Galaterbrevet 2
1 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.
Fourteen years after, I went up again to Jerusalem with Barnabas, and took Titus also with me.
2 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.
But I went up according to a divine revelation, and laid before them the gospel which I preach among the gentiles: though privately to those of note, least I should run, or had run in vain.
3 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.
But even Titus, who was with me, being a Greek, was not compelled to be circumcised;
4 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.
and that because of the false brethren clandestinely introduced, who had crept in as spies upon our liberty, which we have in Christ Jesus, that they might bring us into bondage:
5 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.
to whom we yielded no submission, not even for an hour; that the truth of the gospel might continue with you.
6 Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.
And as to those who seemed to be men of note, whatever they were, it is all one to me, (God accepteth no man's person) for even these eminent persons added nothing more to me.
7 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --
But on the contrary, seeing that I was intrusted with the gospel of uncircumcision, as Peter was with that of the circumcision;
8 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --
(for He who wrought effectually in Peter as to the apostleship of the circumcision, wrought effectually also in me as to the gentiles: )
9 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.
and knowing the grace which was given to me; James, and Cephas, and John, who seemed to be pillars of the church, gave to me and Barnabas the right hands of fellowship; that we should go to the gentiles, and they to the circumcision.
10 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.
Only desiring that we would remember the poor: which I also was forward to do.
11 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.
But when Peter came to Antioch, I withstood him to the face, because he was indeed to be blamed.
12 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.
For before certain men came from James, he did eat with the gentiles; but when they were come, he withdrew and separated himself, fearing those of the circumcision.
13 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
And the rest of the Jews dissembled also with him; so that Barnabas too was carried away with their dissimulation.
14 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»
But when I saw that they walked not uprightly according to the truth of the gospel, I said to Peter before them all, ---If thou, who art a Jew, livest sometimes after the manner of the gentiles, and not like the Jews, why dost thou now in a manner compel the gentiles to judaize?
15 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;
We, who are Jews by birth, and not sinners of the gentiles,
16 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.
knowing that a man is not justified by the works of the law, but by faith in Jesus Christ, even we have believed in Christ Jesus, that we might be justified by faith in Christ, and not by the works of the law: for by the works of the law shall no flesh be justified.
17 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!
But if while we seek to be justified by Christ, we ourselves also are found sinners, is Christ therefore the minister of sin?
18 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.
God forbid. And if I build again the same things which I demolished, I shew myself a transgressor: for I through the law am dead to the law,
19 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
that I might live unto God.
20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
I am crucified with Christ; yet I live, though no longer I, but Christ liveth in me: and the life which I now live in the flesh, I live by faith in the Son of God, who loved me, and gave up himself for me.
21 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.
I do not frustate the grace of God: for if righteousness be by the law, then Christ died in vain.
