Galaterbrevet 2
1 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.
Then after fourteen years I went up again to Jerusalem with Barnabas, having taken along Titus also.
2 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.
And I went up according to revelation, and I declared to them the good news that I preach among the Gentiles, but privately to those who were of repute, lest somehow I might be running or ran in vain.
3 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.
But not even Titus with me, being a Greek, was compelled to be circumcised.
4 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.
But that issue was because of those false brothers smuggled in, who sneaked in to spy out our liberty that we have in Christ Jesus, so that they might enslave us,
5 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.
to whom we yielded in subjection not even for an hour, so that the truth of the good news might continue with you.
6 Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.
But from those who were reputed to be something (what kind they were formerly, it makes no difference to me, God does not accept a personage of man), for those who were of repute added nothing to me,
7 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --
but to the contrary, when they saw that I was entrusted with the good news for men of uncircumcision, as Peter for men of circumcision
8 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --
(for he who was working in Peter for the apostleship for men of circumcision was also working in me for the Gentiles),
9 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.
and James and Cephas and John, those who were reputed to be pillars, when they understood the grace that was given to me, they gave to me and Barnabas the right hands of fellowship. So that we were for the Gentiles, and they for men of circumcision,
10 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.
only that we should remember the poor, which this same thing I also was eager to do.
11 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.
But when Peter came to Antioch I opposed him to the face, because he was blameworthy.
12 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.
For before certain men came from James he ate together with the Gentiles, but when they came, he withdrew and separated himself, fearing men of circumcision.
13 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
And the other Jews also joined in hypocrisy with him, so that even Barnabas went along with their hypocrisy.
14 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»
But when I saw that they did not walk uprightly toward the truth of the good news, I said to Peter before all, If thou being a Jew, live as a Gentile and not as a Jew, why do thou compel the Gentiles to live as Jews?
15 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;
We are Jews by nature and not sinful men of the Gentiles,
16 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.
knowing that a man is not made righteous from works of law, instead through faith of Jesus Christ. And we believed in Christ Jesus, so that we might be made righteous from faith of Christ, and not from works of law, because no flesh will be made righteous from works of law.
17 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!
But if, while seeking to be made righteous in Christ, we ourselves were also found sinful, then is Christ an aide of sin? May it not happen!
18 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.
For if I build again these things that I tore down, I demonstrate myself a transgressor.
19 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
For I, through law, died to law, so that I might live to God.
20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
I have been crucified with Christ, and I no longer live, but Christ lives in me. And what I now live in flesh I live by the faith of the Son of God who loved me and gave himself up for me.
21 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.
I do not disregard the grace of God, for if righteousness is through law, then Christ died in vain.
