the captain of his army spoke to Abraham, saying, “God is with you in all that you do.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
Now, therefore, swear to me here by God that you will not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son’s son. But according to the kindness that I have done to you, you shall do to me, and to the land in which you have lived as a foreigner.”
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
Abraham said, “I will swear.”
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
Abraham complained to Abimelech because of a water well, which Abimelech’s servants had violently taken away.
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
Abimelech said, “I don’t know who has done this thing. You didn’t tell me, and I didn’t hear of it until today.”
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
Abraham took sheep and cattle, and gave them to Abimelech. Those two made a covenant.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
Abimelech said to Abraham, “What do these seven ewe lambs, which you have set by themselves, mean?”
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
He said, “You shall take these seven ewe lambs from my hand, that it may be a witness to me, that I have dug this well.”
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
Therefore he called that place Beersheba, because they both swore an oath there.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
So they made a covenant at Beersheba. Abimelech rose up with Phicol, the captain of his army, and they returned into the land of the Philistines.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba, and there he called on the name of the LORD, the Everlasting God.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed» likhet med varandra.
Abraham lived as a foreigner in the land of the Philistines many days.
