Galaterbrevet 2

1 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.

Fourteen years later I went up to Jerusalem again, with Barnabas, taking Titus along as well.

2 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.

I went on the basis of a revelation and set before them [the main apostles] the Gospel that I proclaim among the nations/Gentiles.—Now I did this privately to those with influence, lest somehow I might run, or had run, in vain.

3 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.

However, not even Titus, who was with me, was compelled to be circumcised, for being a Greek.

4 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.

This came up because of the false brothers who were smuggled in (who stole in to spy out our freedom, that we have in Christ Jesus, so as to reduce us to slavery),

5 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.

to whom we did not yield, even for a moment, so that the truth of the Gospel might continue with you.—

6 Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.

Now from those who seemed to be important (whatever they were makes no difference to me; God shows favoritism to no man)—those with influence contributed nothing to me,

7 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --

but on the contrary, upon seeing that I had been entrusted with the Gospel for the uncircumcised, just as was Peter for the circumcised

8 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --

(for He who was at work with Peter for the apostleship to the circumcised was also at work with me for that to the uncircumcised),

9 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.

and upon perceiving the grace that had been given to me, James and Cephas and John, those reputed to be pillars, gave me and Barnabas the right hand of fellowship, that we should go to the Gentiles, while they to the Jews.

10 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.

They did ask us to keep remembering the poor, the very thing I also was eager to do.

11 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.

But, when Peter came to Antioch, I opposed him to his face, because he was blameworthy.

12 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.

Before certain men came from James, he used to eat with the Gentiles; but when they came he began to draw back and separate himself, fearing those of the circumcision party.

13 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.

And the rest of the Jews played the hypocrite with him as well, so that even Barnabas was carried away with their hypocrisy.

14 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»

So when I saw that they were not walking straight according to the truth of the Gospel, I said to Peter in front of them all: “If you, being a Jew, live like a Gentile and not like a Jew, why do you compel the Gentiles to live like Jews?

15 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;

We natural Jews (and not ‘Gentile sinners’),

16 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.

knowing that a man is not justified by the works of the law but by faith in Jesus Christ, we ourselves have believed into Christ Jesus, so as to be justified by faith in Christ and not by works of the law; because no one will be justified by works of law.

17 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!

But if while seeking to be justified in Christ we ourselves were discovered to be sinners, then is Christ a minister of sin? Of course not!

18 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.

“Now if I rebuild the things that I destroyed, I acknowledge that I am a transgressor.

19 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,

For through the law I died to the law in order to live to God.

20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.

I have been crucified with Christ, so it is no longer I who live but Christ lives in me; what I now live in this body I live by faith in the Son of God, who loved me and gave Himself in my place.

21 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

I do not nullify the grace of God; for if righteousness is through the law, then Christ died for nothing!”