< Hesekiel 31 >
1 I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
And it came to pass in the eleventh year, in the third month, on the first day of the month, that the word of the Lord came unto me, saying,
2 Du människobarn, säg till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem kan förliknas med dig i din storhet?
Son of man, say unto Pharaoh the king of Egypt, and to his multitude, Unto whom art thou like in thy arrogance?
3 Se, du är ett ädelt träd, en ceder på Libanon, med sköna grenar och skuggrik krona och hög stam, en som med sin topp räcker upp bland molnen.
Behold, Asshur was a cedar in Lebanon beautiful in its boughs, and a shadowing thicket, and high in stature; and among the thick-boughed trees was its highest branch.
4 Vatten gåvo den växt, djupets källor gjorde den hög. Ty med sina strömmar omflöto de platsen där den var planterad; först sedan sände de sina flöden till alla andra träd på marken.
The waters made it great, the deep made it high, with its rivers it was flowing round the place where it was planted, and its ditches it sent forth unto all the trees of the field.
5 Så fick den högre stam än alla träd på marken, den fick talrika kvistar och långa grenar, genom det myckna vatten den hade, när den sköt skott.
Therefore became its stature higher than all the trees of the field, and its boughs were multiplied, and its branches became long because of the multitude of waters, when it stretched itself forth.
6 Alla himmelens fåglar byggde sig nästen bland dess kvistar, under dess grenar födde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk.
In its boughs made all the fowls of heaven their nest, and under its branches did all the beasts of the field bring forth their young, and under its shade dwelt all great nations.
7 Och den blev skön genom sin storhet och genom sina grenars längd, där den stod med sin rot invid stora vatten.
And it was beautiful in its greatness, in the length of its light branches; for its root was by many waters.
8 Ingen ceder i Guds lustgård gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde förliknas med dennas, ingen lönn bar grenar, jämförliga med dennas; nej, intet träd i Guds lustgård liknade den i skönhet
The cedars could not obscure it in the garden of God; the firs were not like its boughs, and the chestnut-trees were not like its branches: not any tree in the garden of God was like unto it in its beauty.
9 Så skön hade jag låtit den bliva, i dess rikedom på grenar, att alla Edens träd i Guds lustgård måste avundas den.
Beautiful had I made it by the multitude of its light branches: so that all the trees of 'Eden that were in the garden of God, envied it.
10 Därför säger Herren, HERREN så Eftersom du växte så hög, ja, eftersom ditt träd sträckte sin topp upp bland molnen och förhävde sig i sitt hjärta över att det var så högt,
Therefore thus hath said the Lord Eternal, Because thou wast so high in stature, and it had placed its highest branch between the thick-boughed trees, and its heart was lifted up through its height:
11 därför skall jag prisgiva det åt en som är väldig bland folken. Han skall förvisso utföra sitt verk därpå, ty för dess ogudaktighets skull har jag förkastat det.
Therefore do I give it up into the hand of the mighty one of the nations; he shall surely deal with it at his pleasure; for its wickedness do I drive it out.
12 Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, och hava låtit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit på bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst draga bort därifrån och försaka dess skugga och låta det ligga.
And strangers, the fiercest of nations, cut it down, and cast it to the ground: on the mountains and in all the valleys fall its light branches, and its boughs are [lying] broken in all the ravines of the land; and all the people of the earth are gone away from its shade, and have cast it to the ground.
13 På dess kullfallna stam bo alla himmelens fåglar, och på dess grenar lägra sig alla markens djur.
Upon its fallen fragments dwell all the fowls of the heaven, and on its branches are all the beasts of the field:
14 Så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvas över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd som har haft vatten att dricka. Ty de äro allasammans hemfallna åt döden och måste ned i jordens djup, till att vara där bland människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.
In order that none of all the trees by the waters shall exalt themselves for their height, nor place their highest branch among the thick-boughed trees, and that all those that are nourished by water shall not place themselves erect, because of their height; for they are all given up unto death, to the land of the nether world, in the midst of the children of men, with those that go down to the pit.
15 Så säger Herren, HERREN: På den dag då det for ned till dödsriket lät jag djupet för dess skull hölja sig i sorgdräkt; jag hämmade strömmarna där, och de stora vattnen höllos tillbaka. Jag lät Libanon för dess skull kläda sig i svart, och alla träd på marken förtvinade i sorg över det. (Sheol )
Thus hath said the Lord Eternal, On the day when it went down to the grave I caused a mourning; I covered the deep for its sake, and I restrained its rivers, and the great waters were withheld; and I caused Lebanon to be clothed in black attire for its sake, and all the trees of the field were famished because of it. (Sheol )
16 Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jag störtade det ned i dödsriket, till dem som hade farit ned i graven. Men då tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, de yppersta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. (Sheol )
Through the noise of its downfall I caused nations to quake, when I cast it down into the tomb with the [others] that descend into the pit: and in the land of the nether world comforted themselves all the trees of 'Eden, the choice and best of Lebanon, all that were nourished by water. (Sheol )
17 Också de hade, såsom det trädet, måst fara ned till dödsriket, till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken. (Sheol )
They also went down with it into the tomb unto those that were slain with the sword, and its helpers that had dwelt under its shade in the midst of the nations. (Sheol )
18 Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet och storhet? Och dock skall du, såsom Edens träd, störtas ned i jordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd. Så skall det gå Farao och hela hans larmande hop, säger Herren, HERREN.
To whom art thou then like in glory and in greatness among the trees of 'Eden? And thou too shalt be brought down with the trees of 'Eden unto the land of the nether world: in the midst of the uncircumcised shalt thou lie with those slain by the sword; yes, he, Pharaoh, and all his multitude, saith the Lord Eternal.