Galaterbrevet 3
1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
O foolish Galatians, who hath bewitched you, that ye should not obey the truth, before whose eyes Jesus Christ hath been clearly set forth, crucified among you?
2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
This only would I learn from you, Received ye the Spirit by the works of the law, or by the hearing of faith?
3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
Are ye so foolish? having begun in the Spirit, are ye now made perfect by the flesh?
4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
Have ye suffered so many things in vain? if it is yet in vain.
5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
He therefore that ministereth to you the Spirit, and worketh miracles among you, doeth he this by the works of the law, or by the hearing of faith?
6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
Even as Abraham believed God, and it was accounted to him for righteousness.
7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
Know ye therefore that they who are of faith, the same are the children of Abraham.
8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
And the scripture, foreseeing that God would justify the Gentiles through faith, preached before the gospel to Abraham, saying, In thee shall all nations be blessed.
9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
So then they who are of faith are blessed with faithful Abraham.
10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
For as many as are of the works of the law are under the curse: for it is written, Cursed is every one that continueth not in all things which are written in the book of the law to do them.
11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
But that no man is justified by the law in the sight of God, is evident: for, The just shall live by faith.
12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
And the law is not of faith: but, The man that doeth them shall live by them.
13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
Christ hath redeemed us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree:
14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith.
15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
Brethren, I speak after the manner of men; Though it is but a man’s covenant, yet if it is confirmed, no man setteth it aside, or addeth to it.
16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
Now to Abraham and his seed were the promises made. He saith not, And to seeds, as of many; but as of one, And to thy seed, which is Christ.
17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
And this I say, that the covenant, that was confirmed before by God in Christ, the law, which was four hundred and thirty years after, cannot set it aside, that it should make the promise of no effect.
18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
For if the inheritance is by the law, it is no more by promise: but God gave it to Abraham by promise.
19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
What purpose then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator.
20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
Now a mediator is not a mediator of one, but God is one.
21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
Is the law then against the promises of God? By no means: for if there had been a law given which could have given life, verily righteousness should have been by the law.
22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
But the scripture hath concluded all under sin, that the promise by faith of Jesus Christ might be given to them that believe.
23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
But before faith came, we were kept under the law, shut up to the faith which should afterwards be revealed.
24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
Therefore the law was our schoolmaster to bring us to Christ, that we might be justified by faith.
25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
But after faith is come, we are no longer under a schoolmaster.
26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
For ye are all children of God by faith in Christ Jesus.
27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
For as many of you as have been baptized into Christ have put on Christ.
28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
There is neither Jew nor Greek, there is neither bond nor free, there is neither male nor female: for ye are all one in Christ Jesus.
29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
And if ye are Christ’s, then are ye Abraham’s seed, and heirs according to the promise.
