1 Mosebok 17

1 När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.

And Abram was ninety-nine years old, and the Lord appeared to Abram and said to him, I am thy God, be well-pleasing before me, and be blameless.

2 Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.»

And I will establish my covenant between me and thee, and I will multiply thee exceedingly.

3 Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:

And Abram fell upon his face, and God spoke to him, saying,

4 »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk.

And I, behold! my covenant [is] with thee, and thou shalt be a father of a multitude of nations.

5 Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.

And thy name shall no more be called Abram, but thy name shall be Abraam, for I have made thee a father of many nations.

6 Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.

And I will increase thee very exceedingly, and I will make nations of thee, and kings shall come out of thee.

7 Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;

And I will establish my covenant between thee and thy seed after thee, to their generations, for an everlasting covenant, to be thy God, and [the God] of thy seed after thee.

8 och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.

And I will give to thee and to thy seed after thee the land wherein thou sojournest, even all the land of Chanaan for an everlasting possession, and I will be to them a God.

9 Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.»

And God said to Abraam, Thou also shalt fully keep my covenant, thou and thy seed after thee for their generations.

10 Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;

And this [is] the covenant which thou shalt fully keep between me and you, and between thy seed after thee for their generations; every male of you shall be circumcised.

11 på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.

And ye shall be circumcised in the flesh of your foreskin, and it shall be for a sign of a covenant between me and you.

12 Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd.

And the child of eight days [old] shall be circumcised by you, every male throughout your generations, and [the servant] born in the house and he that is bought with money, of every son of a stranger, who is not of thy seed.

13 Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund.

He that is born in thy house, and he that is bought with money shall be surely circumcised, and my covenant shall be on your flesh for an everlasting covenant.

14 Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.»

And the uncircumcised male, who shall not be circumcised in the flesh of his foreskin on the eighth day, that soul shall be utterly destroyed from its family, for he has broken my covenant.

15 Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

And God said to Abraam, Sara thy wife—her name shall not be called Sara, Sarrha shall be her name.

16 Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»

And I will bless her, and give thee a son of her, and I will bless him, and he shall become nations, and kings of nations shall be of him.

17 Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»

And Abraam fell upon his face, and laughed; and spoke in his heart, saying, Shall there be a child to one who is a hundred years old, and shall Sarrha who is ninety years old, bear?

18 Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför dig!»

And Abraam said to God, Let this Ismael live before thee.

19 Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.

And God said to Abraam, Yea, behold, Sarrha thy wife shall bear thee a son, and thou shalt call his name Isaac; and I will establish my covenant with him, for an everlasting covenant, to be a God to him and to his seed after him.

20 Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk.

And concerning Ismael, behold, I have heard thee, and, behold, I have blessed him, and will increase him and multiply him exceedingly; twelve nations shall he beget, and I will make him a great nation.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.»

But I will establish my covenant with Isaac, whom Sarrha shall bear to thee at this time, in the next year.

22 Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.

And he left off speaking with him, and God went up from Abraam.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.

And Abraam took Ismael his son, and all his home-born [servants], and all those bought with money, and every male of the men in the house of Abraam, and he circumcised their foreskins in the time of that day, according as God spoke to him.

24 Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.

And Abraam was ninety-nine years old, when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

25 Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.

And Ismael his son was thirteen years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

26 På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;

And at the period of that day, Abraam was circumcised, and Ismael his son,

27 och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom. D. ä. fader till många. D. ä. furstinna.

and all the men of his house, both those born in the house, and those bought with money of foreign nations.