Hesekiel 5

1 Och du, människobarn, tag dig ett skarpt svärd och bruka det såsom rakkniv, och för det över ditt huvud och din haka; tag dig så en vågskål och dela det avrakade håret.

Pea ko koe, “Foha ʻoe tangata, toʻo kiate koe ha hele māsila, toʻo kiate koe ʻae tele ʻae tangata tele kava, pea ke tele ʻaki ia ho ʻulu mo hoʻo halakava: pea ke toki toʻo ʻae meʻa fakatatau ke fakamamafa mo vahevahe ʻae louʻulu.

2 En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när belägringsdagarna hava gått till ända; en tredjedel skall du taga ut och slå den med svärdet där runt omkring; och en tredjedel skall du strö ut för vinden, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem.

Te ke tutu ʻaki ʻae afi ʻa hono vahe ʻe taha ʻi he lotolotonga ʻoe kolo, ʻoka kakato ʻae ngaahi ʻaho ʻo hono kāpui: pea te ke ʻave hono vahe ʻe taha mo ke taaʻi ia ʻaki ha hele: pea ke lī hono vahe ʻe taha ke vilingia ʻi he matangi; pea te u toho ha heletā mo tuli ʻaki ʻakinautolu ʻi mui.

3 Men några få strån skall du taga undan därifrån, och dem skall du knyta in i flikarna av din mantel.

Pea te ke toʻo foki ha tuʻoni louʻulu siʻi, ʻo nonoʻo ia ʻi he kapa ʻo ho kofu.

4 Och av dessa strån skall du återigen taga några och kasta dem i elden och bränna upp dem i eld. Härifrån skall en eld gå ut över hela Israels hus.

Pea toe toʻo ia, ʻo lī ki he loto afi, ke vela ʻi he loto afi; he ko ia ʻe hoko mei ai ʻae afi ki he fale kotoa ʻo ʻIsileli.”

5 Så säger Herren, HERREN: Detta är Jerusalem, som jag har satt mitt ibland hednafolken, med länder runt däromkring.

ʻOku pehē mai ʻe Sihova ko e ʻOtua; “Ko eni ʻa Selūsalema: kuo u fokotuʻu ia ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi puleʻanga mo e ngaahi fonua ʻoku tuʻu takatakai ʻi ai.

6 Men det var gensträvigt mot mina rätter på ett ännu ogudaktigare sätt än hednafolken, och var ännu mer gensträvigt mot mina stadgar än länderna runt däromkring; ty de förkastade mina rätter och vandrade icke efter mina stadgar.

Pea kuo ne liliu mei heʻeku māʻoniʻoni ke angahala lahi hake ʻi he ngaahi puleʻanga, pea mei heʻeku ngaahi fekau, ʻo lahi hake ʻi he ngaahi fonua ʻoku tuʻu takatakai ʻiate ia: he kuo nau liʻaki ʻeku māʻoniʻoni, mo ʻeku ngaahi fekau ʻo ʻikai te nau ʻaʻeva ai.

7 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven rasat värre än hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina stadgar och icke gjort efter mina rätter, ja, icke ens gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring eder,

Ko ia ʻoku pehē ai ʻe Sihova ko e ʻOtua, koeʻuhi kuo ke fakaʻaʻau ʻo tokolahi hake ʻi he ngaahi puleʻanga ʻoku takatakai ʻiate koe, ʻo ʻikai ʻaʻeva ʻi heʻeku ngaahi fekau, pe maʻu ʻeku māʻoniʻoni, pe fai ke hangē ko e māʻoniʻoni ʻae ngaahi puleʻanga ʻoku takatakai ʻiate koe;

8 därför säger Herren, HERREN så: Se, fördenskull skall jag också komma över dig och skipa rätt mitt ibland dig inför hednafolkens ögon;

Ko ia ʻoku pehē ai ʻe Sihova ko e ʻOtua, Vakai, ko au, ʻio, ko au, ʻoku tuʻu kiate koe, pea te u fai ʻae tautea kiate koe ʻi he ʻao ʻoe ngaahi puleʻanga.

9 jag skall göra med dig vad jag aldrig förr har gjort, och sådant som jag aldrig mer vill göra, för alla dina styggelsers skull.

Pea te u fai ʻiate koe ʻaia ʻoku teʻeki te u fai, pe te u toe fai ki mui hano tatau, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakalielia.

10 Därför skola i dig föräldrar äta sina barn, och barn sina föräldrar; och jag skall skipa rätt i dig och strö ut för alla vindar allt som bliver kvar av dig.

Ko ia ʻe kai ai ʻe he ngaahi tamai ʻa honau ngaahi foha ʻi loto ʻiate koe, pea kai ʻe he ngaahi foha ʻenau ngaahi tamai: pea te u fai ʻae fakamalaʻia ʻiate koe, pea ko e toenga ʻiate koe te u vilingia atu ki he feituʻu matangi kotoa pē.”

11 Ja, så sant jag lever, säger Herren, HERREN: sannerligen, därför att du har orenat min helgedom med alla dina skändligheter och alla dina styggelser, skall jag också utan skonsamhet vända bort mitt öga och icke hava någon misskund.

Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, “ʻOku ou moʻui, pea ko e moʻoni ko e meʻa ʻi hoʻo fakalielia ʻaki hoku fale tapu ʻa hoʻo ngaahi meʻa fakalielia mo hoʻo ngaahi ngāue ʻuli, ko ia te u fakaʻaʻau ai koe ki mui; pea ʻe ʻikai mamae hoku mata, pea ʻe ʻikai ʻiate au ha manavaʻofa.

12 En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger i dig, en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig; och en tredjedel skall jag strö ut för alla vindar, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem.

Ko e vahe ʻe taha ʻiate koe ʻe mate ʻi he mahaki fakaʻauha, pea te nau ʻauha hongea ʻi loto ʻiate koe; pea ko ho vahe ʻe taha ʻe tō hifo takatakai ʻiate koe ʻi he heletā: pea ko hono vahe ʻe taha te u vilingia ki he feituʻu matangi kotoa pē, pea te u tuli ʻaki ʻakinautolu ʻae heletā.

13 Ja, min vrede skall få uttömma sig, och jag skall släcka min förtörnelse på dem och hämnas på dem; och när jag så uttömmer min förtörnelse på dem, skola de förnimma att jag, HERREN, har talat i min nitälskan.

‌ʻE pehē ʻae hoko ʻa ʻeku houhau, pea te u tuku ʻa ʻeku houhau ke nofo kiate kinautolu, pea te u fiemālie ai: pea te nau ʻilo ko au ko Sihova kuo lea ʻaki eni ʻi heʻeku fakamoʻomoʻoni, ʻo kau ka fakaʻosi ʻeku tuputāmaki kiate kinautolu.

14 Och jag skall låta dig bliva en ödemark och en smälek bland folken runt omkring dig, inför var mans ögon, som går där fram.

Pea te u ngaohi foki koe ke lala pea ko e manukiʻanga ʻoe ngaahi puleʻanga ʻoku takatakai ʻiate koe, ʻi he ʻao ʻokinautolu kotoa pē ʻoku ʻalu ange ʻiate koe.

15 Ja, det skall bliva till smälek och hån, till varnagel och skräck för folken runt omkring dig, när jag så skipar rätt i dig med vrede och förtörnelse och förtörnelses tuktan. Jag, HERREN, har talat.

Ko ia ʻe hoko ai ia ko e manukiʻanga mo e taukaeʻanga, pea ko e ako mo e fakaofo ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē ʻoku takatakai ʻiate koe, ʻo kau ka fai ʻae fakamalaʻia ʻiate koe ʻi he tuputāmaki mo e houhau mo e valoki kakaha. Ko au ko Sihova kuo u lea ʻaki eni.

16 När jag sänder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till fördärv, ja, när jag sänder dessa till att fördärva eder och så låter eder hunger bliva allt värre, då skall jag förstöra för eder edert livsuppehälle.

‌ʻO kau ka fakahoko kiate kinautolu ʻae ngahau fakakona ʻoe honge, ʻaia ko e ʻauhaʻanga, ʻaia te u tuku atu ke fakaʻosi ʻakimoutolu: pea te u fakalahi ʻae honge kiate kimoutolu pea te u fesiʻi ʻae tokotoko ʻoe ma:

17 Jag skall sända över eder hungersnöd och vilddjur, som skola döda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall gå över dig, och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, HERREN, har talat.

‌ʻE pehē ʻeku fekau atu kiate kimoutolu ʻae honge mo e fanga manu fekai, pea te nau fakatokosiʻi ʻakimoutolu; pea ʻe ʻalu atu ʻiate koe ʻae mahaki fakaʻauha mo e toto; pea te u fakatō hifo kiate koe ʻae heletā, Ko au ko Sihova ʻoku lea ʻaki eni.”