1 Mosebok 11
1 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
Erat autem terra labii unius, et sermonum eorumdem.
2 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
Cumque proficiscerentur de oriente, invenerunt campum in terra Sennaar, et habitaverunt in eo.
3 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
Dixitque alter ad proximum suum: Venite, faciamus lateres, et coquamus eos igni. Habueruntque lateres pro saxis, et bitumen pro caemento:
4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
et dixerunt: Venite, faciamus nobis civitatem et turrim, cuius culmen pertingat ad caelum: et celebremus nomen nostrum antequam dividamur in universas terras.
5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
Descendit autem Dominus ut videret civitatem et turrim, quam aedificabant filii Adam,
6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
et dixit: Ecce, unus est populus, et unum est labium omnibus: coeperuntque hoc facere, nec desistent a cogitationibus suis, donec eas opere compleant.
7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»
Venite igitur, descendamus, et confundamus ibi linguam eorum, ut non audiat unusquisque vocem proximi sui.
8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
Atque ita divisit eos Dominus ex illo loco in universas terras, et cessaverunt aedificare civitatem.
9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
Et idcirco vocatum est nomen eius Babel, quia ibi confusum est labium universae terrae: et inde dispersit eos Dominus super faciem cunctarum regionum.
10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
Hae sunt generationes Sem: Sem erat centum annorum quando genuit Arphaxad, biennio post diluvium.
11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
Vixitque Sem postquam genuit Arphaxad, quingentis annis: et genuit filios et filias.
12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
Porro Arphaxad vixit triginta quinque annis, et genuit Sale.
13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
Vixitque Arphaxad postquam genuit Sale, trecentis tribus annis: et genuit filios et filias.
14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
Sale quoque vixit triginta annis, et genuit Heber.
15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
Vixitque Sale postquam genuit Heber, quadringentis tribus annis: et genuit filios et filias.
16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
Vixit autem Heber triginta quattuor annis, et genuit Phaleg.
17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
Et vixit Heber postquam genuit Phaleg, quadringentis triginta annis: et genuit filios et filias.
18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
Vixit quoque Phaleg triginta annis, et genuit Reu.
19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
Vixitque Phaleg postquam genuit Reu, ducentis novem annis, et genuit filios et filias.
20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
Vixit autem Reu triginta duobus annis, et genuit Sarug.
21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
Vixit quoque Reu postquam genuit Sarug, ducentis septem annis: et genuit filios et filias.
22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
Vixit vero Sarug triginta annis, et genuit Nachor.
23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
Vixitque Sarug postquam genuit Nachor, ducentis annis: et genuit filios et filias.
24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
Vixit autem Nachor viginti novem annis, et genuit Thare.
25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
Vixitque Nachor postquam genuit Thare, centum decem et novem annis: et genuit filios et filias.
26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
Vixitque Thare septuaginta annis, et genuit Abram et Nachor, et Aran.
27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
Hae sunt autem generationes Thare: Thare genuit Abram, Nachor, et Aran. Porro Aran genuit Lot.
28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
Mortuusque est Aran ante Thare patrem suum, in terra nativitatis suae in Ur Chaldaeorum.
29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
Duxerunt autem Abram et Nachor uxores: nomen uxoris Abram, Sarai: et nomen uxoris Nachor, Melcha filia Aran patris Melchae, et patris Ieschae.
30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
Erat autem Sarai sterilis, nec habebat liberos.
31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
Tulit itaque Thare Abram filium suum, et Lot filium Aran, filium filii sui, et Sarai nurum suam, uxorem Abram filii sui, et eduxit eos de Ur Chaldaeorum, ut irent in terram Chanaan: veneruntque usque Haran, et habitaverunt ibi.
32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran. Hebr balál.
Et facti sunt dies Thare ducentorum quinque annorum, et mortuus est in Haran.
