< 1 Mosebok 15 >

1 En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.»
After these things the word of the LORD came to Abram in a vision, saying, Fear not, Abram: I am thy shield, and thy exceeding great reward.
2 Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.»
And Abram said, LORD God, what wilt thou give me, seeing I go childless, and the heir of my house is this Eliezer of Damascus?
3 Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»
And Abram said, Behold, to me thou hast given no seed: and, lo, one born in my house is my heir.
4 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.»
And, behold, the word of the LORD came to him, saying, This shall not be thy heir; but he that shall come forth out of thy own loins shall be thy heir.
5 Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.»
And he brought him forth abroad, and said, Look now toward heaven, and count the stars, if thou art able to number them: and he said to him, So shall thy seed be.
6 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.
And he believed in the LORD; and he counted it to him for righteousness.
7 Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.»
And he said to him, I am the LORD that brought thee out of Ur of the Chaldees, to give thee this land to inherit it.
8 Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?»
And he said, Lord GOD, by what shall I know that I shall inherit it?
9 Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.»
And he said to him, Take me an heifer of three years old, and a female goat of three years old, and a ram of three years old, and a turtledove, and a young pigeon.
10 Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.
And he took to him all these, and divided them in the midst, and laid each piece one against another: but the birds he did not divide.
11 Och rovfåglar slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
And when the fowls came down upon the carcases, Abram drove them away.
12 När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.
And when the sun was going down, a deep sleep fell upon Abram; and, lo, an horror of great darkness fell upon him.
13 Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»
And he said to Abram, Know certainly that thy seed shall be a stranger in a land that is not theirs, and shall serve them; and they shall afflict them four hundred years;
14 Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
And also that nation, which they shall serve, will I judge: and afterward shall they come out with great substance.
15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.
And thou shalt go to thy fathers in peace; thou shalt be buried in a good old age.
16 Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»
But in the fourth generation they shall come here again: for the iniquity of the Amorites is not yet full.
17 Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.
And it came to pass, that, when the sun had gone down, and it was dark, behold a smoking furnace, and a burning lamp that passed between those pieces.
18 På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:
In that same day the LORD made a covenant with Abram, saying, To thy seed have I given this land, from the river of Egypt to the great river, the river Euphrates:
19 kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
The Kenites, and the Kenizzites, and the Kadmonites,
20 hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
And the Hittites, and the Perizzites, and the Rephaims,
21 amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»
And the Amorites, and the Canaanites, and the Girgashites, and the Jebusites.

< 1 Mosebok 15 >