1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
And the LORD visited Sarah as he had said, and the LORD did unto Sarah as he had spoken.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
And Sarah said, God hath made me to laugh, [so that] all that hear will laugh with me.
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born [him] a son in his old age.
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the [same] day that Isaac was weaned.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, [even] with Isaac.
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
And the thing was very grievous in Abraham’s sight because of his son.
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
And God said unto Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad, and because of thy bondwoman; in all that Sarah hath said unto thee, hearken unto her voice; for in Isaac shall thy seed be called.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he [is] thy seed.
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave [it] unto Hagar, putting [it] on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beer-sheba.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
And she went, and sat her down over against [him] a good way off, as it were a bowshot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against [him], and lift up her voice, and wept.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he [is].
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spake unto Abraham, saying, God [is] with thee in all that thou doest:
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
Now therefore swear unto me here by God that thou wilt not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son’s son: [but] according to the kindness that I have done unto thee, thou shalt do unto me, and to the land wherein thou hast sojourned.
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
And Abraham said, I will swear.
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech’s servants had violently taken away.
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
And Abimelech said, I wot not who hath done this thing: neither didst thou tell me, neither yet heard I [of it], but to day.
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
And Abimelech said unto Abraham, What [mean] these seven ewe lambs which thou hast set by themselves?
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
And he said, For [these] seven ewe lambs shalt thou take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have digged this well.
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
Wherefore he called that place Beer-sheba; because there they sware both of them.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
Thus they made a covenant at Beer-sheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
And [Abraham] planted a grove in Beer-sheba, and called there on the name of the LORD, the everlasting God.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed» likhet med varandra.
And Abraham sojourned in the Philistines’ land many days.
