1 Mosebok 11
1 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
Es hatte aber alle Welt einerlei Zunge und Sprache.
2 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
Da sie nun zogen gen Morgen, fanden sie ein eben Land im Lande Sinear und wohneten daselbst,
3 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
und sprachen untereinander: Wohlauf, laßt uns Ziegel streichen und brennen! Und nahmen Ziegel zu Stein und Ton zu Kalk
4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
und sprachen: Wohlauf, laßt uns eine Stadt und Turm bauen, des Spitze bis an den Himmel reiche, daß wir uns einen Namen machen; denn wir werden vielleicht zerstreuet in alle Länder.
5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
Da fuhr der HERR hernieder, daß er sähe die Stadt und Turm, die die Menschenkinder baueten.
6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
Und der HERR sprach: Siehe, es ist einerlei Volk und einerlei Sprache unter ihnen allen, und haben das angefangen zu tun; sie werden nicht ablassen von allem, das sie vorgenommen haben zu tun.
7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»
Wohlauf, laßt uns herniederfahren und ihre Sprache daselbst verwirren, daß keiner des andern Sprache vernehme.
8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
Also zerstreuete sie der HERR von dannen in alle Länder, daß sie mußten aufhören, die Stadt zu bauen.
9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
Daher heißt ihr Name Babel, daß der HERR daselbst verwirret hatte aller Länder Sprache und sie zerstreuet von dannen in alle Länder.
10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
Dies sind die Geschlechter Sems: Sem war hundert Jahre alt und zeugete Arphachsad, zwei Jahre nach der Sintflut;
11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
und lebte danach fünfhundert Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
Arphachsad war fünfunddreißig Jahre alt und zeugete Salah;
13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
und lebte danach vierhundertunddrei Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
Salah war dreißig Jahre alt und zeugete Eber;
15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
und lebte danach vierhundertunddrei Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
Eber war vierunddreißig Jahre alt und zeugete Peleg;
17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
und lebte danach vierhundertunddreißig Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
Peleg war dreißig Jahre alt und zeugete Regu;
19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
und lebte danach zweihundertundneun Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
Regu war zweiunddreißig Jahre alt und zeugete Serug;
21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
und lebte danach zweihundertundsieben Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
Serug war dreißig Jahre alt und zeugete Nahor;
23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
und lebte danach zweihundert Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
Nahor war neunundzwanzig Jahre alt und zeugete Tharah;
25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
und lebte danach hundertundneunzehn Jahre und zeugete Söhne und Töchter.
26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
Tharah war siebenzig Jahre alt und zeugete Abram, Nahor und Haran.
27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
Dies sind die Geschlechter Tharahs: Tharah zeugete Abram, Nahor und Haran. Aber Haran zeugete Lot.
28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
Haran aber starb vor seinem Vater Tharah in seinem Vaterland zu Ur in Chaldäa.
29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
Da nahmen Abram und Nahor Weiber. Abrams Weib hieß Sarai und Nahors Weib Milka, Harans Tochter, der ein Vater war der Milka und der Jiska.
30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
Aber Sarai war unfruchtbar und hatte kein Kind.
31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
Da nahm Tharah seinen Sohn Abram und Lot, seines Sohns Harans Sohn, und seine Schnur Sarai, seines Sohns Abrams Weib, und führete sie von Ur aus Chaldäa, daß er ins Land Kanaan zöge; und sie kamen gen Haran und wohneten daselbst.
32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran. Hebr balál.
Und Tharah ward zweihundertundfünf Jahre alt und starb in Haran.
