Galaterbrevet 1
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
Павел апостол (не від людей і не через чоловіка, а через Ісуса Христа й Бога Отця, що воскресив Його з мертвих),
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
і все браттє, що зо мною, церквам Галацьким:
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
Благодать вам і мир од Бога Отця і від Господа вашого Ісуса Христа,
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. (aiōn g165)
що віддав себе за гріхи наші, щоб збавити нас від сього віку лукавого, по волї Бога й Отця нашого, (aiōn g165)
котрому слава на віки вічні. Амінь. (aiōn g165)
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
Дивуюсь, що так скоро одвернулись від покликавшого вас благодаттю Христовою на друге благовістє.
7 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
Воно то не друге, та в такі, що вами колотять, і хочуть перевернути благовістє Христове.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
Та, коли б і ми або ангел з неба проповідував вам більш того, що ми проповідували вам, нехай буде анатема.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
Як перше рекли ми, так і тепер глаголю: коли хто благовіствує вам більш того, що ви прийняли, нехай буде анатема.
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
Бо чи людей я тепер впевняю (шукаю), чи Бога? чи людям шукаю вгодити? Бо коли б я ще людям угождав, то не був би слугою Христовим.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
Звіщаю ж вам, браттє, що благовістє, благовіщене від мене, не єсть по чоловіку.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
Анї бо від чоловіка не прийняв я його, анї не навчивсь, а через одкриттє Ісуса Христа.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
Чували бо про життє мов колись у Жидівстві, що без міри гонив я церкву Божу, та руйнував її,
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
і передував я в Жидівстві перед многими ровесниками народу мого, будучи аж надто ревнителем отцївських моїх переказів.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
Як же зводив Бог, що вибрав мене від утроби матери моєї, і покликав мене благодаттю своєю,
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
відкрити в менї Сина свого, щоб я благовіствував Його між поганами, то зараз не радивсь я з тїлом і кровю,
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
анї не вийшов у Єрусалим до тих, що були апостолами перш мене, а пійшов у Аравию, та й знов вернувсь у Дамаск.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
Потім через три роки пійшов я в Єрусалим, щоб побачитись із Петром, і пробув у нього пятнайцять день.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
Инших же апостолів я не видїв, тільки Якова, брата Господнього.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
Що ж пишу до вас, ось вам перед Богом, що не обманюю.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
Потім ходив я в сторони Сирські і Киликийські,
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
був же незнаний лицем церквам Жидівським у Христї,
23 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.»
а тільки чували, що гонивший нас колись тепер благовіствуе віру, що колись руйнував,
24 Och de prisade Gud för min skull.
і прославляли у мені Бога.
