1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
And the Lord came to Sarah as he had said and did to her as he had undertaken.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
And Sarah became with child, and gave Abraham a son when he was old, at the time named by God.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
And Abraham gave to his son, to whom Sarah had given birth, the name Isaac.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
And when his son Isaac was eight days old, Abraham made him undergo circumcision, as God had said to him.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
Now Abraham was a hundred years old when the birth of Isaac took place.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
And Sarah said, God has given me cause for laughing, and everyone who has news of it will be laughing with me.
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
And she said, Who would have said to Abraham that Sarah would have a child at her breast? for see, I have given him a son now when he is old.
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
And when the child was old enough to be taken from the breast, Abraham made a great feast.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian playing with Isaac.
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
So she said to Abraham, Send away that woman and her son: for the son of that woman is not to have a part in the heritage with my son Isaac.
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
And this was a great grief to Abraham because of his son.
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
But God said, Let it not be a grief to you because of the boy and Hagar his mother; give ear to whatever Sarah says to you, because it is from Isaac that your seed will take its name.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
And I will make a nation of the son of your servant-woman, because he is your seed.
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
And early in the morning Abraham got up, and gave Hagar some bread and a water-skin, and put the boy on her back, and sent her away: and she went, wandering in the waste land of Beer-sheba.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
And when all the water in the skin was used up, she put the child down under a tree.
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
And she went some distance away, about an arrow flight, and seating herself on the earth, she gave way to bitter weeping, saying, Let me not see the death of my child.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
And the boy's cry came to the ears of God; and the angel of God said to Hagar from heaven, Hagar, why are you weeping? have no fear, for the child's cry has come to the ears of God.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
Come, take your child in your arms, for I will make of him a great nation.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
Then God made her eyes open, and she saw a water-spring, and she got water in the skin and gave the boy a drink.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
And God was with the boy, and he became tall and strong, and he became a bowman, living in the waste land.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
And while he was in the waste land of Paran, his mother got him a wife from the land of Egypt.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
Now at that time, Abimelech and Phicol, the captain of his army, said to Abraham, I see that God is with you in all you do.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
Now, then, give me your oath, in the name of God, that you will not be false to me or to my sons after me, but that as I have been good to you, so you will be to me and to this land where you have been living.
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
And Abraham said, I will give you my oath.
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
But Abraham made a protest to Abimelech because of a water-hole which Abimelech's servants had taken by force.
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
But Abimelech said, I have no idea who has done this thing; you never gave me word of it, and I had no knowledge of it till this day.
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
And Abraham took sheep and oxen and gave them to Abimelech, and the two of them made an agreement together.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
And Abraham put seven young lambs of the flock on one side by themselves.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
Then Abimelech said, What are these seven lambs which you have put on one side?
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
And he said, Take these seven lambs from me as a witness that I have made this water-hole.
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
So he gave that place the name Beer-sheba, because there the two of them had given their oaths.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
So they made an agreement at Beer-sheba, and Abimelech and Phicol, the captain of his army, went back to the land of the Philistines.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
And Abraham, after planting a holy tree in Beer-sheba, gave worship to the name of the Lord, the Eternal God.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed» likhet med varandra.
And Abraham went on living in the land of the Philistines as in a strange country.
