Hesekiel 37
1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.
BAWIPA e kut teh kaie lathueng ao teh. BAWIPA e Muitha lahoi alawilah na tâcokhai teh, tanghling lungui hrunaw dueng hoi kingkawi e koe kai hah na hruek.
2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.
Ahnimouh koe na ceikhai, hote tanghling dawk moikapap e hrunaw hah ao teh, ahnimouh teh khik a ke awh.
3 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»
BAWIPA ni kai koevah, tami capa hete hrunaw a hring thai han na maw, telah ati, Kai ni hettelah ka dei pouh, Oe! Bawipa Jehovah nang ni na panue, telah ka ti.
4 Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
BAWIPA ni hai hete hrunaw lathueng vah lawk dei haw, ahnimouh koe Oe! hrukenaw BAWIPA e lawk hah thai awh haw.
5 Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.
Hete hrukenaw koevah Bawipa Jehovah ni hettelah a dei. Khenhaw! nangmouh dawk kâha ka pakhum vaiteh, na hring awh han.
6 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»
Nang mamouh dawk tharui ka hruek han, takthai hoi ka pacawp awh vaiteh, vuen hoi ka ramuk awh han, nangmae thung vah kâha ka pakhum vaiteh, na hring awh han. Kai teh BAWIPA lah ka o tie na panue awh han telah a ti.
7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.
Hottelah kâ ka poe e patetlah ka pâpho teh, thaihaw! ka pâpho lahun nah, dongdengca dawk hrunaw hah amamouh a onae hmuen tangkuem dawk a kâpatawp awh.
8 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.
Ka khet navah, khenhaw! ahnimouh dawk tharui ao teh, takthai ni a pacawp teh, vuen ni a ramuk, hateiteh, hring awh hoeh rah.
9 Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»
BAWIPA ni kai koevah, kahlî koe lawk dei haw, tami capa kahlî koe pâpho e roeroe haw, telah Bawipa Jehovah ni ati. Oe! kahlî talai takin pali touh koe hoi tho awh haw, kadoutkaronaw a hring thai awh nahanelah, ahnimouh lathueng pakhum haw telah a ti.
10 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.
Hottelah kâ ka poe e patetlah ka dei teh kahlî teh ahnimouh thung a kâen teh a hring awh, amamae khok hoi lengkaleng a kangdue awh teh, ransahupui lah a coung awh.
11 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'
BAWIPA ni kai koevah, tami capa ahnimouh ni hrunaw heh Isarel imthungnaw doeh, ahnimouh ni kaimae hrunaw be a ke teh, ka ngaihawinae hai be ka kahma tangngak awh toe telah a dei katang awh.
12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.
Hatdawkvah, lawk hah pâpho nateh, ahnimouh koe Bawipa Jehovah ni hettelah a dei, khenhaw! nangmae tangkomnaw ka paawng han, Oe! ka taminaw na tangkomnaw dawk hoi na rasa awh vaiteh, Isarel ram dawk na kâenkhai awh han.
13 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
Nangmae tangkomnaw ka paawng teh na tangkomnaw dawk hoi na rasa awh toteh, kai teh BAWIPA lah ka o tie na panue awh han.
14 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN.»
Hahoi nangmae na thung ka muitha ka pakhum han, hring awh vaiteh, namamae na ram dawk roeroe na hruek awh han, kai BAWIPA ni yo ka dei toung dawkvah, hot hah ka sak tie na panue awh han, telah BAWIPA ni a dei telah a ti.
15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
BAWIPA e lawk kai koe bout a pha teh,
16 Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus.»
nang tami capa sonron buet touh lat haw, a van vah Judah hoi Isarel miphunnaw telah thun haw, sonron alouke hai lat nateh Joseph, Ephraim, Isarel imthungnaw telah thun haw.
17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.
Hote sonron kahni touh e hah buet touh lah pacawng nateh, hahoi na kut dawk buet touh lah ao han.
18 När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du menar härmed»,
Na taminaw ni hete hno heh bangmaw a dei ngainae, kai koe dei kawi hoeh namaw telah a pacei navah,
19 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.»
Bawipa Jehovah ni hettelah a dei, khenhaw! Joseph e sonron Ephraim hoi Isarel miphun kut dawk kaawm e hah ka la han, Hothateh, Judah e sonron hoi ka pacawng vaiteh, buet touh lah ao han toe, ati, telah na ti pouh han.
20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.
A van vah na thut e sonron hah ahnimae a mithmu vah na kut dawk ao han.
21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.
Hahoi ahnimouh koe Bawipa Jehovah hettelah a dei, khenhaw! miphunnaw a onae hmuen koehoi, ka hrawi vaiteh, hmuen tangkuem koehoi ka pâkhueng vaiteh, amamae ram dawk ka kâenkhai han.
22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.
Hahoi Isarel mon dawk miphun buet touh lah ka sak han, uknaeram kahni touh lah awm mahoeh toe.
23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
Ahnimae meikaphawknaw hoi panuettho e hno hoi, kâtapoenae dawkvah, kâkhinsak awh mahoeh toe. A rawpnae ouk a yonae pueng thung hoi ka rungngang vaiteh, ka thoung sak han, hat torei teh, ka tami lah ao awh vaiteh, ahnimae Cathut lah ka o han.
24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.
Kaie thaw katawkkung Devit hah ahnimae lathueng siangpahrang lah ao han. Ahnimouh pueng e a lathueng dawk tukhoumkung buet touh ao han, kaie kâpoe e hah tarawi awh vaiteh, kaie phunglam hah a pâkuem awh vaiteh a hringkhai awh han.
25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.
Kaie thaw katawkkung Jakop koevah, ka poe e ram na mintoenaw kho ouk a sak boi dawkvah, kho a sak awh han, amamouh hoi a canaw a catounnaw hai kho pou a sak awh han, hahoi ka thaw katawkkung Devit hah ahnimae a lathueng bawi lah ao han.
26 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.
Hothloilah, ahnimouh koe roumnae lawkkamnae ka sak han, ahnimouh hanelah a yungyoe lawkkamnae lah ao vaiteh, ahnimouh koe ka poe han. Ahnimanaw teh a pungdaw awh vaiteh, ahnimouh koe a yungyoe totouh, kaie hmuen kathoung hah ka kangdue sak han.
27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
Kaie lukkareiim hai ahnimouh koe ao vaiteh, ahnimae Cathut lah ka o vaiteh, ahnimouh hai kaie taminaw lah ao awh han.
28 Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen. Hebreiskans uttryck för ande betyder ock vind.
Hottelah hmuen kathoung teh ahnimouh koe a yungyoe a cak toteh, Bawipa Jehovah ni Isarel miphun hah a thoung sak toe telah Jentel miphunnaw ni a panue awh han telah a ti.
