Esra 4

1 Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempel åt HERREN, Israels Gud,

Hanki Judane Benzameni naga'mokizmi ha' vahe'mo'zama antahizama, kinafinti'ma atre'za e'naza vahe'mo'za Ra Anumzana Israeli vahe'mokizmi Anumzamofo mono noma ete eme negize nanekema nentahi'za,

2 gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: »Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka eder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid då den assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit.»

zamagra Zerubabelinte'ene Israeli naga nofite'ma ugagotama hu'naza vahete vu'za amanage hu'naze, Asiria kini ne' Esarhadoni'ma tavreno ama mopafima eme tantegetama mani'nonteti'ma eno meninte'ma eana, tamagrama nehazaza huta tamagri Anumzantera monora hunenteta, Kresramana vunentonanki, tatrenketa tamaza huta mono nona kimaneno.

3 Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: »Det är icke tillbörligt att I tillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för oss själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud, såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.»

Hianagi Zerubabeli'ene Jeshua'ene Israeli naga nofite'ma ugota hu'naza kva vahe'mo'zanena amanage hu'za zamasami'naze, tagri Ra Anumzamofo mono nona taza huta onkigahaze. Pesia kini ne' Sairusi'ma hurante'nea kante amage anteta, Ra Anumzana Israeli vahe'mota Anumzamofo mono nona tagrake'za kigahune.

4 Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll och de avskräcktes från att bygga vidare.

Hagi anagema hazage'za ana mopafima ko'ma mani'naza vahe'mo'za, Juda vahera zamarimpa eri haviza hu naneke nehu'za, mono no onkisazegu zamazeri koro hu naneke agafa hu'za hu'naze.

5 Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag om intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan ända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.

Ana nehu'za Pesia kini ne' Sairusi'ma kinima manino egeno, Dariusi'ma agri noma erino kinima efore'ma hia knare'ma ege'za, Juda vahera antahintahi zami'za erizazmia eri savri hanazegu, Pesia kamani eri'za vahera masave hu kazigati zago zamiza zamavare'naze.

6 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.

Hagi Ahasuerusi'ma agafa huno kinima mania knafina, ha' vahe'zamimo'za Judama nemaniza vahe'ene Jerusalema nemaniza vahekura mago havige avonkre'za kini ne' Ahasuerusina ami'naze.

7 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver och avfattat på arameiska.

Hanki henka Pesia kini ne' Artserksisi'ma kinima mania knafina, Bislamu'ma Mitredati'ma Tabeli'ene, zamagranema magokama eri'zama eneriza naga'enenki hu'za, kini ne' Artserksisina mago avonkremi'naze. Ana avoma kre'nazana Aramu zamagerupi kre'nage'za, hamprima amiza vahe'mo'za, Pesia vahe'mokizmi zamagerupi rekrahe humi'naze.

8 Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.

Hagi ana mopama ugagota huno kegavama hu'nea gavana ne' Rehumu'ene avoma kre eri'zama eneria ne' Simsaikea Jerusalema nemaniza vahe'ma keagama huzmante avona amanage huke kre atrakeno Pesia kini ne' Artserksisintega vu'ne.

9 De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna

Nagra gavana kva ne' Rehumu'nane, avoma kre eri'zama eneria ne' Simsai'ene, kema refkohu vahe'ene mago'a kagri eri'za vahe'ma tagranema eri'zama eneriza vahe'ene, Ereki vahe'ma Babiloni mopafima nemaniza vahe'ene, Elamu vahe'ma Susa ran kumate'ma nemaniza vahe'ene,

10 och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i landet på andra sidan floden o. s. v.

ko'ma hanavenentake kini ne' Asurbanipali'ma mago'a vahe'ma zamavareno Sameria ran kumapima eme zamantege'zama nemaniza vahe'ene, Yufretisi timofo kantu kazigama nemaniza vahe'mo'zane, ama avona kre atronkeno kagritega nevie.

11 Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände till konung Artasasta: »Dina tjänare, männen på andra sidan floden o. s. v.

Hanki anama kremi'naza avona amanage hu'za kremi'naze, Kini ne' Artserksisiga kagri eri'zama eneruna vahe'ma Yufretisi timofo kantu kazigama nemanuna vahe'mota musenkea atrenegantone.

12 Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna i stånd och att förbättra grundvalarna.

Kinimoka amana nanekea antahio, Juda vahe'ma kagri kumatmimpima mani'nareti'ma atre'za aza vahe'mo'za ko'ma Jerusalemi kumapima mani'ne'za kema nontahi'za, havi zmavu'avazama hu'naza vahe'mo'za e'za Jerusalemi ran kumapina nona eme ki'naze. Noma azeri oti'za tra'ama kivagama nere'za, ku'ma kegina hago huvagare'za nehaze.

13 Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt eller tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för konungarnas inkomster.

E'ina hu'negu kinimoka amagea antahio, ama ana vahe'mo'za Jerusalemi ran kuma'ma keginama huvagaresu'za takisi zagoa onkamigahaze. Ana hanageno'a zagoma nentana nompina zagoa omnena zagogura atupa hugahane.

14 Alldenstund vi nu äta palatsets salt, och det icke är tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför sända vi nu och låta konungen veta detta,

Kagrama maka zampima tazama nehana zanku tagesa nentahita, vahe'mo'zama kagri'ma kagefenkamima atre'zankura tavenosigeta ana kazigati kinimoka amana nanekea negasamune.

15 för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder, och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.

Kafahe'za ko'ma tro hu'naza zama krente'naza avontafepima kesanana, Jerusalema nemaniza vahe'mo'za kea ontahi vahe mani'neza, kini vahera ha renezmantazage'za, e'i ana zamavuzmava zanku kumazmia eme eri havizantfa hageno vahera omanitfa hu'naza kuma me'ne.

16 Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden.»

E'ina hu'negu kinimoka ama'na nanekea negasamune, zamagrama Jerusalemi ran kuma'ma eriso'ema nehu'za, kuma keginama huvagama resnagenka, Yufretisi ran timofo kantu kazigama me'nea kumatmina mago'ene kegava osugahane.

17 Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden: »Frid o. s. v.

Hanki kinimo'ma ana avoma keteno'a, amanage huno nona'a avona kre atre'ne. Kavana ne' Rehumugane avontafe'ma kre eri'zama eneria ne' Simsaigane Sameriama mani'ne'za eri'zama zamazama nehaza vahe'ene, Yufretisi rantimofo kantu kazigama nemaniza vahera musenke atreramantoe.

18 Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig.

Hanki tamagrama kre atre'naza avona nagri navure hamprite'za rekrahe hazage'na antahi'noe.

19 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter där hava anstiftats.

Anama hute'na eri'za vahe huge'za, korapa'ma fore'ma hu'nea zama krente'naza avontafepima hake'zama ke'nazana, ko'ma maniza enazaregatira kini vahe'mofo kema ontahino zamagorgama omani zamavu'zmava zamo'a meno e'nea vahe mani'naze. Hankino meninena tamagerfa huno havi vaheke ana kumapina avite'naze.

20 I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varit herrar över allt land som ligger på andra sidan floden, och skatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.

Hanki korapara hankave kini vahe'mo'za Jerusalemi kumara kegava nehu'za, Yufretisi ran timofo kantu kazigama me'nea kumatmina maka kva huzmante'nage'za, ruzante ruzante takisi zagoa zami'naze.

21 Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.

E'ina hu'negu ana vahera hanavetita zamasaminke'za Jerusalemi rankuma'ma eri oti'zama negi'za zana atre'za amne mani'nesage'na, nagrake hu izo huge, i'o hu'na anazantera hugahue.

22 Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så att skadan icke växer, konungarna till förfång.»

Hanki tamarga ame huta vutma ome ke hinke'za ana eri'zana e'ori atreho. Na'ankure tamagrama anama osnage'zama, zamagrama ome knare'ma hanageta tagra kegava huzmantegara osugahune.

23 Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.)

Hanki kini ne' Artserksisi'ma krema atre'nea avona eri'za vu'za, gavana ne' Rehumune, avontafe kre eri'zama eneria ne' Simsainte'ene, magoka eri'zama eneriza vahete'ene ana avona ome hamprizami'naze. Anama hazage'za ha'zana eri'ne'za ame hu'za Jerusalemi vu'za Juda vahemota nona onkita atreho hu'za hanaveti'za ome huzmante'naze.

24 Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och det blev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves' andra regeringsår. Se Salt i Ordförkl.

Anante Juda vahe'mo'za Ra Anumzamofo mono noma Jerusalema negiza eri'zana e'ori'za atrageno me'no eno, Pesia kini ne' Dariusi'ma kinima manino egeno nampa 2ma hia kafure ehanati'ne.