Galaterbrevet 3

1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

O thoughtless Galatians! who hath bewitched you, —before whose very eyes, Jesus Christ, was openly set forth as a crucified one?

2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?

This only, am I wishing to learn from you: —by works of law, received ye, the Spirit? or by a believed report?

3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?

So thoughtless, are ye? Having made a beginning in Spirit, are ye, now, in flesh, to be made complete?

4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?

Such things, suffered ye, in vain, —if at least [it is] even in vain?

5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,

He then who was supplying unto you the Spirit, and energising mighty works among you, by works of law, or by a believed report [did he it]?

6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

Even as Abraham—believed in God, and it was reckoned unto him as righteousness.

7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

Be taking note, therefore—that, they who are of faith, the same, are, sons, of Abraham;

8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»

And, the scripture, foreseeing, that, by faith, God would declare the nations righteous, fore-announced the good news unto Abraham, saying, All the nations shall be blessed in thee.

9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

So then, they who are of faith, are blessed with believing Abraham;

10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»

For, as many as are of works of law, are, under a curse, —for it is written—Accursed, is everyone that continueth not in all things that are written in the book of the law to do them.

11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»

Moreover, that, in law, no one, is declared righteous with God, [is] evident, —because, The righteous one, by faith, shall live;

12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»

And, the law, is not of faith, but—he that hath done them, shall live in them,

13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»

Christ, hath redeemed, us, out of the curse of the law, having become, in our behalf, a curse; —because it is written—Cursed, is every one that hangeth upon a tree; —

14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

In order that, unto the nations, the blessing of Abraham, might come about in Jesus Christ, —in order that, the promise of the Spirit, we might receive through means of the faith.

15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.

Brethren! in human fashion, am I speaking: yet still, a man’s confirmed covenant, no one setteth aside or addeth unto:

16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.

Now, unto Abraham, were spoken the promises—and unto his seed; —He saith not—and unto thy seeds, as of many, but, as of one—and unto thy seed, which is Christ:

17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.

And, this, I say—a covenant previously confirmed by God, the law which, after four hundred and thirty years, hath been brought into being, doth not annul, so as to do away with the promise.

18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

For, if, by law, is the inheritance, it is, no longer, by promise; but, unto Abraham, through promise, hath God favoured it.

19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

Why, then, the law? Because of the transgressions, it was added, until such time as the seed should come, unto whom the promise had been made, and was given in charge through messengers, at the hand of a mediator;

20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

Now, a mediator, is not [a mediator] of one, but, God, is, one.

21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.

Is, the law, then, against the promises [of God]? Far be it! For, if a law had been given, which had been able to give life, verily, in law, would have been our righteousness;

22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

But the Scripture, did shut up, all things, under sin, that, the promise by faith in Jesus Christ, might be given to them who have faith,

23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.

Before the coming of the faith, however, under law, were we being kept in ward, being shut up unto the faith which should afterwards, be revealed.

24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.

So that, the law, hath proved, our tutor, training us, for Christ, in order that, by faith, we might be declared righteous;

25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.

But, the faith having come, no longer, are we, under a tutor; —

26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

For ye, all, are, sons of God, through the faith in Christ Jesus;

27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

For ye, as many as, into Christ, have been immersed, have put Christ, on:

28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.

There cannot be Jew or Greek, there cannot be bond or free, there cannot be male and female, for, all ye, are one, in Christ Jesus:

29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

Now, if, ye, are of Christ, by consequence ye are, Abraham’s seed, according to promise, heirs.