Galaterbrevet 1
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
Paul, an apostle—not from men, nor through man, but through Jesus Christ, and God the Father, who raised him from the dead—
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
and all the brothers who are with me, to the assemblies of Galatia:
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
Grace to you and peace from God the Father and our Lord Jesus Christ,
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. (aiōn g165)
who gave himself for our sins, that he might deliver us out of this present evil age, according to the will of our God and Father— (aiōn g165)
to whom be the glory forever and ever. Amen. (aiōn g165)
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
I marvel that you are so quickly deserting him who called you in the grace of Christ to a different “good news”,
7 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
but there isn’t another “good news.” Only there are some who trouble you and want to pervert the Good News of Christ.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
But even though we, or an angel from heaven, should preach to you any “good news” other than that which we preached to you, let him be cursed.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
As we have said before, so I now say again: if any man preaches to you any “good news” other than that which you received, let him be cursed.
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
For am I now seeking the favour of men, or of God? Or am I striving to please men? For if I were still pleasing men, I wouldn’t be a servant of Christ.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
But I make known to you, brothers, concerning the Good News which was preached by me, that it is not according to man.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
For I didn’t receive it from man, nor was I taught it, but it came to me through revelation of Jesus Christ.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
For you have heard of my way of living in time past in the Jews’ religion, how that beyond measure I persecuted the assembly of God and ravaged it.
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
I advanced in the Jews’ religion beyond many of my own age amongst my countrymen, being more exceedingly zealous for the traditions of my fathers.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
But when it was the good pleasure of God, who separated me from my mother’s womb and called me through his grace,
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
to reveal his Son in me, that I might preach him amongst the Gentiles, I didn’t immediately confer with flesh and blood,
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
nor did I go up to Jerusalem to those who were apostles before me, but I went away into Arabia. Then I returned to Damascus.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
Then after three years I went up to Jerusalem to visit Peter, and stayed with him fifteen days.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
But of the other apostles I saw no one except James, the Lord’s brother.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
Now about the things which I write to you, behold, before God, I’m not lying.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
Then I came to the regions of Syria and Cilicia.
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
I was still unknown by face to the assemblies of Judea which were in Christ,
23 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.»
but they only heard, “He who once persecuted us now preaches the faith that he once tried to destroy.”
24 Och de prisade Gud för min skull.
So they glorified God in me.
