1 Mosebok 17
1 När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.
Abram kum sawmko neh kum ko a lo ca vaengah Abram taengla BOEIPA phoe tih, “Kai tah Tlungthang Pathen ni. Kai mikhmuh ah pongpa lamtah cuemthuek la om lah.
2 Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.»
Ka paipi he kamah laklo neh nang laklo ah ka khueh vetih nang te muep muep kam ping sak ni,” a ti nah.
3 Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:
Te dongah Abram loh a hmai laa bakop hatah Pathen loh,
4 »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk.
“Kai khaw he, nang taengah ka paipiaom vanbangla namtom hlangping kah a napa lana om ni.
5 Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.
Nang he namtom hlangping kah a napa la kan khueh coeng dongah na ming khaw Abram la n'khue voel mahpawh. Tedae nang mingte Abraham la om pawn ni.
6 Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.
Nang te muep muep kan pungtai sak vetih namtomrhoek la kan khueh ni. Te vaengah nang taeng lamkah manghai rhoek ha thoeng ni.
7 Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;
Te vaengah ka paipi he kamah laklo neh nang lakloah khaw, nang phoeikah na tiingan, amih kah cadilcahma lakloah kumhal paipi la ka thoh ni. Nang ham neh nang phoeikah na tiingan ham Pathen la ka om ni.
8 och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.
Te vaengah na lampahnah khohmuen Kanaan kho pum te kumhal khohut la nang neh nang phoeikah na tiingan taengah kam paek vetih amih taengah Pathen la ka om ni “a ti nah.
9 Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.»
Te phoeiah Pathen loh Abraham taengah, “Te dongah ka paipi he nang namah ham khaw, nang phoeikah na tiingan ham khaw, amih kah cadilcahma ham khaw ngaithuen.
10 Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;
Ka paipi he kamah laklo neh nang laklo ah khaw, nang phoeikah na tiingan lakloah ngaithuen vetih nangmih khuikah tongpa boeih te yahhmui rhet pah.
11 på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.
Te dongah yahhmui na rhet vaengkah na yahhmui saa te kai laklo neh nang laklo kah paipi miknoek la om ni.
12 Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd.
Te phoeiah nangmih khuikah neh na cadilcahma, im kah cahlah, neh namah tiingan lamkah pawttih tangka neh na lai kholong ca boeih khuikah tongpa boeih loh hnin rhet a lo ca vaengah yahhmui rhet saeh.
13 Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund.
Na im kah cahlah long khaw, na tangka neh na lai long khaw, yahhmui a rhet rhoela a rhet daengah ni ka paipi loh na pumsa dongah kumhal paipi laa om eh.
14 Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.»
Tedae amah kah yahhmui saa aka rhet mueh tongpa pumdul te tah ka paipia kak sak dongah a pilnamkhui lamkah tekah hinglu te khoe saeh,” a ti nah.
15 Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.
Te phoeiah Pathen loh Abraham taengah, “Na yuu Sarai amah ming neh na khue mahpawh. Anih ming Sarah te Sarai yuengla om coeng.
16 Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»
Anih khaw yoethen ka paek vetih anih rhang neh nang ham capa khaw kan paek ni. Anih yoethen ka paek vetih namtom la coeng ni. Pilnam rhoek kah manghai rhoek khaw anih khui lamkah ha thoeng uh ni,” a ti nah.
17 Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»
Te vaengah Abraham tah a maelhmai neh bakop tih a nueih doela a lungbuei khuiah, “Kum yakhat pa loh a sak vetih kum sawmko nu Sarah loh ca a cun koinih?” a ti.
18 Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför dig!»
Te dongah Abraham loh Pathen taengah, “Na hmai ah Ishmael mah hing mai koinih,” a ti nah.
19 Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.
Tedae Pathen loh, “Thuem ngawn dae na yuu Sarah loh nang ham capa han cun vetih a ming te Isaakna sui ni. Ka paipi khaw anih neh anih phoeikah a tiingan ham dungyan paipi la ka thoh ni.
20 Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk.
Tedae Ishmael ham khaw ka yaak ngawn ne. Anih khaw yoethen ka paek vetih ka pungtai sak ni. Muep muep ka ping sak phoeiah khoboei hlai nit a sak vetih pilnu la ka khueh ni.
21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.»
Tedae ka paipi he Isaak taengah ni ka thoh eh. Anihte hmai kum kah tahae khoning vaengah Sarah loh nang hamlaa cun ni,” a ti nah.
22 Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
Anih taengah thui ham te a khah van neh Pathen khaw Abraham taeng lamkah nong.
23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.
Te dongah Abraham loh a capa Ishmael khaw, a im kah cahlah boeih khaw, Abraham imkhui tongparhoek khuikah a tangka neh a lai tongpa boeih te a khuen tih Pathenloh a thui bangla amah khohnin van ah amih kah yahhmui saa tea rhet pah.
24 Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.
Te dongah Abraham loh a yahhmui saaa rhet vaengah kum sawmko neh kum ko lo ca coeng.
25 Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.
A capa Ishmael khaw kum hlai thum a lo ca vaengah a yahhmui saa tea rhet pah.
26 På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
Tekah khohnin van ah Abraham neh a capa Ishmael te yahhmui rhet pah la om.
27 och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom. D. ä. fader till många. D. ä. furstinna.
Te phoeiah a im kah hlang boeih, im kah cahlah neh kholong ca tangka neh a lai te khaw amah neh yahhmui a rhet uh.
