Galaterbrevet 1
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
Nne a Pauli ntume, nangatumwa na bhandunji, ikabhe na a Yeshu Kilishitu na Atati a Nnungu, bhaayushiye a Yeshu bhakaweje,
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
na ashaalongo bhowe bhalinginji pamo na nne tunakunjumushilanga mmanganyanji bha makanisha ga ku Galatia.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
Tunakunnjujilanga nema na ulele kwa Atati a Nnungu na ku Bhakulungwa bhetu a Yeshu Kilishitu.
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. (aiōn g165)
A Yeshu bhashinkwiishoya bhayene, kwa ligongo lya ilebho yetu nkupinga bhatutapule na ya nyata ya nshilambolyo mututama muno, malinga shibhapinjile Ainabhetu bhetu a Nnungu. (aiōn g165)
Ukonjelo gowe ubhe na bhenebho pitipiti, nneyo peyo. (aiōn g165)
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
Ngunakunkanganigwanga, pabha shangupe nnakwalekanga bhene bhanshemilenje kwa mboka ya a Kilishitu, nitendebhushila ngani ja mmbone jina pe.
7 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
Numbe nngabha jipali ngani ja mmbone jina, ikabhe bhapali bhandunji bhakumpuganyanga nkupinga bhajipuganyanje Ngani ja Mmbone ja a Kilishitu.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
Ikabheje, nkali ibhaga jwa munkumbi gwetu eu malaika jwa kunnungu, shannungushiyanje ngani jojowe jikalandana na jene jitunnungushiyenje uwe, aloshwe na a Nnungu.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
Malinga shitwammalanjilenje, tunabhujila kabhili nnaino, mundu jojowe akunnungushiyanga ngani jina jojowe jikalandana na jene jintupilikenenje uwe, aloshwe!
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
Bhai nnaino nguloleya kupingwa na bhandunji eu na a Nnungu? Eu ngupinga kwiikonjeleya ku bhandunji? Kaliji nneyo, nne nganabhe ntumishi jwa a Kilishitu.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
Ashaalongo ajangunji pungupinga mmanyanje kuti, ngani jininnungushiyenje jangakopoka kubhandunji.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
Pabha nangaposhela wala kujiganywa naka mundu, ikabhe a Yeshu Kilishitu bhayene ni bhang'ibhulile.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
Na mwapilikenenje ngani jangu ga punaliji bhukala mundu jwa dini ja Shiyaudi, kuti natendaga shimwa na likanisha lya a Nnungu kwa kaje, kuishila pa pinga kwaamaliyanga.
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
Kwa nneyo njinkwiishimilika na dini ja Shiyaudi kwa kaje, kupunda ashaambwana ajangunji bhowe, nikagulila malajilo ga ashaambuje kwa kaje.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
Ikabheje nne nganabhe bhelekwa, a Nnungu bhashinkung'agula kwa nema jabho kwa pinga kwabho.
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
Bhakatumbilileje kung'ibhulila ga Bhanabhabho, nkupinga naalungushiyanje bhandu bhangalinginji Bhayaudi ga ngani jabho. Kwa nneyo nangabhuya kuka mundu jojowe,
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
wala nangajomboka kwenda ku Yelushalemu kubhalinginji mitume bha ntai bhaagwilwenje nne nganabhe agulwa, ikabhe guniijendele ku Alabhia, kungai gumujile kabhili ku Dameshiki.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
Ikapiteje yaka itatu, gunyombweshe kwenda ku Yelushalemu kuumanyigana na a Kepa, gundemi kunngwabho mobha likumi limo na nng'ano.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
Ikabheje nangammona ntume juna, ikabhe a Yakobho, apwabho Bhakulungwa bhetu.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
Gene gungunjandishilanga gano a Nnungu bhagamanyi kuti nngabha ga unami.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
Kungai gumbite ilambo ya ku Shilia na ku Kilikia.
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
Ikabheje gene mobhago nne ngamanyikanaga munkumbi gwa bhakilishitu bha ku Yudea.
23 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.»
Ikabhe, pabha bhapilikenenje kuti, “Bhene bhandu bhatupotekaga bhukala, nnaino bhanalunguya ngulupai jila jibhalingaga kujibhulaga bhukala jila.”
24 Och de prisade Gud för min skull.
Gubhaalumbililenje a Nnungu, ga ligongo lyangu nne.
