Galaterbrevet 1
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
Hiche lekhathot hi solchah Paul, mihem lhen le mihem thuneina vanga hilou, Yeshua Christa Amatah le Yeshua athia kona kaithouva Pa Pathen pansah pa, a kon ahi.
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
Hikoma sopite ho jouse panna a Galatia houbung ho henga lemna thu kahin thot nahiuve.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
I-Pau Pathen le Pakai Yeshua Christa chun lungset le cham-lungmon napeuhen.
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. (aiōn g165)
Ichennau vannoi gitlouna a kona huhdoh ichan theina ding uvin, Pa Pathen lunggon dungjuiyin, Yeshuan ahinna eiho chonset jal'in ahungpe tan ahi. (aiōn g165)
Atonsot tonsot a dingin loupina chu Pathena hijing tahen! Amen. (aiōn g165)
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
Nangho Christa ngailutna khotona a kona, Ama a dinga nakoupau Pathena kona nakihei mang loi jengu hi kahin datmo lheh jeng nahiuvin ahi. Nangho hin lampi achombeh najuiyu ahitai.
7 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
Hinlah Kipana Thupha tahbeh chu ahitapoi. Christa chungchang thua thudih heikoi hon nangho na ngol bolu ahitai.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
Keihon nangho henga Pathen Thu kahung seiphongu kalvala Kipana Thupha chom dang khat seiya auma ahileh keiho hiuving ting ahilouleh vana kona vantil khattou hijongleh Pathen gaosapna achunga umhen.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
Keihon kaseisau kavelsei kit ahi. Nanghon nanajopsau kalvala Kipana Thupha achom seiphonga aumleh ama chu gaosap chang hen.
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
Mitmua miho seiphat hol a kahipoi, Pathena kon joh chu kahol ahi. Miho lunglhaisah ding chu kalunggon ana hitaleh keima Christa soh hilou kahi ding ahitai.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
Sopi deitahte, keiman nangho kahetchensah nomu chu Kipana Thupha thudol kaseiphong hi mihem lunggel ngaitoa kingam'a ahipoi.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
Keiman kathupohle hi mihem a kon ahipon, koiman eihil ahipoi. Chusanga, keiman Yeshua Christan kahenga aphondoh hoa kona bou kamu ahiye.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
Juda mite hou lama itobang loma katompana Pathen houbung chu keiman kanabolset hitam ti naheuve. Keiman hichu suhmanghel kanagot ahi.
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
Kapu kapaten achepiu houlam chonna lamdol a keima Judah mi kachan khompi ho sanga gamchenga chung nung joa kana hi ahi.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
Hinlah keima kapen masang jenga jong, Pathen in eilhendoh a, chule Alungsetna kidangtah a chu eikou ahi. Ajeh chu hichun Ama alung lhaisah ahi.
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
keiman Kipana Thupha Yeshua thu chu chidang namdang ho koma kaphondoh na dinga AChapa chu kahenga aphondoh ahi. Hichu ahunghi phat in, keiman mihem khattou to kihoutohna dingin kamoh kino jengpon ahi.
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
Chule keima masanga solchah himasaho to kihoutohna dingin Jerusalema kakaltou dehpoi. Chusangin, keima Arabia gam lama kachemangin chule khonungin Damascus khopia kahung kinungle kit in ahi.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
Chujou kum thum alhinin, Peter to kiheto dingin Jerusalema kaga chetouvin, chule amato chun ni som le nga kaumkhomin ahi.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
Hiche pet a chu seijui dang kakimupi khat chu Pakai sopipa Jacob chu ahibouve.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
Keiman Pathen masanga nahenguva kahinjih a kaphondoh hohi jou apangpoi.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
Hiche kagavil jou chun keima Sahlamsang Syria le Cilicia gam sunga kagalut in ahi.
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
Chule hiche pet achu Judea gam'a houbung ho chun keima einahetchen loulaiyu ahi.
23 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.»
Amahon miho seinaa ahet u chu, “Eiho eigimbol hesohpau chun asuhmang got tahsan chu tun aseiphong tai” tin aseiyuve.
24 Och de prisade Gud för min skull.
Chule amahon keima jal'in Pathen avahchoiyun ahi.
